Situationen förvärras
När svenske ministern Ivan Danielsson begärde hjälp från Stockholm för den allt mer vittförgrenade verksamheten kom Raoul Wallenberg in i bilden. De pass han utformade fick dock en starkare officiell prägel genom att de var försedda med fotografi och var underskrivna av svenske ministern i Budapest.
När Wallenberg hade verkat i Budapest några månader ändrades läget återigen till det sämre. Med stöd av tyska grupper grep ungerska fascister, ”pilkorsarna”, makten den 15 oktober och en antisemitisk terrorregim installerades. Judar mördades urskillningslöst på Budapests gator, liken kastades i Donau och Eichmanns specialkommando kunde fortsätta med sina deportationer. Wallenberg fortsatte sitt svåra arbete i en alltmer förtvivlad situation.
Vem var Raoul Wallenberg?
Vem var då denne sedermera hjälteförklarade person? Raoul föddes 1912, fadern hade avlidit strax innan. Modern Maj gifte sedan om sig med Fredrik von Dardel. Den unge Raoul kom att stå nära farfadern Gustaf Wallenberg, svensk minister i Turkiet. Deras brevväxling under Raouls uppväxt är för övrigt utgiven med titeln Käre Raoul.
Även om Raoul var mest intresserad av arkitektur tog han steget in i affärslivet. I handelsfirman Meropa verkade han som yngre partner till en ungersk jude, Kálmán Lauer. I samma hus på Strandvägen 12 B i Stockholm låg den amerikanska legationen som våren 1944 besöktes av attachén för flyktingfrågor, norskättlingen I.C. Olsen. Denne var samtidigt agent för OSS (Office of Strategic Services), CIA:s föregångare.
Tidigare hade engagemanget för judarnas sak varit ljumt i Sverige. 1937 års invandringslag försvårade för flyktingarna. En jude som flydde från Nazityskland togs inte emot om flyktingskälet ”bara” var dennes judiska tillhörighet. Endast ca 3 000 judar fick en fristad fram till krigsutbrottet 1939. Även ledande judiska organisationer, med undantag för Judisk krönika och den svenska grenen av World Jewish Council, var skeptiska till ökad invandring av judar, något de fruktade skulle leda till ökad antisemitism. I USA upprättades War Refugee Board, (WRB, krigsflyktingbyrån) men de allierade i väst och öst satte länge en snabb seger över Hitlertyskland före hjälpaktioner för judarna.
Judarnas tragiska öde började dock alltmer stå klart för omvärlden. Även det amerikanska intresset hade vaknat och USA bad den svenska regeringen att sända någon för att under diplomatisk täckmantel hjälpa judarna i Ungern.
Den språkkunnige och initiativrike Wallenberg ansågs vara rätt man. Han utrustades med diplomatpass och särskilda befogenheter, samtidigt som han via I.C. Olsen fick finansiellt stöd av amerikanska WRB. Raoul Wallenberg såg sig dock inte som vare sig en traditionell diplomat eller ombud för amerikanska WRB. Han använde de medel som fanns för att rädda så många judar som möjligt, från den 9 juli 1944 då han anlände till den svenska legationen utrustad med två ryggsäckar, en sovsäck, en vindtygsrock samt en revolver, till den 17 januari 1945 då han bortfördes av sovjetiska soldater.
Wallenbergs skyddspass
Wallenberg inrättade i samarbete med diplomaten Per Anger en avdelning för ”skyddspass”, officiella svenska dokument i gult och blått med Tre kronor som emblem. Fram till pilkorsarnas maktövertagande i oktober såg de ungerska myndigheterna ofta mellan fingrarna på användandet av skyddspass.
När svårigheterna tilltog ökade antalet skyddspass snabbt. Delegationsledningen ansåg att massutfärdandet av dokument riskerade att undergräva hjälparbetet vilket ledde till dispyter med Wallenberg som ansåg att tiden var knapp. Med fara för sitt liv ingrep han vid fångtransporter, viftade med dokument och hävdade att judarna stod under svenskt beskydd. Ofta fungerade hans auktoritativa uppträdande förbluffande väl.
Av rädsla för reprimander från högre tyska myndigheter som Wallenberg åberopade valde många lägre befälhavare att göra som den märklige svensken begärde. Många flyktingar härbärgerades i svenskhusen samtidigt som de nödlidande i ghettot fick mat och kläder genom svensk försorg.
Wallenberg arbetade under ständigt dödshot
Nazister (bland annat Eichmann) och pilkorsare hotade att döda Wallenberg. Vid ett tillfälle körde en tysk lastbil rakt in i dennes bil. Wallenberg befann sig dock på annat håll.
Ungrare engagerades som medhjälpare och hans medarbetarstab uppgick, inklusive familjer, som mest till 300 personer. Judarna i organisationen befriades från tvånget att bära den gula judestjärnan.
Schweiz, Vatikanen och Internationella Röda korset bedrev ett liknande arbete. Sammanlagt räddades cirka 50 000 judar, hälften genom svenska insatser varav de flesta tack vare Wallenbergs arbete.
Under hösten 1944 närmade sig Röda armén snabbt Budapest. Kvarvarande judar tvingades ut på en marsch mot den österrikiska gränsen, en marsch där otaliga omkom eller sköts när de inte orkade gå längre. Wallenberg och Anger följde dock med för att rädda så många som möjligt. Pilkorsarna hade nu blivit alltmer aggressiva. Länge hade regimen trott att den skulle kunna erkännas av Sverige, något som från svensk sida aldrig var aktuellt. När detta stod klart för pilkorsarna försvann deras sista hämningar rörande våld mot såväl de judar som svenskarna beskyddade som svenskarna själva. Delegationen inhandlade nu vapen inför de risker som slutstriden om staden skulle föra med sig.
