Under 1960-talet började Sovjetunionen kommit ikapp USA ifråga om massförstörelsevapen. Det ledde till att det hädanefter rådde en s.k. terrorbalans mellan de båda supermakterna - varken USA eller Sovjetunionen kunde räkna med att vinna ett krig mellan sig om den ene angrep den andre.
Om det ena landet anföll skulle det andra landet slå tillbaka lika hårt med kärnvapen. Atomubåtarna och de atombombskyddade avskjutningsbunkrarna garanterade vedergällningsförmågan.
Det var med största sannolikhet just detta system - Mutually Assured Destruction (MAD), den ömsesidigt garanterade förintelsens terrorbalans - som var den viktigaste anledningen till att det aldrig blev ett kärnvapenkrig mellan de båda maktblocken under 1900-talet.
I ett sådant krig skulle det inte finnas vinnare, bara förlorare.
Under kalla kriget ansåg många att terrorbalansen var den bästa garantin för fred. Kampen mellan USA och Sovjetunionen kom därför att föras med ord och pengar istället för med vapen. Det var till slut ekonomin som blev den avgörande faktorn till USA:s fördel i maktkampen mellan de båda supermakterna.
LÄS MER: Kalla kriget 1945-1991
LÄS MER: Kärnvapen
LÄS MER: Kalla krigets kulmen och vändning
PODCAST: Kärnvapen och kärnvapenmakter
PODCAST: Vad var kalla kriget?
Litteratur:
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
Bra Böckers Lexikon 2000, del 23, Bra Böcker, 1999
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
