Hansan dominerade handeln i Nordeuropa på medeltiden
I den gamla fiskestaden Bergen på Norges västkust har det alltid sjudit av liv på bryggor och i bodar. Och de röster som genom århundraden mött sjöfolket i båtarna har ofta talat tyska. Från slutet av 1100-talet och flera hundra år framåt var Bergen till stor del tyskarnas stad. Här fanns Hansans största kontor i Norden. Hansan var under medeltiden norra Europas mäktigaste handelsorganisation och spelade en viktig roll i många kust- och handelsstäder: bland annat i London, Brügge (i nuvarande Belgien), Novgorod (Ryssland) och Visby.
Hansan dominerade handeln i Östersjöområdet under lång tid och hade vissa perioder ett starkt politiskt inflytande i Nordeuropa, bland annat i de nordiska länderna, särskilt under 1300-talet och 1400-talet.
Hansestaden Bergen
Till Bergen seglade de nordtyska fartygen med korn, öl, vin och salt i lasten. Med sig tillbaka hade de torkad fisk, som var en efterfrågad vara nere i Europa. Hansan gjorde stora vinster på denna handel, och även norrmännen drog nytta av att deras fisk nådde marknaderna i Europa.
Ingen norsk kung lyckades helt kontrollera tyskarna. De levde som i en egen stat i denna norska stad. Av Bergens befolkning på ungefär 6 000 personer var knappt hälften tyskar. Även om norrmännen skulle velat, hade det inte varit någon idé för dem att försöka kasta ut tyskarna ur staden. Hansan kunde försvara sin verksamhet med vapenmakt.
ANNONS
Gotland förlorar makt
Fram till mitten av 1200-talet var Gotland Östersjöområdets ledande handelscentrum: Gotländska bönder var ofta både köpmän och sjöfarare. Dessa så kallade farmän lastade sina små skepp med kalksten och tjära och seglade till den tyska kusten. Där kunde de köpa tyger, salt och vin. Sedan for de till Ryssland och sålde varorna i utbyte mot skinn, honung och vax.
Under de gotländska farmännens tid var båtarnas besättningsmän delägare i lasten. De seglade på öppna farkoster som var enkla att bygga, men långsamma och svårmanövrerade. När tyskarna började använda en ny fartygstyp, koggen, blev konkurrensen svår för de gotländska farmännen.
Koggen lastade mer än farmännens båtar och kunde segla längre sträckor utan att söka hamn. Detta bidrog till att Gotland tappade sin ställning som ledande handelscentrum i Östersjön. Bondeköpmännens tid var förbi.
Bild: Stig Söderlind Hansestäder och handelsvägar.
Stora vinster
Från mitten av 1200-talet styrdes Östersjöhandeln av tyska köpmän som specialiserat sig på handel och sjöfart. De nya tyska skeppen hade penningstarka ägare. Fartyg och laster krävde stora kapitalinsatser.
En gotländsk farman hade själv varit med och brutit den kalksten han skulle handla med. Med sina medhjälpare hade han lastat stenen på sin båt, och när seglatsen började var han skeppets befälhavare. På de tyska moderna handelsskeppen var inte längre skepparna och besättningsmännen delägare i båt och last. De var avlönade yrkessjömän som arbetade i köpmännens tjänst. Det var hos köpmännen pengar och kapital fanns - och det var hos dem som vinsterna och förmögenheterna samlades.
ANNONS
Monopol
De tyska köpmännen bildade särskilda kontor i handelsstäderna för att skydda varandra och för att gemensamt se till att de inte tvingades betala dyra tullar eller andra avgifter. Det var den här typen av samarbete mellan köpmännen som ledde till att man bildade Hansan.
Hansan skaffade sig monopol och stängde ute andra från handeln. Hade tyskarna väl fått privilegiet att sköta handeln i en stad eller i ett land, kunde de använda vapenmakt för att hålla andra borta. Men Hansans ekonomiska ledarroll vilade inte i första hand på vapenmakt.
Att handeln förblev under Hansans kontroll var länge till nytta för alla parter. Det var inte bara Hansans köpmän som gynnades, det gjorde också de länder som berördes av Hansans handel. Hansans välskötta handelsverksamhet bidrog t.ex. till att de nordiska länderna kunde sälja mycket mer av sina varor på kontinenten än de annars skulle ha gjort.
Ökat missnöje
Efter 1300- och 1400-talens glansperiod för den tyska handeln började orosmolnen torna upp sig. I många länder växte missnöjet över att kontrollen över handeln låg i tyska händer. De stora vinsterna ville härskarna behålla för egen räkning.
I Sverige var det Gustav Vasa som tog de första stegen för att bryta Hansans makt. Till att börja med var dock hans förhållande till Hansan gott. Han hade inte kunnat bli Sveriges kung 1523, om inte Lübeck kommit till hans hjälp med krigsfolk, skepp och kanoner.
Men hjälpen var inte gratis. Den hade finansierats med tyska lån som skulle betalas tillbaka. Dessutom hade Lübeck förhandlat sig till mycket omfattande handelsförmåner av Gustav Vasa.
Lübeck befriades från tull och andra pålagor i Stockholm och andra svenska städer. Andra utlänningars rätt att handla i Sverige begränsades, liksom deras möjligheter att bosätta sig i svenska städer. Svenska köpmän fick inte sända handelsskepp ut ur Östersjön, utan fick endast segla till Lübeck och de andra hansestäderna kring Östersjön. Därigenom förhindrades svenska köpmän att skapa egna handelsvägar och kontakter i Väst- och Nordeuropa.
