När samer fick rösträtt i Sverige

De som inte betalade skatt fick inte rösta

Samernas rösträtt är således svår överblicka. En orsak är skattereglerna. Skatten var nämligen knuten till rösträtten; den som inte skattade fick inte rösta. För den som betalade mycket skatt fanns det möjlighet att få flera röster i de kommunala valen. Under det senare 1800-talet beskattades dessutom samebyar som ett kollektiv och det gav byn möjlighet att rösta i kommunen. Ytterligare en komplikation var att det ofta var samebyn som betalade skatten – det gjorde det svårt för enskilda samer i samebyar att fylla de formella kraven för allmän rösträtt.

För samer som försörjde sig på fiske, nybyggen eller annat såg rösträtten ut som den övriga befolkningen. Det fanns alltså inte någon lagstiftning som skilde ut samer som etnisk grupp, men en rad olika regelverk som ibland hindrade individuella samer från att rösta.

Alla var inte folkbokförda

Ett sådant hinder var mantalsskrivningen. Många samer blev mantalsskrivna i samband med 1860-talets kommunalreformer, men inte alla. Orsaken var att de samiska församlingarna inte fördes över till kommunerna och samerna i dem blev därmed inte folkbokförda. Det var inte förrän under 1920-talet som samer mer allmänt började mantalsskrivas, och därmed blev inskrivna i röstlängderna.

Värderade inte rösträtten så högt

Ett hinder för samerna var dessutom samerna själva. Det finns en del tecken på att de inte alltid värderade rösträtten så högt. I vissa områden där samer var skattebefriade, och därmed utan rösträtt, krävde de heller inte rösträtt. För en del betraktades det helt enkelt som mer fördelaktigt att vara skattebefriad än att vara rösträttsberättigad. Varför det var så vet forskarna ännu inte.