Samlingsbegreppet naturreligion rymmer en mångfald av mindre religioner där naturen, naturelementen och himlakropparna är i fokus för gudomlig dyrkan. Gemensamt för naturreligionerna - vid sidan av deras dyrkan av naturen - är att de inte grundar sig på något eget skriftspråk. Naturreligioner kallas därför ibland också för skriftlösa religioner. Heliga berättelser, lagar och sånger förmedlas inom dessa religioner muntligt.
Andevärlden och dyrkan av förfädernas andar har stor betydelse inom naturreligioner. De dödas själar lever vidare och är alltid närvarande i det dagliga livet. Likaså finns ofta en andlig kraft bakom allt som sker i världen.
Animism - tron på att allt i naturen har en själ - är en vanlig tankeföreställning inom naturreligioner. Totempålar förknippas ofta med Nordamerikas urbefolkning. Men totemism förekommer bland naturfolk över hela världen. Totemism innebär att klanen anser sig höra samman med någonting i naturen som de gör till sitt totem. Totemet är identitetsstärkande och fungerar som ett kännemärke för klanen.
LÄS MER: Naturreligion - ett samspel med naturen
LÄS MER: Urfolk och minoriteter
LÄS MER: Myt och rit
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)