Vem är Boxer, den starke, godhjärtade och hederlige? Han är inte en enda människa utan miljoner människor. Han är alla de människor som trodde på Stalin och hans män. Boxer är de miljoner människor som arbetade hårt, frös och svalt men i det längsta hade kvar drömmen om rättvisa och ett bättre liv. Det är ju först när Boxer är på väg mot döden som han försöker sparka sig fri.
Vad ville Orwell säga?
George Orwell var inte ute för att roa. Visserligen är Djurfarmen (se artikel) en fantastiskt rolig bok, men vad dess författare vill säga är något mycket allvarligt: "Se häri Sådan är kommunismen i Sovjetunionen. Akta er! Se hur det gick för Boxer!"
George Orwell är en pseudonym, ett författarnamn som Eric Blair antog. Han var född 1903 i Bengalen i Indien som då var brittisk koloni. Fadern var kolonial tjänsteman, och familjen hörde till medelklassen. Men det är bland de fattiga arbetarna, ibland i rena slummen, som Orwell kände att han hade en uppgift som författare. Politiskt var han en vänsterman, och han var rädd för att Djurfarmen skulle göra att han uppfattades som konservativ. Han vänder sig knappast mot planhushållning som sådan utan mot att de kommunistiska ledarna offrar människor genom "utrensningar, avrättningar, förtryck av minoriteter, tystade av all kritik".
I ett utskrivet men inte använt förord till Animal Farm skriver han: "Om frihet över huvud taget betyder någonting så betyder det rätten att säga folk det som de inte vill höra."
Boken Djurfarmen har inget lyckligt slut. Djuren står hjälplösa ute i mörkret och bevittnar sina ledares arrogans och grymhet.
År 1949 kom Orwell med en ännu mörkare bok med den korta titeln 1984. Här tecknar han en skräckinjagande bild av ett framtida samhälle där medborgarna är berövade all frihet. De styrande bestraffar kärlek, kontrollerar och styr allt privatliv och förvrider sanningen och förfalskar historieskrivningen.
Staten är allt. Den enskilda människan är ingenting.
Orwell är bitter. En liknande bitterhet fanns hos Jonathan Swift (1667-1745), som skrev roliga och spännande böcker om djur men djupare sett ville tala till oss om människors godhet och ondska. Swift, som var domprost på det fattiga Irland, upprördes över engelsmännens likgiltighet inför svältdöden bland de fattiga irländarna.
Han publicerade A Modest Proposal, som är bittrare än något som Orwell skrev. "Ett blygsamt förslag till förhindrande av att de fattigas barn på Irland blir en börda för sina föräldrar eller sitt land" är att dibarn används som föda. "Varje gentleman skulle säkerligen vilja betala ett gott pris för en välsmakande och fet barnkropp."
Det konstiga är att den då verksamma censuren inte stoppade utgivningen. Tog man inte Swift på allvar? Eller ännu värre: Tog man honom på allvar?
Därför skriver jagÅr 1946, efter det att Djurfarmen hade kommit ut, skrev Orwell en essä där han sammanfattade sin utveckling och sin syn på demokrati och diktatur. Jag led av fattigdom och en stark känsla av att vara misslyckad. Detta förstärkte mitt hat mot makten och gjorde mig för första gången fullt medveten om att det fanns en arbetarklass. Arbetet i Burma hade gett mig ett visst begrepp om imperialismens natur. Men dessa erfarenheter var inte nog för att ge mig en ordentlig politisk överblick. Så kom Hitler och det spanska inbördeskriget. Då året 1935 gick mot sitt slut hade jag ännu inte kommit fram till något politiskt ställningstagande. Kriget i Spanien och andra händelser 1936-1937 fick vågen att ge utslag. Därefter visste jag var jag stod. Varje rad av allvarligt syftande arbete som jag har skrivit sedan 1936, direkt eller indirekt, har skrivits mot diktaturen och för demokratisk socialism sådan som jag uppfattar den.
Sina upplevelser i det spanska inbördeskriget sammanfattade Orwell i boken Hyllning till Katalonien. Det finns flera vittnesmål om att Orwell uppträdde med stort mod under striderna i Spanien, så modigt att kamrater talade om dumdristighet. Han skadades allvarligt av en kula genom halsen. Med någon millimeters ändring av kulbanan skulle boken Djurfarmen aldrig ha blivit skriven. Orwell skriver: Såret var en liten kuriositet och olika läkare undersökte mig med en myckenhet tungsmackande, och med auktoritativ stämma berättade en av dem att kulan missat pulsådern med "ungefär en millimeter". Jag vet inte hur han visste det. Det fanns inte en människa som jag träffade under denna tid - läkare, sköterskor, praktikanter eller patienter - som underlät att försäkra mig att en människa som blir skjuten genom nacken och överlever är världens lyckligaste varelse. Jag kan inte hjälpa att jag tyckte det hade varit ännu mer lyckosamt att inte ha blivit skjuten alls.
De sista åren av Orwells liv bestod mest av vistelser på sanatorier och sjukhus. Tills sist förbjöd läkarna honom att ha skrivmaskin. Vänner smugglade då till honom en kulspetspenna som på den tiden var en märkvärdig teknisk nyhet. Djurfarmens författare dog 1950. Han är en av 1900-talets viktigaste författare.
|
Världen i augusti 1945
Det var många som helst inte ville höra det som Orwell hade att säga. Det var därför som han var rädd för att ingen förläggare skulle vilja ge ut Djurfarmen, och det var därför som flera förläggare tackade nej. Andra världskriget hade slutat 1945. Den 7 maj hade tyskarna kapitulerat. Hitler hade begått självmord i sin bunker i Berlin den 30 april.
Tillsammans hade de fyra stormakterna USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike besegrat Nazityskland. Sovjetunionen hade fått utkämpa ett förödande krig. Tyska arméförband hade kunnat hejdas först i Moskvas utkanter. Josef Stalin var populär i västvärlden, en trygg och gemytlig Uncle Joe som sög på sin pipa och såg till att den ondskefulle Hitler fick vad han förtjänade.
_(14779699101).jpg){kind=link}