Kristian I (1426-1481) var dansk, norsk och svensk (1457-1464) kung och grundare av den Oldenburgska dynastin, av vilken en sidogren fortfarande regerar Danmark.
Efter att ha blivit kung i Danmark 1448 tog Kristian omgående upp kampen med Karl Knutsson, som utmanade honom om herraväldet över Kalmarunionen. Först 1457, sedan Karl Knutsson störtats, kunde han krönas till kung av Sverige.
Liksom Karl Knutsson var emellertid också Kristian tvungen att öka kronans inkomster, och detta ledde även för hans del till uppror.
Sedan ärkebiskopen Jöns Bengtsson Oxenstierna 1463 vägrat att höja skatterna för bönderna i Uppland lät Kristian fängsla denne, vilket fick allmogen att tåga mot Stockholm. Även om den uppländska bonderesningen slogs ner gjorde andra delar av riket uppror 1464, och Karl Knutsson återkallades.
Kristians sista försök att ta tillbaka den svenska tronen omintetgjordes i slaget vid Brunkeberg 1471. Året därpå slöts fred mellan Sverige och Danmark.
LÄS MER: Kalmarunionen
LÄS MER: Slaget vid Brunkeberg
LÄS MER: Karl Knutsson
LÄS MER: Danmarks historia
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
