Inom forskningen anser många att idén om änglar och demoner härstammar från zoroastrismen och övertogs av judarna under den Babylonska fångenskapen.
Människolika besökare
Det svenska ordet ängel kommer ursprungligen från grekiskans ángelos och latinets angelus vilket betyder budbärare. Detta kommer av att änglarnas främsta uppdrag i de religiösa skrifterna är att verka som Guds budbärare till utvalda människor. Som vi ska se längre fram i texten har änglarna dessutom andra uppdrag i Guds tjänst.
Änglar har en viktig funktion inom judendomen, kristendomen och islam och är vanligt förekommande i både Bibeln och Koranen. I de religiösa skrifterna där änglar förekommer så skildras de oftast inte med vingar och det framgår inte heller hur de är klädda. Vanligtvis beskrivs änglarna som människolika och det finns flera exempel i texterna där personerna som får besök av änglar inte omedelbart förstår att de mött Guds budbärare. Gud, åtföljd av två änglar, kom till Abraham när han satt i sitt tält och de uppenbarade sig för honom som tre män (1 Mos 18:1).
Ett annat intressant exempel från Gamla testamentet är när Jakob, son till Isak och Rebecka, brottades med en okänd person en hel natt vid floden Jabbok (1 Mos. 32:22-32). Efter att Jakob slutligen förlorat kampen blev han välsignad av mannen och fick namnet Israel som ett tecken på att han kämpat mot Gud. En vanlig tolkning av bibeltexten är att det var Gud som Jakob brottades med men inom bildkonsten avbildas främlingen som en ängel.
Änglar porträtteras alltså på flertalet ställen i Bibeln utan vingar men det finns undantag. Dessa undantag är dock mycket långt ifrån den populariserade bilden av hur änglar ser ut.
Änglar med djurhuvuden
Efter att de första människorna Adam och Eva fördrivits från Edens trädgård för att de olovligen hade ätit av frukten från kunskapens träd lät Gud placera keruberna och det ljungande svärdet öster om Edens trädgård för att vakta vägen till livets träd. Så står det skrivet i Gamla testamentet (1 Mos 3:22-24). Enligt teologin är en kerub ett andligt väsen som inte ursprungligen räknades till kategorin änglar men som under århundradena e.Kr kom att placeras näst längst upp i änglahierarkin, under seraferna.
Den grekiske teologen Dionysios Areopagita (verksam under 500-talet e.Kr) räknas som en av upphovsmännen bakom den änglahierarki inom vilken änglarna tillskrevs olika positioner utifrån sin relation till Gud. Det var också under denna period som änglarna började illustreras med vingar inom bildkonsten. Dionysios Areopagitas änglahierarki, som skrevs ner i verket De Coelesti Hierarchia kom att inspirera den katolske prästen och teologen Tomas av Aquino (1225-1275) att under medeltiden ställa upp en liknande hierarki över änglarna.
I Hesikels bok (1:4-28) i Gamla testamentet finns det beskrivet hur en kerub ser ut, och det är inte alls så som änglar vanligtvis framställs. Keruberna har enligt texten fyra olika ansikten vilka är människoansikte, tjuransikte, örnansikte samt ett lejonansikte. Vidare skildras att de har två vingpar, alltså fyra vingar, och under varje vinge finns människohänder åt fyra håll.
Under renässansen (1400-talet och 1500-talet) och kanske framförallt under rokokon (höjdpunkt under 1700-talet) var det vanligt förekommande - både inom bild- och möbelkonsten - att avbilda nakna barn med vingar, vanligtvis pojkar, men det finns även exempel på flickor. Dessa vingförsedda barn brukar felaktigt kallas för keruber. De har dock ingen som helst koppling med keruberna i Bibeln, och dess italienska namn är il putto (plural putti).
I Areopagitas änglahierarki tillhör seraferna den högsta skaran av änglar på grund av sin närhet till Gud. Precis som keruberna så porträtteras även seraferna med vingar. I Jesaja (6:1-8) går det att läsa att seraferna är placerade vid Guds tron och att de har sex vingar, varav två skyler ansiktet, två skyler kroppen och med två flyger de.
