Frobisher är den förste engelsman som säkert seglat i arktiska vatten i Nordamerika. I reserapporten berättar han om urfolket inuiter "i båtar av sälskinn". Fem besättningsmedlemmar tillfångatogs av inuiterna och hördes aldrig av igen.
Liksom Cabot var Frobisher säker på att han kommit till Asien. Triumferande vände han tillbaka till England. Han hade också med sig en svart sten. En expert undersökte stenen och slog fast att den innehöll guldmalm.
Redan året efter sändes Frobisher tillbaka. Denna gång inte för att leta efter Nordvästpassagen utan för att leta guldmalm. Två gånger reste Frobisher tillbaka och lastade svarta stenar. Det hela slutade i fiasko när det visade sig att stenarna inte alls innehöll guldmalm.
Engelsk kolonisation av Nordamerika
1583 seglade den engelske sjömilitären Sir Humphrey Gilbert över. Han hade länge hävdat att det måste finnas en nordvästpassage och var kanske trött på utsända kapteners oförmåga att hitta passagen. Det gick inte bättre för honom, men för England blev hans resa en stor framgång. Han tog formellt Newfoundland i besittning för Englands räkning och jämnade därmed vägen ytterligare för den engelska kolonisationen av Nordamerika.
Från början av 1600-talet grundades de första engelska kolonierna i Nordamerika. År 1588 hade den spanska flottan, den stora armadan, förlorat ett stort slag mot den engelska, och därefter var engelsmännen mer benägna att utmana Spanien.
Henry Hudson
Precis som England och Frankrike försökte Holland hitta en nordlig sjöväg till Asien.
Holländarna försökte länge finna en väg till Asien norr om Norge och Ryssland, en nordostpassage. År 1609 anställdes engelsmannen Henry Hudson av det holländska Ostindiska kompaniet för att försöka finna en sådan väg. Hudson hade tidigare seglat i arktiska farvatten.
År 1607 seglade han upp längs Grönlands östra kust för att finna en väg till Kina. Sedan fortsatte han österut mot Spetsbergen (Svalbard) och upptäckte ön Jan Mayen. Hudson såg mängder med valar, och som resultat av hans rapporter kom ett stort antal valfångare till norra Atlanten.
När nu Hudson återigen år 1609 försökte hitta en sjöväg till Asien, tänkte han försöka segla norr om Ryssland. Vädret var uselt med ständiga stormar. Hudsons besättning fruktade att de skulle bli tvungna att övervintra och tvingade honom att vända. Han beslöt då att pröva ett annat uppslag. Från Virginia i Nordamerika kom rykten om att en passage som kanske ledde till Stilla havet hade upptäckts.
Manahatta
Vid Nordamerikas kust fann Hudson hösten 1609 verkligen en lovande flod och seglade uppför den. Efter att ha seglat 24 mil längs floden, som idag heter Hudsonfloden, drog han slutsatsen att den inte var någon nordvästpassage. På återvägen ankrade han vid en stor ö, som urinvånarna kallade Manahatta. Samtidigt utbröt ett fruktansvärt oväder. Men Hudson kunde konstatera att han hittat en perfekt hamn som var skyddad från alla håll.
Holländska kolonister köpte sedan, i maj 1626, ön av urinvånarna för en summa motsvarande 24 dollar. På halvön byggde holländarna sin första handelsstation för skinn i Nordamerika. Idag heter ön Manhattan och är New Yorks centrala del, på vars ena sida Hudsonfloden rinner.
Under sin hemresa ankrade Hudson i en engelsk hamn. Engelsmännen var redan tidigare irriterade över holländarnas försök att få fotfäste i Nordamerika. Nu förbjöds Hudson att arbeta mer för andra länder. Han fick dock tillstånd att sända sin reserapport till Holland.
Hudson gav sig snart ut igen, nu för Englands räkning. Nu tänkte han försöka längre norrut på den amerikanska kusten. Med fartyget "Discovery" seglade han in genom Hudsonsundet till den stora vik i Kanada som nu heter Hudsonviken. Här kryssade han runt och letade efter en väg att fortsätta på ända tills vintern kom.
Myteri mot Hudson
Då tvingades besättningen övervintra. Det var mörkt, kallt och ont om mat. Männen tvingades leva nära inpå varandra, och det tog hårt på tålamodet. Hudson retade upp flera av sina män. Hudson avskedade också sin närmaste man, den ende förutom han själv som kunde navigera.
Stämningen var på kokpunkten, och det blev inte bättre av att en del i besättningen misstänkte Hudson för att hålla sig med favoriter som fick mer mat än de andra. När våren kom och Hudson förklarade att han tänkte fortsätta sökandet, exploderade känslorna som laddats upp under vintern.
Under ledning av den avskedade styrmannen gjorde besättningen myteri. Hudson, hans son och sju andra placerades i en liten båt, som fick driva iväg bäst den ville. Ingen hörde någonsin av Henry Hudson igen. 1632 upptäcktes resterna av ett hus som troligen byggts av den avsatte kaptenen och hans folk, men Hudsons slutliga öde är okänt.
Myteristerna satte kurs mot hemlandet men blev överfallna av inuiter. Fem man dödades. Nu fanns bara åtta man kvar för seglatsen hem. För att överleva måste de äta upp de ljus fartyget hade i lasten. Besättningen lyckades till sist ta sig tillbaka till England. De fängslades och åtalades för myteri men frikändes.
Nordvästpassagen allt mindre angelägen
Trots att Hudson inte fann Nordvästpassagen drog både Holland och England nytta av hans resor. Holland kunde upprätta kolonier i de områden som Hudson kartlagt, och hans resor i Kanada stärkte Englands krav på landet.
Även efter Hudson gjordes flera försök att finna en nordvästpassage. Men det började visa sig att Nordamerika i sig var ett rikt land. En av de första lönande verksamheterna var handeln med pälsverk.
Sökandet efter en nordvästpassage mattades efter hand. Det stod redan i mitten av 1600-talet ganska klart att om det fanns en passage var den alltför fylld av is för att kunna bli en användbar färdväg. Då och då flammade dock ändå intresset upp för att finna Nordvästpassagen, trots alla misslyckade försök.
1776 sände Storbritannien ut kapten James Cook som med två fartyg skulle försöka finna Nordvästpassagen Även det försöket misslyckades.
Det var först norrmannen Roald Amundsen som tog sig igenom Nordvästpassagens ismassor. 1903-1906 färdades han runt norra Kanada och tillbringade tre vintrar med sitt skepp "Gjöa" fastfruset i isen. Då hade sedan länge behovet av en nordvästpassage upphört.
LÄS MER: Upptäckare och upptäcktsresor
LÄS MER: Kolonisation och kolonialism
LÄS MER: Nordostpassagen och döden i Arktis
LÄS MER: Vitus Bering i Sibirien – kamp mot kyla och polarrävar
LÄS MER: Svält och kannibalism drabbade Englands första koloni i Nordamerika
LÄS MER: Vem upptäckte Amerika?