Medeltidens skrån och gillen

Under medeltiden var hantverkarna och köpmännen anslutna till olika skrån som hade hand om fackliga och ekonomiska frågor. Vid sidan av skråna fanns gillen som var sociala sammanslutningar som kan beskrivas som en social parallellorganisation till skråväsendet. Medan skråna var till hantverkarna eller köpmännen, var gillena även till för deras familjer och för gesäller och lärlingar inom yrket.

Bild: Okänd

Skråordningar från medeltiden för murarna i Stockholm.

Skråväsendet

Det s.k. skråväsendet är en benämning på det system som ordnats för att organisera städernas hantverk under medeltiden fram till 1800-talet (I Sverige avskaffades skråväsendet 1846). För att få arbeta i ett hantverksyrke måste man tillhöra ett skrå. I syfte att garantera alla verksamma försörjning reglerade skråväsendet också löner, priser, hantverkarnas kompetens och produkternas kvalitet.

Efter tre till fem års tid som lärling fanns möjlighet att antas som gesäll (eller svenne) för att sedan - i den mån något utrymme blev ledigt - genomgå mästarprov och öppna egen verkstad. Skråämbetet var också en social sammanslutning som ordnade dryckeslag för sina medlemmar och fungerade som hjälpinstans vid död och sjukdom.

ANNONS

Liknande system hade funnits under antiken, både i det hellenistiska Egypten och i Rom, men de medeltida europeiska skråna var på ett annat sätt självständiga från kronan (kungamakten) och hade utvecklats med gillena (se nedan) som förebild.

Den äldsta kända skråordningen i Sverige gäller skräddarämbetet i Stockholm och är från 1356, stadfäst av Magnus Eriksson. Verkligt reglerad form fick det svenska skråväsendet dock först under Vasatiden.

Gillen

Gillen var sociala sammanslutningar, framförallt i städerna. Gillena kan delvis beskrivas som en social parallellorganisation till skråväsendet. Medan skråna hade hand om fackliga och ekonomiska frågor för en grupp hantverkare eller köpmän, var gillena även till för deras familjer och för gesäller och lärlingar inom yrket. Det verkar som om gillena ofta stått modell för skråna, som organiserades senare. Redan i slutet av 1000-talet omtalas köpmannagillen på runstenar från Sigtuna, Bjälbo och Törnevalla.

Gillena, som var uppkallade efter olika helgon, ordnade fester, bedrev social hjälpverksamhet bland bortgångna bröders och systrars familjer samt understödde kulten kring skråets skyddshelgon. Höjdpunkten på året var den s.k. gillesdrickningen, som hölls på helgonets festdag och där det var noga reglerat vilka skålar som skulle drickas och hur man skulle uppföra sig.

Medan på kontinenten varje skrå ofta hade sitt eget gille, samlades i de små svenska städerna i regel flera skrån kring ett allmänt gille. Man känner till ett hundratal gillen från Sverige, och fler har säkert funnits. Bland de mer kända är Vårfrugillet i Stockholm, som fanns i en tysk och en svensk version.

Genom sin koppling till olika helgon kom gillena att råka illa ut under reformationen, och de upplöstes officiellt på riksdagen i Västerås 1544.

LÄS MER: Skråväsendet

LÄS MER: Hantverk

LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden

LÄS MER: Ekonomi och handel på medeltiden

LÄS MER: Den medeltida staden

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad var huvuduppgiften för skråna under medeltiden?
Vad är skillnaden mellan ett skrå och ett gille?
Hur gick man tillväga för att bli en mästare inom ett hantverksyrke under medeltiden?
Hur var gillena och skråna organiserade i Sverige jämfört med på kontinenten?
Vad var gillesdrickningen och vad hände där?
Vad ledde till att gillena upplöstes i Sverige?

Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).

Senast uppdaterad: 11 mars 2024

Publicerad: 12 juli 2021

Spara som favorit