Bild: Wikimedia Commons Hansestaden Lübeck grundades 1143. Den medeltida stadskärnan med kyrkor och borgarhus lades nära nog i ruiner under andra världskriget. Under en enda natt - mellan den 28 och 29mars 1942 - förstörde allierat bombflyg en tredjedel av Altstadt (Gamla stan). Den nutida turisten vet väl oftast inte att så mycket av det som förefaller medeltida är sentida restaureringar och rekonstruktioner. Målning av Elias Diebel från 1552.
Nya handelsvägar
Snart började Gustav Vasa söka vägar för att göra sig fri från det beroende han och Sverige hamnat i. Han var inte villig att betala tillbaka hela den stora skulden till Hansan. Snart uppstod tvister om skuldens storlek och om hur Lübecks handelsförmåner skulle tolkas. Under 1530-talet tog Gustav Vasa bort Lübecks tullfrihet, han tog tysk egendom i beslag och arresterade de lübeckare som fanns i Stockholm.
ANNONS
Trots Gustav Vasas attacker mot Lübeck fortsatte Hansan att dominera svensk handel och sjöfart till slutet av 1500-talet. Gustav Vasa försökte på olika sätt organisera Stockholms handel. Han var inte ensam om att försöka undslippa Hansans dominans. Även i andra länder började kraftfulla regenter gynna sina egna köpmän på bekostnad av de tyska.
När Hansans dominans i Nordeuropa bröts mot slutet av 1500-talet var orsakerna flera. Nya handelsvägar hade uppstått mellan Europa och Asien och mellan Europa och Amerika. Engelsmän och holländare blev den nya tidens ledande handels- och sjöfararfolk. Tyskarna trängdes tillbaka, och även om Hansan fortsatte att leva kvar blev dess betydelse mindre och mindre. Det skulle dock dröja till slutet av 1800-talet innan hansestäderna Lübeck, Hamburg och Bremen formellt upplöste sitt förbund.
Under medeltiden gick de flesta varutransporter på havet. Det var enklare och mindre riskabelt än att transportera på land.
Ett faromoment på havet var dock sjömännens uppförande. Därför stiftades särskilda sjölagar som besättningarna skulle följa. Straffen var mycket stränga till sjöss. Även minsta förseelse bestraffades hårt.
Ett vanligt straff var kölhalning. Då kastades den dömde ut i vattnet på fartygets ena sida och halades med ett rep under kölen upp till vattenytan på den andra sidan. Kölhalning kunde innebära att den dömde miste livet, eftersom det kunde ta lång tid att dra personen under båten.
"Ingen får sova" I sjölagarna fanns det flera brott och förseelser som skulle leda till kölhalning eller andra drastiska straff:
IV. Ingen får somna under sin vakt. Den som påträffas sovande ska straffas enligt allmän sjölag, d.v.s. med kölhalning. Dock ska denna lag tolkas med vederbörlig hänsyn till person.
VI. Ingen får vålla tumult eller störande uppträden ombord. Den som så gör, straffas med kölhalning. Dock ska vederbörlig hänsyn tags till person och omständigheter.
X. Ingen får hota någon med att slå honom när de kommer i land. Den som så gör, ska straffas enligt lagen i vederbörande land.
XI. Ingen får spilla eller hälla ut mer öl än han kan täcka med sin fot. Den som så gör ska böta ett fat öl eller mindre beroende på omständigheterna.
Kölhalning kunde även tillämpas som straff mot den som använde svordomar och störde predikan ombord. Om någon störde ordergivningen vid t.ex. seglingsmanövrer, kunde den skyldige också dömas till kölhalning.
Den som stal på båten skar man öronen av. Om stölden var grov, miste den skyldige livet. Risken för brand ombord gjorde att den som tände ljus under natten utan nåd miste livet.
Fredad zon Det fanns också regler som skyddade sjömännen. I Visby sjörätt stod det t.ex. att skeppsmannen hade rätt att värja sig om skepparen slog mer än en gång med handen eller näven. Skeppsmannen aktade sig dock säkert för att slå tillbaka, eftersom det gav dryga böter eller i värsta fall innebar att han fick handen avhuggen.
En annan regel till sjöss sa att skeppsmannen kunde ta sin tillflykt till förpiken, längst fram i båten. Där var sjömannen fredad från skepparens vrede en stund: Så länge han kunde hålla ut och så länge han hade vittnen skulle han få sitta i fred där framme. Och när hunger och törst drev honom tillbaka ner på däck kunde han hoppas att skepparens vrede lagt sig.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vad var speciellt med den norska staden Bergen under medeltiden?
Hur bedrevs handeln från Gotland på 1200-talet innan Hansan etablerade sig där?
Hur bedrevs handeln av Hansan? (Vilka skötte handeln i praktiken och vilka kammade hem vinsterna?)
Hansan var Nordeuropas mäktigaste handelsorganisation på medeltiden. Motivera.
Det kunde också finnas ett missnöje mot Hansans dominans. Ge exempel.
Varför minskade Hansans makt i Nordeuropa under 1500-talet?
Text: Peter Fowelin, SO-lärare och läromedelsförfattare