Budbärare och krigare
Ärkeänglarna är de mest kända av alla änglar som omskrivs i Bibeln och är vanligtvis tre, fyra eller sju stycken beroende på kristen inriktning. Den romersk-katolska kyrkan utgår ifrån att ärkeänglarna är Gabriel, Mikael och Rafael men det finns kristna kyrkor som även räknar Uriel som en ärkeängel. De ortodoxa kyrkorna vördar dessa fyra änglar som ärkeänglar men har utökat skaran ärkeänglar till att även omfatta Selafiel, Jegudiel och Barakiel. Det ska tilläggas att det även finns riktningar inom katolska kyrkan, främst i Östeuropa, som vördar de ortodoxa ärkeänglarna men det är inte sanktionerat av Vatikanen.
I Bibelns ursprungliga kanon är det endast två av de ovan nämnda änglarna som omnämns med namn, och det är Gabriel och Mikael. Rafael återfinns i Tobits bok som är ett tillägg till Gamla testamentet, och han räknas därför som en officiell ärkeängel enligt romersk-katolska kyrkan. Uriel däremot förekommer i de apokryfiska texterna Fjärde Esra (inom anglikanska kyrkan kallad Second Esdras) och Henoks bok men då dessa texter inte allmänt räknas till Bibelns kanon så har den romersk-katolska kyrkan valt att inte räkna Uriel till en av ärkeänglarna.
Av de ovannämnda änglarna är det dock enbart Mikael som uttryckligen benämns som ärkeängel i Bibeln (Jud 1:9) och inom bildkonsten avbildas Mikael vanligtvis bärandes ett svärd eller ett spjut med ett kors i toppen. Denna militära koppling är hämtad från Uppenbarelseboken i Nya testamentet enligt vilken ärkeängeln Mikael stod i ledningen för den himmelska hären i kampen mot satan (i skepnad av en drake) och hans demoner. Enligt den vanligaste kristna tolkningen, kopplad till det som står skrivet i Lukasevangeliet (10:18) och Uppenbarelseboken (12:9) i Nya testamentet, var satan från början en ängel men som valde att vända sig från Gud och som därför störtades i avgrunden tillsammans med andra frånvända änglar (demoner).
I Nya testamentet har ängeln Gabriel en central roll. Enligt Lukasevangeliet (1:11-38) var det ängeln Gabriel som visade sig för prästen Sakarias och meddelade att hans fru Elisabet skulle bli havande och föda en son vilken skulle få namnet Johannes (Döparen). Ett halvår senare besökte Gabriel staden Nasaret och den unga flickan Maria, som var släkt med Elisabet, och gav henne budskapet att hon snart var havande med en son och att hon skulle ge honom namnet Jesus.
Ärkeänglarna har i den kristna hierarkin över änglar placerats långt ner. Men eftersom det inte överensstämmer med den betydelse ärkeänglarna har i Bibeln har man argumenterat att ärkeänglar inte är en separat ordning utan antingen keruber eller serafer, vilka är de som står närmast Gud.
Brutala uppdrag
Förutom att änglar är Guds budbärare och krigare utför de enligt Bibeln även blodiga och brutala uppdrag i Herrens tjänst - uppdrag som få människor skulle förknippa med änglar. Inom judendomen är uttåget ur Egypten, då Mose enligt Andra Moseboken befriade israeliterna från slaveri, av stor betydelse. Det är till minne av denna bibliska händelse som den judiska påsken (pesach) firas. Det hebreiska ordet pesach kan närmast översättas till "passera förbi" och kan härledas till texten i Andra Moseboken där Mose instruerades av Gud att meddela israeliterna att de skulle stryka blod från lamm på sina dörrposter för att Förgöraren inte skulle komma in och döda deras förstfödda söner utan passera förbi. Gud hade dessförinnan låtit hemsöka Egypten med nio plågor. Trots att Nilens vatten blev till blod, landet översvämmades av hagel, grodor, mygg, flugor och gräshoppor, boskapen dog och befolkningen drabbades av varbölder och totalt mörker - så vägrade Farao att frige israeliterna. Guds tionde och slutliga plåga mot Egypten blev den mest bestialiska, att låta Förgöraren döda alla egyptiernas förstfödda söner samt även alla förstfödda handjur. Även Faraos förstfödda son dödades då Guds sista plåga verkställdes. Svårt medtagen av sorg släppte slutligen Farao israeliterna, ett beslut som han sedan ångrade.
