Den bara 25-årige kemisten blir därmed den första som lyckas med vad många andra vetenskapsmän vid denna tid arbetar med: att utvinna det verksamma ämnet ur kokabladen, vars milt centralstimulerande effekter länge varit kända. I tusentals år har befolkningen i Sydamerika i samband med religiösa ceremonier tuggat bladen för att få uppleva ett milt rus. Nu, med hjälp av den teknik Niemann utvecklat, kan man tillverka en drog som snabbt och enkelt ger en effekt som är upp till hundra gånger starkare.
Kokainet slår världen med häpnad
Snart sprider sig kokainet över Europa, först bland de rika och experimentellt sinnade, bland konstnärer och läkare. Man använder substansen för att ge energi till håglösa patienter, för att bota nervösa besvär och hysteri eller problem med matsmältningen, för att få hjälp med överdrivna gaser i magen och kolik och för att lindra ryggsmärta och muskelvärk.
Drycker med kokain som tillsats blir en succé. Först och störst är Vin Mariani, ett rödvin från Bordeaux spetsat med en rejäl dos kokain som tillverkas av den franske kemisten Angelo Mariani. Han gör sig en förmögenhet på kuppen, kanske kan man kalla honom den första kokainbaronen. Beundrarna blir många: påve Leo XIII, Jules Verne, Henrik Ibsen, Thomas Edison, Robert Louis Stevenson och Arthur Conan Doyle. En riktig stordrickare är den amerikanske. presidenten Ulysses S. Grant som klunkar Vin Mariani oavbrutet medan han döende av strupcancer skriver sina memoarer.
Senare, i USA, börjar John Syth Pemberton, en veteran från inbördeskriget, experimentera med kokain för att bli av med det morfinberoende han dragit på sig när han återhämtat sig från sina krigsskador. Snart säljer han en egen kopia av Vin Mariani, men när alkohol förbjuds i Fulton County utanför Atlanta där han bor, satsar Pemberton istället på en sötad, alkoholfri version, fortfarande spetsad med kokabladsextrakt. Han döper den till Coca-Cola.
Kokain ansågs kunna bota en rad olika åkommor
År 1884 kommer så vad som i efterhand framstår som höjdpunkten på kokainets första storhetstid. Då publiceras den 70-sidiga skriften Über coca, det första utgivna verket av en ung, ambitiös läkare i Wien vid namn Sigmund Freud.
Psykoanalysens grundare träder där fram som en stark förespråkare för kokain, som han menar kan användas med stor effekt för att bota olika slags missbruk, men även för att lindra många andra själsbesvär, som depression och impotens.
Kokain ger en långvarig och bestående känsla av eufori, skriver Freud entusiastiskt. Brukaren får ökad självkontroll, vitalitet och arbetskapacitet, utan att uppleva någon som helst negativ effekt. Inte heller går det enligt honom att utveckla ett beroende av substansen.
Under dessa år i början av 1880-talet och en bit in på 1890-talet, använder Freud kokain mest varje dag, antingen oralt eller nasalt. Många dagar går han runt med en röd, svidande näsa, och med åren börjar han känna av drogens biverkningar. I mitten av 1890-talet lider han av oregelbunden hjärtaktivitet och skador i näsväggarna. Han har också bland sina patienter börjat notera negativa effekter av drogen. En har beskrivit känslan av panik när hon under ett kokainrus tycker sig se vita maskar som kryper under hennes hud; en annan dör av en överdos.