Alla tillfällen att uppvakta flickorna togs till vara. När pigorna spann eller vävde kom pojkarna och hälsade på dem i fähuset där de arbetade. Oppsittekväll kallade man det i Dalarna.
Gå på nattfrieri
I Dalarna och Norrland var det ända in på 1900-talet vanligt att pojkarna gick på nattfrieri. Ett par kvällar i veckan samlades pojkarna för att i samlad tropp hälsa på hos flickorna som sov i lador och fähus. En efter en blev de kvar hos någon flicka.
När paret lämnats ensamma låg de och pratade om vad som hänt i byn, pojken kunde bjuda på karameller och kanske en klunk ur brännvinspluntan. Ibland var flickan förutseende nog att själv ha en brännvinsflaska nedstoppad i sänghörnan. Innan det var dags att gå, kokade hon nog kaffe åt friaren.
Utan att behöva ställa en direkt fråga kunde pojken pejla flickans inställning genom att till exempel lämna kvar sitt fickur hos henne som pant. Hängde uret uppdraget och tickande vid huvudgärden nästa gång han kom, var saken så gott som klar. Låg det däremot bortglömt i ett hörn, fanns det inte mycket hopp.
Nattfrierierna gav ungdomarna tillfälle att lära känna varandra, ofta det enda tillfälle som gavs när vardagen var fylld med arbete från morgon till kväll. När ungdomarna för övrigt träffade varandra var det alltid i flock. Att visa sig ute som ett par ansågs vara opassande.
Några utomstående fick inte delta i nattfrierierna, det var något av frimureri över dem. Hemlighetsmakeriet gav upphov till misstolkningar. Prästerna rasade mot "nattlöperiet som av alla rättänkande inom församlingen borde betraktas som en skam", som man sa på en stämma 1889.
Men nattfrieriet innebar inte lösaktigt leverne. Samvaron skedde enligt traditionsbundna former. Pojken och flickan var fullt påklädda - det var kallt i uthusen där de låg.
Om nattfrieriet ledde till att flickan blev med barn så blev de tvungna att gifta sig. Om en pojke svek i ett sådant fall blev domen över honom så hård att han måste lämna hemtrakten.
Nykterhetslogen var dåtidens ungdomsgård
Nykterhetsföreningarna Blå Bandet och Godtemplarorden eller IOGT (International Order of Good Templars), som grundades efter amerikansk förebild i slutet av 1800-talet, värvade många medlemmar och betydde mycket för att hejda drickandet av alkohol, som var ett stort samhällsproblem.
Nykterhetslogerna hade också betydelse socialt och kulturellt genom de enkla nöjen som de ordnade för ungdomarna. Man arrangerade musik- och teateraftnar, sångkörer, studiecirklar, gökottor och - mest uppskattat - man ordnade dans.
Från nykterhetsorden Verdandi i Söndrum i Halland år 1906 berättas:
"Eftersom ordens lokal var liten och mötena ofta hölls ute i det fria bestämdes att en friluftsdansbana skulle ordnas. I en vacker björkdunge lades plankor ut, ett räcke sattes upp runt banan och en bänk bredvid. Där placerades en hink med saft och ett stort fat med bullar, som såldes för tio öre. Musiken utfördes på ett litet enradigt handklaver, ett 'piglock'. Därur framlockades vackra toner som satte fart på benen antingen det var vals eller en halländsk mazurka - som är bättre än några andra mazurkor. Vi började dansa klockan åtta på kvällen och slutade inte förrän tre-fyra på morgonen."
Dansen gick för fulla segel över det våta golvetSå här kunde det gå till vid storbyken på en gård en bit in på 1900-talet, ett hårt arbete som övergick i uppsluppen fest: "Allteftersom timmarna led steg stämningen och till slut var den så hög att den absolut inte kunde bli högre. Spelmän hade kommit och dansen gick för fulla segel på det våta golvet, som var så halt av vatten och lut att allt emellanåt en kraftig kullerbytta slogs i hastigheten. Brännvinet kom fram under nattens lopp, pojkarna styrkte sig och lakade, brände sig på skopskaften, svor och skrek, skrattade och hojtade. Då och då försvann ett par ut i mörkret... När man kom utifrån in i värmen slog ångorna av kaffe, lut och brännvin och väta en mot huvudet så man blev het och yr, handklaveret drillade och gnällde, dansen svepte så golvet gungade och skrätt och skrik ekade."
Ett sådant kalas kallades i Östergötland för bykåka och i Västergötland för lakesjå. Mat och dryck hörde också till, t.ex. raggmunk och fläsk eller våfflor, smör, öl och brännvin.
|
När grammofonen och radion kom
I vår digitala tidsålder har vi svårt att tänka oss vilken stor roll grammofonen och radion spelade för att samla människor kring den underbara "tal- och musikmaskinen". Först kom Thomas Edisons fonograf 1877, tio år senare kom tysken Berliner, anställd på Bells telefonbolag i USA, med grammofonen.
