Varför två kök?
För den oinvigde inställer sig genast en lång rad frågor om hur man bär sig åt att hålla isär köttmat och mjölkmat. Svensk husmanskost består ju i hög grad av en kombination av de två. Köttbullar med gräddsås fungerar ju inte alls i ett sådant kök. Även om köttet är kosher. Hur bär man sig åt då? Hur blir det med den rivna osten ovanpå pastan med köttfärssåsen? Och kaffe latten direkt efter en köttmåltid? Hur bär man sig åt?
En ortodox jude har helt enkelt två kök, ett blått "mjölkkök" och ett rött "köttkök". Det innebär i sin tur att man har två separata serviser, och två uppsättningar bestick i köket, respektive matlagningskärl. För enkelhets skull förvarar man dem på olika håll i köket och man diskar också de två för sig i olika baljor. Har man diskmaskin låter man maskinen gå på ett sköljprogram mellan köttdisk och mjölkdisk. Allt för att hålla köket kosher.
Det låter kanske komplicerat, men ortodoxa judar hävdar bestämt att det handlar mest om en smula fantasi och planering. Man får helt enkelt bestämma sig om man ska äta en köttmåltid eller en mjölkmåltid.
En diet för själen
För att lättare kunna följa ett strikt kosherhushåll finns det listor på mat och varumärken som är godkända. Det är en av rabbinens viktigaste uppgifter att utfärda sådana listor och intyg på sådant som är kosher och att hålla koll på standarden på varorna. I Stockholm finns en sådan butik som säljer koshermat och som står under rabbinens uppsikt. Men många handlar även i vanliga butiker och hänvisas då till att läsa innehållsdeklarationerna extra noga.
Ett kosherhushåll behöver inte innebära att man måste avstå från variationsrik och spännande mat. Det allra mesta finns faktiskt i koshervarianter. Korv till exempel. Sojaprodukter kan i många fall fungera precis lika bra som mjölk. Eller kycklingkorv. Som dessert kan man därför, direkt efter en köttmåltid, äta sojaglass (tofu), men alltså inte glass baserad på vanlig komjölk. Den älskade pizzan med ost och skinka kan ju lätt bytas ut mot ost och tonfisk. Eftersom tonfisk har fenor och fjäll.
Den ortodoxe juden betraktar dessa matlagar som en diet för själen. Detta är vad Gud kräver av sitt folk, eller om man så vill, vad judarna tror att Gud kräver av dem.
Mycket få judar följer matreglerna strikt
Matlagarna ligger djupt rotade i det judiska tänkesättet och i den judiska identiteten och livsstilen sedan 3-4 000 år tillbaka. De utgör en av de grundpelare som judarna gör för att komma närmare Gud och för att deras vardagliga liv ska stå i samklang med Guds vilja. Men det är viktigt att komma ihåg att det är en liten minoritet som följer ett strikt kosherhushåll, och att det stora flertalet judar har funnit det fullt acceptabelt att kompromissa i många avseenden. Men till storhelgerna gör många ändå en ansträngning att leva mer judiskt.
Litteratur:
Görel Byström Janarv, Gud har 99 namn - en guidad tur i det mångreligiösa Sverige. Stockholm, 1998
Görel Byström Janarv, Guide till Gud. Stockholm, 2000
Bente Groth, Judendomen, kultur, historia, tradition. Stockholm, 2002
Hugo Valentin, Judarna i Sverige, från 1744 till 1950-talet. Stockholm, 2004
Text: Görel Byström Janarv, teol.kand., journalist, författare och TV-producent, specialiserad på religion och livsåskådning.
