Robert Oppenheimer

Robert Oppenheimer var besatt av vetenskap. Under sin tid som student på det ansedda Harvarduniversitetet gjorde han vid ett tillfälle följande anteckning: "Det var så varmt att det enda jag kunde göra var att lägga mig på sängen och läsa teori om dynamiska gaser".

Efter Harvardexamen 1925 arbetade Robert en tid vid Cambridgeuniversitetet i England. När han 1927 doktorerat vid ett tyskt universitet i Göttingen i Tyskland, andades professorn som opponerat på hans avhandling ut. "Jag är glad att det är över. Han var på vippen att börja förhöra mig."

Oppenheimer ville gärna läsa viktiga texter på originalspråket så att han inte missade några nyanser. Vid ett tillfälle ville han läsa italienaren Dantes 1300-talsverk Den gudomliga komedin. Då lärde han sig italienska. På en månad.

Oppenheimer kunde å andra sidan vara ensidig:

"Jag var inte intresserad av, eller läste något om ekonomi eller politik. Jag var nästan helt skild från den samtida världen [ ...] Jag läste inga dagstidningar [ ... ], jag hade ingen radio eller telefon. Jag fick höra om 1929 års börskrasch långt efter den inträffade."

Men i mitten av 1930-talet vaknade Oppenheimer och "började känna ett behov av att delta mer i samhällslivet." 1936 röstade han för första gången. Efter pappa Julius död året därpå ärvde Oppenheimer en förmögenhet. Många av hans vänner var vänsteranhängare och delar av arvet skänkte han till olika radikala organisationer.

1939 genomförde fysikern Otto Hahn i Tyskland ett experiment som visade att en atomkärna kan klyvas och frigöra stora mängder energi. Fysiker utanför Nazityskland insåg att Otto Hahns forskning kunde komma att utgöra ett militärt hot. Einstein skrev under ett brev till USA:s president Roosevelt. Brevet redovisade den nya upptäckten och varnade för de militära följderna om tyskarna lyckades skapa ett atomvapen.

Roosevelts kommentar blev: "Vi måste handla." Projekt startades, men ingenting hände egentligen förrän en kontakt togs med Oppenheimer 1942. Robert ville upprätta ett stort amerikanskt forskningscentrum i Los Alamos i New Mexico (i USA). Sagt och gjort. Ett år senare blev han chef för den nya anläggningen och inom ett par år hade den vuxit till 6 000 invånare.

Oppenheimer och hans forskarlag arbetade intensivt för att utveckla en atombomb. En väg var att använda plutonium som klyvningsmedel, en annan var att använda uran 235. Projektet innebar - mitt under ett brinnande världskrig - en kapplöpning med tiden.

Den 8 maj 1945 kapitulerade Tyskland. Men Japan gav inte upp. Forskarna inom projektet kände pressen från militären samtidigt som vissa av dem började få moraliska tvivel. Den 16 juli 1945 genomfördes den första provsprängningen i New Mexicos ökenlandskap. Införstådda med risken för radioaktivt nedfall betraktade forskarna testet från nästan en mils avstånd. Bombens effekt var mardrömslik. Ett magnesiumvitt sken spred sig över hela landskapet, och en halv minut senare hördes explosionen som ett domedagsdån. Oppenheimer berättade senare att han inte förrän vid provsprängningen insett vidden av uppfinningen.

Den 6 augusti 1945 fälldes den första atombomben över den japanska staden Hiroshima. Nästan hela befolkningen 250 000 invånare dödades eller skadades. En månad senare kapitulerade Japan och andra världskriget tog slut.

Robert Oppenheimer kände stora samvetskval, och argument som att atombomben förkortade kriget och därmed - enligt vissa beräkningar- indirekt sparade hundratusentals människoliv gav ingen tröst. Hans engagemang för internationell kontroll av kärnvapen och hans tidigare vänsterkontakter gjorde nu att Oppenheimer sågs som en säkerhetsrisk varefter han förlorade sina uppdrag för den amerikanska regeringen.

Robert Oppenheimer föddes 1904 och dog 1967.

LÄS MER: Robert Oppenheimer - atombombens fader

LÄS MER: Manhattanprojektet

LÄS MER: Atombombningen av Hiroshima och Nagasaki

LÄS MER: Bombningen av Hiroshima

LÄS MER: Atombomben över Nagasaki skulle tvinga Japan att kapitulera

PODCAST: Kärnvapen och kärnvapenmakter

FÖRFATTARE

Text: Göran Tivenius, författare och f.d. frilansmedarbetare i Sveriges Radio.