Conquistadorerna - de spanska erövrarna

I början av 1500-talet kunde en ung spanjor som inte fötts in i adeln bara nå de högsta klasserna i samhället på två sätt. Ett var att gifta in sig i adeln. Det andra var att vinna land och rikedomar åt den spanske kungen. Många unga män beslöt att pröva sin lycka på andra sidan Atlanten. I Amerika döpte erövrarna platser och orter efter dem där hemma. Exempelvis bär Medellin, Guadeloupe och Albuquerque samma namn som orter i Extremadura (en region i västra Spanien). Ingen del av Spanien har sett så många conquistadorer (spanska för erövrare) födas som Extremadura. Härifrån kom Cortés, hans kusin Pizarro, Balboa, de Soto och Orellana. Dessa har alla skrivit in sig i conquistadorernas historia. Men de allra flesta av de tusentals som sökte guld och ära i Amerika misslyckades.

Bild: Peru National Museum of Archaeology

De spanska erövrarna som kom till Amerika under 1500-talet kallas conquistadorer. Ordet conquistador är ett spanskt ord för erövrare. Del från en målning gjord av Juan Lepiani, 1902.

Balboa når Stilla havet

Vasco Nunez de Balboa (1475-1517) seglade till Västindien år 1500 och slog sig ner på ön Hispaniola. Efter att ha dragit på sig stora skulder smög han sig ombord på ett skepp till Panama. Där lyckades han bli vald till ledare för en koloni. I jakt på guld ledde han en expedition söderut och blev den förste europé som såg de colombianska Anderna.

1513 gav Balboa sig av igen efter att ha hört rykten om ett stort hav. Hans män korsade Panama och blev de första européer som såg Stilla havet från dess östra kust. Iklädd full rustning vadade Balboa ut i oceanen och tog den i anspråk för sin kungs räkning.

ANNONS

Kungen blev så nöjd att Balboa fick en guvernörstitel. Men kungen satte en annan man över Balboa och de råkade snart i konflikt. Balboas överordnade överöste honom med anklagelser och lät halshugga upptäckaren år 1519, ett av många offer för rivalitet mellan conquistadorer.

Conquistadorer i Nordamerika

Från Mexiko och Panama gick spanska expeditioner mot norr och söder i jakt på mera guld. Álvar Núñez Cabeza de Vaca (1490-1559) landsteg i Florida 1528. Han korsade Mississippifloden och övervintrade på en ö utanför Texas. De Vaca lämnade de flesta av sina män och återvände till fastlandet. I fem år levde han med olika urfolk och nådde till sist dagens Kalifornien. När de Vaca 1537 återvände till Spanien, hade han korsat kontinenten.

Hernando de Soto (ca 1496-1542) landsteg i Florida 1539. Något guld hittade han inte, men hans expedition tågade genom det som idag är delstaterna Georgia, Alabama, Mississippi och Arkansas i USA. De Soto själv dog nära Mississippifloden. Efter många strapatser kunde hans män bygga båtar och färdas nedför Mississippi till Mexikanska bukten. Detta var den första större europeiska expeditionen i Nordamerika.

Inte heller Francisco Vasquez de Coronado (ca 1510-1554) hittade guld. Han sökte på 1540-talet efter Cibolas sju städer, som sades vara byggda av guld. Men han hittade dem inte, och det har ingen annan gjort heller. Coronado nådde Grand Canyon i Arizona och mötte urinvånare som bodde i tält. Från spanjorerna lärde sig urinvånarna att hästen, som inte fanns i Amerika då, kunde tämjas. Först då uppstod de beridna stammar som gett material till oräkneliga böcker och filmer om urinvånare och vita.

Trots att spanjorerna genomkorsade stora delar av södra Nordamerika ansågs expeditionerna vara misslyckade. Där fanns ju inget guld. Juan Ponce de Léon (ca 1460 -1521) misslyckades till och med att hitta Ungdomens källa i Florida. Dess vatten sades ge evig ungdom.

Francisco Pizarro

Francisco Pizarro (1478-1541) hade deltagit i Balboas expedition. 1531 gav han sig av söderut mot Peru med ett kungligt kontrakt i fickan. Det gav honom rätt att erövra landet som styrdes av inkafolket.

Pizarros erövring kan mäta sig med Cortés erövring av Mexiko. Pizarro lät meddela att han kom för att knyta kontakter mellan sin egen kung och inkahärskaren Atahualpa. Pizarro tillläts passera de bergspass som ledde till Inkariket. Tillsammans med bara något hundratal spanjorer kunde de blicka ner över en praktfull syn - tiotusentals inkas samlade till möte.

Pizarros enda hopp var att tillfångata kungen, och genom en djärv list lyckades det. De järnklädda spanjorerna högg sig fram till Atahualpa utan att förlora en enda man och tog kungen till fånga.

Pizarro lovade att släppa Atahualpa om denne fyllde ett rum med guld som lösensumma. Lösensumman betalades men Pizarro hade ingen tanke på att släppa kungen. Efter en skenrättegång mördades inkahärskaren.

I slutet av 1533 var inkarikets huvudstad Cuzco i spanjorernas händer. En ny ström av guld och silver sändes hem till Europa.

