Det hela tar sin början när kung Prasutagus dör. Han är ledare för en keltisk stam som kallas icenerna, som dominerar ett område i östra delen av landet, kring dagens Norfolk. Under hans tid har detta tidigare så krigiska folk anpassat sig till de nya tiderna och samarbetat med den romerske guvernören. På så vis har de också fått behålla ett visst självstyre och inte hamnat under direkt romerskt styre.
Hårt romerskt styre
Frågan är bara vad som ska hända nu när Prasutagus är död. I sitt testamente förklarar han att han vill dela makten över sitt rike mellan sina två döttrar och den romerske kejsaren Nero. På så vis hoppas han att hans folk ska kunna behålla ett visst mått av frihet, samtidigt som romarna kanske kan tänkas nöja sig med ett halvt byte.
Men det gör de inte.
En styrka går in i icenernas land, för att med våld föra fram kejsarens besked: hela deras rike ska från och med nu styras direkt av Rom. Legionärerna får fria händer att plundra, vilket leder till de vanliga övergreppen. Bland annat piskas Prasutagus änka, drottning Boudicca, och deras döttrar våldtas. Detta blir gnistan som tänder en explosion, som är nära att en gång för alla driva bort romarna från de brittiska öarna.
Boudicca startar ett uppror
Boudicca bestämmer sig för att hämnas och ställer sig i ledningen för ett uppror. Snart följs hon inte bara av icenerna utan även av många av de andra stammarna som kuvats av Rom och som under åren fått se sig förvandlas till andra klassens människor eller till slavar.
Vid ett stort möte håller Boudicca ett flammande tal där hon manar alla till att kämpa för sina liv. Frihet eller död, är det klassiska budskapet. Hon påminner också om att Rom faktiskt går att besegra, för även till Britannien har nyheten nått om att germanerna mer än 50 år tidigare krossade romarnas arméer som sedan dess aldrig mer gått över floden Rhen.
Boudicca beskrivs av en krönikör som ”mycket lång och skräckinjagande, med skarp blick och sträng röst”. Hon sägs ha haft gulbrunt eller rött hår, som nådde ner till höfterna. Runt halsen bar hon ett guldsmycke, och hon var alltid klädd i en mångfärgad tunika, över vilken hon bar en tjock mantel. Senare skulle hon ständigt porträtteras med spjut eller ett svärd i hand. Hon avbildades som en vild och vacker krigardrottning, på ett sätt som antagligen säger mer om konstnärernas fantasier än om verkligheten.
Kelterna hämnas på romarna
Men att hon verkligen lyckades samla en enorm armé omkring sig råder det ingen tvekan om. Våren år 61 trängde de in i hjärtat av den romerska provinsen. Staden Camolodunum (dagens Colchester) plundrades i grunden, och strax efteråt mötte Boudicca och hennes krigare delar av den nionde legionen som genast besegrades.
Huvuddelen av den romerska ockupationsarmén befann sig för tillfället västerut, i Wales, där de intog ön Anglesey (även kallad Mona), de mytomspunna druidernas sista hemort. På grund av detta kunde de keltiska krigarna tränga allt längre söderut, samtidigt som de stal, brände och dödade allt som kom i deras väg.
De romerska krönikörerna skulle senare tävla om att beskriva Boudiccas hämnd som så barbarisk som möjligt. Upp till 80 000 människor ska ha dödats, varav vissa avrättades efter fruktansvärd tortyr. Bland annat ska romerska adelskvinnor ha hängts nakna upp och ner och torterats. Deras bröst skars av bara för att sedan sys fast vid deras munnar.
Oavsett om dessa historier är helt sanna eller inte – man kan tänka sig att berättelserna är en aning överdrivna – kan man konstatera att kelterna under Boudiccas ledning helt uppenbart var fast beslutna om att sätta sådan skräck i de romerska ockupanterna att de skulle fly till fastlandet och aldrig komma tillbaka.
Romarna slår tillbaka
Det var också nära att lyckas. För när bud om det fruktansvärda som skett nådde Rom blev kejsaren (den tyranniske Nero) så skakad att han funderade på att överge Britannien för alltid. Varför skulle Rom försöka styra de där avlägsna öarna, om det kostade så mycket blod att behålla dem?
Men då hade redan huvuddelen av den romerska armén hunnit återvända från Wales under ledning av den erfarne generalen Suetonius. Han analyserade skickligt det taktiska läget och lät kelterna, utan att göra motstånd, plundra Londinium (dagens London). Sedan gick han istället i strid med dem på en plats där hans egen armé kunde utnyttja sina fördelar maximalt. För kelterna var under Boudiccas desperata ledning visserligen många, men odisciplinerade. Roms effektiva krigsmaskin krossade dem därför i grunden.
Boudicca tog gift, och med henne gick drömmen om ett fritt Britannien under.
Boudicca blev en symbol
Senare skulle hon komma att användas som en symbol, för en rad olika saker. Under senantiken såg man henne som ett bevis på de vilda folkens ociviliserade seder. Deras brutalitet chockerade känsliga läsare, samtidigt som själva tanken på att en kvinna kunde leda en armé i krig var både häpnadsväckande och kittlande.
I 1500-talets England kunde Boudicca istället lyftas fram som en föregångare till dåtidens starka drottning, Elisabet I. Ännu senare – när britterna kämpade mot Napoleons Frankrike och mot Hitlertyskland – hyllade man henne som en frihetskämpe, som stod upp mot en grym och omänsklig övermakt.
En lång period av fred
Något mer betydande uppror ägde inte rum mot det romerska styret i Britannien. Tvärtom anpassade sig befolkningen i den nya kolonin snart till de nya tiderna, och inom en generation eller två ansågs Britannien vara minst lika romerskt som vilken del som helst av det vidsträckta riket.
En lång period av relativ fred och relativt välstånd inleddes, som varade i nästan 400 år, ända fram till Roms nedgång och fall. Då, på 400-talet, drabbades istället de brittiska öarna kanske ännu mer än andra delar av det romerska riket av de nya, osäkrare tiderna. Ständiga invasioner och inbördeskrig kom att prägla århundradena som följde, vilket gjorde att den romerska eran snart fick ett mytiskt skimmer. I brittisk historieskildring romantiserade man länge århundradena då legionärerna upprätthöll lag och ordning.
Med andra ord hade man då kommit långt ifrån den desperation som den romerska ockupationen en gång förde med sig och som ledde fram till drottning Boudiccas förtvivlade försök att göra motstånd.
LÄS MER: Romarriket
LÄS MER: Storbritanniens historia
VILL DU VETA MER? Läs Boudica, Iron Age Warrior Queen av Richard Hingley och Christina Unwin (2005).
FÖRFATTARE
Text: Magnus Västerbro, författare och journalist med inriktning på historia
Webbsida: https://www.facebook.com/vasterbro
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria.
Bokens webbplats