Förbud mot vissa vapen
För svensk del har medlemskap i FN varit en central del av utrikespolitiken. Sverige har i FN till exempel arbetat för åtgärder mot massförstörelsevapen, nedrustning, provstopp och icke-spridning av kärnvapen samt förbud mot kemiska stridsmedel.
Sverige har också inriktat sina krafter på att stärka krigets lagar, bland annat genom förbud mot särskilt inhumana vapen, och ser organisationen som ett avgörande forum för dialog mellan stater och ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument. FN försöker ofta medla i konflikter mellan olika parter. Om det bedöms som nödvändigt kan organisationen även sätta in militära medel.
Världsorganisationen genomför idag många fredsfrämjande insatser. Den traditionella uppgiften att övervaka fredsavtal har till stor del ersatts av mera aktiva insatser där våld ibland används för att till exempel skydda civilbefolkningen. Utvecklingen har också gått mot så kallade multifunktionella insatser, där fredsskapandet är det första steget som sedan ska följas av långsiktig återuppbyggnad och utveckling, samt reformering av säkerhetsstrukturer såsom militär och polis.
De styrkor som deltar ställs till FN:s förfogande av medlemsstaterna för ett visst uppdrag och under en viss tid. FN har inga egna militära styrkor som kan sättas in i en konfliktsituation. För att FN ska kunna besluta om att sätta in fredsbevarande trupper måste nio av säkerhetsrådets 15 medlemsstater rösta ja. Var och en av de fem permanenta medlemmarna - USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina - har vetorätt (se nedan).
Så här fungerar FN
FN är organiserad i sex grundläggande organ vilka alla blev instiftade i samband med skapandet utav hela organisationen. Makten inom organisationen har skiftat mellan grundorganen. Medan organet för förvaltningen av kolonier i världen, förvaltarskapsrådet, har tappat egentlig mening så har framförallt Säkerhetsrådet ökat sitt inflytande inom FN.
Generalförsamlingen sammanträder en gång varje höst i FN:s huvudkontor i New York. I församlingen beslutas om FN:s årliga arbete och där finns alla 193 medlemsländer representerade. Det är ett unikt forum för multilaterala diskussioner och beslut som fattas kan med fog sägas vara ett uttryck för världssamfundets vilja. Varje land har en röst. Beslut fattas i regel med enkel majoritet och är inte juridiskt men däremot moraliskt bindande. Generalförsamlingen fungerar främst som ett debattforum. Generalförsamlingen utser FN:s generalsekreterare.
Säkerhetsrådet ansvarar för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det består av 15 medlemmar. Fem är permanenta: Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA. Resterande tio väljs för två år av generalförsamlingen. Beslut är bindande och kräver nio ja-röster. De permanenta medlemmarna har vetorätt vilket innebär att beslut inte kan fattas om någon av dem röstar emot.
Säkerhetsrådet har på senare tid blivit kritiserat för att utöka sitt mandat till allt fler områden inom FN. Säkerhetsrådet anses inte sällan vara det viktigaste organet inom organisationen, men anklagas också för en reformationsbrist. Strukturen är baserad på den världsordning som var gällande vid andra världskrigets slut - endast krigets vinnare är representerade. Snabbt växande stater som får allt mer politisk och ekonomisk makt idag - Indien, Brasilien m. fl. - har redan börjat tala om att representationen i det mäktiga säkerhetsrådet inte återspeglar verkligheten, en antydan som bara kommer att bli mer högljudd i framtiden.
