Kubakrisen (16-28 oktober 1962) var en kritisk händelse under kalla kriget som inleddes efter att USA upptäckt att Sovjetunionen höll på att bygga ramper för kärnvapen på Kuba, ca 15 mil från Florida.
USA krävde att robotramperna och annan militär utrustning (bl.a. sovjetiska bombplan) genast skulle avlägsnas från Kuba och betonade att de själva inte skulle dra sig för att använda kärnvapen om de blev hotade.
USA uppförde därefter en militär blockad för att förhindra ryssarna från att skeppa in ytterligare robotar och annan militär utrustning till ön. Samtidigt närmade sig flera sovjetiska fartyg med vapenutrustning Kuba. Världen stod på randen till ett kärnvapenkrig.
Diplomatiska förhandlingar mellan de båda supermakterna pågick i flera dagar medan världen höll andan.
Det spända läget lättade först efter att Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov beordrade tillbaka sina fartyg efter att USA:s president John F Kennedy gått med på att inte invadera Kuba. I hemlighet hade Kennedy även lovat att montera ner amerikanska robotar i Turkiet. När sedan robotbaserna på Kuba monterades ner (under FN:s bevakning) var krisen över.
Efter Kubakrisen lät de båda supermakterna införa en direkt telefonförbindelse (den s.k. Heta linjen) mellan Washington och Moskva i syfte att förhindra något liknande från att hända igen. Världen har troligtvis aldrig varit så nära ett kärnvapenkrig som under Kubakrisen.
LÄS MER: Kubakrisen 1962 - det kalla krigets hetaste ögonblick
LÄS MER: Kalla kriget
PODCAST: Kubakrisen
PODCAST: Vad var kalla kriget?
Litteratur:
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
