Iran-Irak-kriget var ett blodigt krig mellan Iran och Irak som varade mellan 1980-1988. Kriget startade efter att Saddam Hussein försökt invadera Iran i syfte att avsätta den nya regimen under ayatollah Ruhollah Khomeini som kom till makten 1979 efter den iranska revolutionen (Iran blev därmed en islamisk stat). Många arabstater var vid tidpunkten rädda för att den "islamska revolutionen" skulle sprida sig till deras länder (se karta).
Förhållandet mellan Iran och Irak var dåligt redan innan kriget. Iran hade bland annat alltsedan 1975 aktivt stöttat kurdernas frihetskamp i Irak. Dessutom existerade sedan 1969 en omfattande tvist om gränsområden mellan de båda länderna.
I samband med Iraks invasion i september 1980 förlorade Iran snabbt stora områden i sydvästra delen av landet. Men läget stabiliserades 1982 efter stora motanfall från Irans sida. Kriget fick därefter karaktär av ett ställningskrig.
Kriget var oerhört kostsamt för båda sidor. Irans krigföring kännetecknades främst av stora massanfall där även många unga pojkar deltog. Fronten försköts i takt med detta alltmer västerut under krigets gång. Irak svarade med giftgasattacker.
I augusti 1988 slöts fred efter att både Iran och Irak insett att de inte skulle kunna vinna kriget.
LÄS MER: Efterkrigstiden 1945-1991
LÄS MER: Saddam Hussein
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världshistoria, Natur och Kultur, 1995
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
