I Caviglione i Italien har ett 24 000 år gammalt skelett av en kvinna hittats. Artefakterna omkring henne avslöjar att en storslagen begravning hållits, med hästtema. Vid hennes ansikte låg en syl av hästben och ovanpå graven ett örhänge gjort av skenbenet från en häst. Och på stenväggen ovanför, har en ristning av en häst gjorts.
Förhistoriska hästbilder (målningar, ristningar och ingraveringar) från cirka 40 000 - 10 000 f.v.t. har hittats i över 150 grottor. Bland annat i Frankrike, Spanien, Portugal och Italien, men också i Uralbergen och på andra ställen.
Spåren finns även i Sverige. I Ullstorp i Skåne hittades år 1900 delar av ett hästkranium, där en dolk av flinta satt instucken mitt i pannan. Det har kunnat uttydas att dolken slagits in i pannbenet med klubba medan hästen ännu var i livet. Kraniet har daterats till stenåldern och förmodas haft en rituell betydelse.
Kontakt med himlen och underjorden
Hästen har förknippats med solen, vinden och vattnet. Den har även varit bringare av tur och otur - och här var färgen var viktig. Den vita hästen kopplades till det himmelska. Detta uttrycks i flera religioner där helgon och andra heliga personer kommer ridande på vita hästar.
Den svarta hästen har däremot ansetts stå i kontakt med underjorden och kunnat meddela när en människas liv skulle ta slut. I exempelvis den samiska kulturen relateras hästen med sjukdomar och död genom dödsryttaren Ruto.
Hästen har också använts för olika sorters spådomskonst, bland annat för att få orakelsvar. I verket Gesta Danorum från omkring år 1200, författat av den danske skriftställaren och historikern Saxo Grammaticus, berättas hur det på ön Rügen fanns ett tempel med en hingst. Hästens beteende när den klev över ett par korsade spjut sades förutsäga om det blev fred eller krig.
Även kelterna höll speciella hästar i heliga lundar. De fick bland annat gå bakom heliga vagnar och utifrån deras rörelser och hovspår på marken kunde olika spådomar uttolkas.
Hästen har även förknippats med människans sexualitet, exempelvis vid hästoffret Ashvamedha i den vediska religionen i Indien.
Att avliva, flå och stycka hästar var det därför en mycket lågt stående syssla. I det medeltida bondesamhället i Sverige var detta lämnat till rackarna.