Det framgår inte av Andra Moseboken vad Förgöraren är för något väsen. Jämför man med andra bibeltexter där änglar dödar ett stort antal människor på uppdrag av Gud, så är det inte en orimlig tolkning att namnet Förgöraren syftar på en ängel. Ett sådant exempel går att läsa i Andra Samuelsboken i Gamla testamentet (24:16) där det berättas att Gud kände vrede mot israeliterna och lät dem drabbas av pesten och 70 000 av dem dog. Guds utsända ängel stod redo att även döda befolkningen i Jerusalem då Gud plötsligt ångrade sitt beslut och återkallade ängeln. Ett annat exempel där en ängel dödar människor på Guds uppdrag finns i Andra Kungaboken i Gamla testamentet (19:35). Denna gång hade Gud beslutat att rädda befolkningen i Jerusalem undan en attack från assyrierna vilka närmade sig staden. Herrens ängel dödade då hela den assyriska styrkan på 185 000 man. Dessa blodiga uppdrag står sannerligen i bjärt kontrast mot den gängse bilden av hur änglar agerar som fredliga och vänliga väsen.
Änglar inom islam
Änglar spelar en viktig roll inom islam men det finns stora skillnader kring synen på änglar jämfört med kristendomen. Änglarna är enligt islam Guds (Allahs) skapelser, skapade från ljus, och de innehar inga gudomliga egenskaper. De ska därmed inte tillbes eller dyrkas. Vad gäller satans bakgrund som en fallen ängel ger Koranen dubbla budskap. I sura 2 vers 34 står det skrivet att Gud befallde änglarna att falla på knä inför Adam (den första människan) men satan (iblis) vägrade utföra denna handling och fördrevs därmed från Guds sida. På andra ställen i Koranen (exempelvis i sura 38 vers 76) framgår att satan var skapad av Gud genom eld, vilket motsäger att han från början var en ängel, och i stället skapades som en djinn (ett väsen skapat av ökenvindens eld).
Precis som inom judendomen och kristendomen så skildras änglar även i Koranen samt i den islamiska traditionen både med eller utan vingar, och de kan anta olika gestalter när det så krävs. I Koranen (sura 35 vers 1) står det skrivet att Gud skapade änglarna med ett, två, tre eller fyra vingpar. Samtidigt finns det en tradition inom islam (vilket bland annat framgår av bihang till Koranen) att profeten Muhammed skådade ängeln Gabriel (Jibril) med 600 vingar.
De fyra främsta änglarna inom islam - de som räknas som ärkeänglar - är Gabriel, Mikael (Mika’il), Rafael (Israfil) och Azrael (Izra’il), men det är endast de två första som omnämns vid namn i Koranen. Ängeln Rafael förekommer i en Hadith (senare nedtecknad islamisk berättelse) medan ängeln Azrael fick ge namn åt den icke namngivne dödsängel som förekommer i Koranen.
Den viktigaste ängeln inom Islam är utan tvekan Gabriel, då det var han som enligt koranen och den muslimska traditionen under 23 års tid uppenbarade och förmedlade Guds budskap - det som sedan sammanställdes till Koranens innehåll - för profeten Muhammed på berget Hira i nuvarande Saudiarabien.
LÄS MER: Satan
LÄS MER: Bibeln
LÄS MER: Koranen
LÄS MER: Övernaturliga väsen
Litteratur
Bibel 2000, Verbum AB, 2000
Gustav Davidson, Dictionary of angels, Simon & Schuster, 1994
Koranen: med kommentarer och noter, Sakina förlag, 2015.
Michael S Heiser, Angels: What the Bible Really Says About God's Heavenly Host, Faithlife Corporation, 2018.
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, gymnasielärare i Religionskunskap m.m.