ANNONS

Gonzalo Pizarro och Francisco de Orellana

Under de år som följde sände Pizarro ut flera expeditioner. 1540 ledde hans halvbror Gonzalo Pizarro (1510-1548) en stor expedition från Quito i Ecuador. Med 4 000 urinvånare och 300 spanjorer gav han sig av över Anderna. Tusen hundar tränade i strid följde också med för att användas mot fientliga urinvånare. Hundratals män dog av kyla och hunger på de snöklädda sluttningarna. Sedan kom de in i tropisk urskog där de fick hugga sig fram steg för steg medan regnet vräkte ner. Rustningarna rostade, maten förstördes, och kläderna möglade sönder på deras kroppar.

Till slut nådde de överlevande floden Napo. Nu var de så desperata att de måste slakta sina hästar och hundar för att få mat. Genom att använda sömmen från hästskorna till spikar kunde de bygga en båt.

Francisco de Orellana (1511-1546) fick order att segla nedför floden för att finna mat. Strömmen bar honom snabbt framåt och efter tre dagar förenade sig Napo med en ännu större flod. Men någon mat hade Orellana inte funnit och han beslöt att fortsätta. Om det berodde på att det var för svårt att färdas uppströms eller om han ville utforska nästa flod vet ingen.

Amazonfloden

Orellana hade kommit ut på Amazonfloden. I nästan 500 mil följde han floden, ofta under strid med ursprungsbefolkningen. Spanjorerna mötte också fredliga urinvånare, som berättade om guldstäder längre fram. Men Orellana fann aldrig några större mängder guld.

Spanjorerna såg däremot scener som ingen vit man hade sett förut. Bland den täta, gröna växtligheten skymtade orkidéer, långstjärtade papegojor och blå fjärilar.

Resan var fylld av strapatser. Det fanns jaguarer, alligatorer och pirayafiskar som förvandlade den som föll överbord till ett skelett på några minuter. En gång tvingades männen koka sina skor och bälten för att få något att äta.

Mot slutet av resan ska spanjorerna ha mött kvinnliga krigare. De kallade dem amazoner efter en gammal grekisk legend, och efter dem fick Amazonfloden sitt namn.

Till sist nådde Orellana med 45 man havet och kunde återvända till Spanien, 17 månader efter det att han skilts från Gonzalo Pizarro. Orellana fick kungens tillstånd att återvända och kolonisera det område han funnit. Men denna gång vann floden. Orellana dog strax efter det att han nått dess mynning.

ANNONS

Umbärande till döds

Gonzalo Pizarro insåg efter hand att Orellana inte skulle återvända. Sällskapet fortsatte motvilligt genom djungeln. Det tog dem två månader att till fots nå den plats där Napofloden rinner ut i Amazonfloden. Samma sträcka hade tagit Orellana tre dagar att segla. När de kom fram, insåg Pizarro den hemska sanningen. De skulle bli tvungna att marschera tillbaka till Quito samma väg de kommit. Återfärden blev tung; en efter en sjönk hans män utmattade ihop i djungeln för att bli föda åt jaguarer och andra rovdjur. 1542 kunde Pizarro till sist återvända till Quito. 80 spanjorer; en av tre, hade överlevt. Bland urinvånarna var förlusterna ännu större.

Ett år tidigare hade inkarikets erövrare Francisco Pizarro dödats i sitt palats. Han hade låtit avrätta rivalen Almagro som gjort uppror mot honom. Almagros anhängare var ute efter hämnd. I juli 1541 stormade ett tjugotal man in i Pizarros sovrum och högg ner honom.

LÄS MER: Conquistadorer

LÄS MER: Cortés erövrar aztekernas rike

LÄS MER: Cortés och erövringen av Mexiko

LÄS MER: Pizarro och erövringen av inkariket

LÄS MER: Ett ögonblick i historien - om Aztekrikets undergång

LÄS MER: Folkmord och smittsamma sjukdomar - européernas ankomst till Amerika

LÄS MER: Vem upptäckte Amerika?

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Hur kunde en ung spanjor som inte var adlig nå högre samhällsklasser på 1500-talet?
Vad blev Vasco Nunez de Balboa mest känd för?
Vad kan du berätta om Álvar Núñez Cabeza de Vaca och hans resor i Nordamerika?
Varför var Francisco Pizarros erövring av Inkariket så märklig och vilka var konsekvenserna för inkahärskaren Atahualpa?
Beskriv de svårigheter som Gonzalo Pizarro och Francisco de Orellana mötte under deras expedition i Anderna och Amazonfloden.
Beskriv kortfattat varför de flesta spanska expeditioner i Nordamerika ansågs vara misslyckade.

Litteratur:
Frank Debenham, Discovery and Exploration, Paul Hamlyn Spring House, 1960
Erik Hamnström, De geografiska upptäckarbragderna genom tiderna, Lars Hökerberg Bokförlag, 1927
Jean Favier, Les Grandes Découvertes d´Alexandre à Magellan, Fayard, 1991
Alexander McKee, A World too Vast, Souvenir Press, 1990
John Keay (red.), History of World exploration, Paul Hamlyn Publishing, 1991

FÖRFATTARE

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

Senast uppdaterad: 5 november 2024

Publicerad: 20 april 2021

Spara som favorit