Oxenstierna är en sentida (slutet av1500-talet) benämning på en ursprungligen småländsk frälseätt, som sedan 1300-talet haft en oxpanna i sitt vapen. Ättens medlemmar hade gods spridda över Norden, särskilt i Uppland och i de småländska gränstrakterna. Bland annat därför hade de intresse av att hålla samman Kalmarunionen. De kom följaktligen att befinna sig i opposition mot Karl Knutsson och Sturarna under senare delen av 1400-talet och början av 1500-talet.
Lagmannen i Uppland Bengt Jönsson (Oxenstierna; död ca 1450) och hans bror Nils (död ca 1450), slottshövitsman på Nyköpingshus, stod Kristoffer av Bayern nära och de utsågs till riksföreståndare efter hans död 1448.
Bengts son Jöns Bengtsson (ca 1417-1467) valde den kyrkliga banan och blev ärkebiskop 1448. Han ledde kyrkans motstånd mot Karl Knutssons reduktionsförsök och tog 1457 ledningen för det uppror som drev kungen i landsflykt.
Tillsammans med Erik Axelsson (Tott) blev han sedan riksföreståndare fram till Kristian I:s återkomst. År 1463 kom han emellertid i onåd hos kungen och fängslades, sedan han efterskänkt skatter till Upplands bönder. Fängslandet ledde till uppror och till att Karl Knutsson återinkallades 1464. Kristian frigav Jöns Bengtsson, som återvände till Sverige, störtade Karl Knutsson och på nytt blev riksföreståndare. Nu var han dessutom ensam vid makten, och eftersom han samtidigt var ärkebiskop hade han i en och samma person förenat de högsta världsliga och andliga ämbetena. Sedan han manövrerats ut av Karl Knutsson och Axelssönerna i förening måste han dock fly till Bornholm och åter försona sig med kung Kristian. Hösten 1467, strax före sin död, ledde Jöns Bengtsson ett misslyckat flottanfall mot Stockholm.
Jöns Bengtssons brorson, riksrådet Sten Christiernsson (1460-1516), stödde - tvärtemot släktens normala linje - Sten Sture d.ä. mot kung Hans och spelade en ledande roll i upproret 1501. Sedan återgick han dock till den traditionella Oxenstiernska hållningen, gjorde uppror mot Svante Nilsson (Sture), fängslades under efterträdaren Sten Sture d.y. och dog i fängelset.
LÄS MER: Kalmarunionen
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
