Gotland utgjorde ett centrum för Östersjöhandeln från vikingatiden och framåt.
Gotland har genom historien präglats av rika kontakter med omvärlden vilka bland annat innebar att ön kristnades tidigt. I inledningen till Gutalagen slås fast att Gotland ska vara kristet, att nyfödda barn inte får sättas ut i ödemarken och att "ingen må åkalla varken lundar eller högar eller hedniska gudar, varken offerställen eller inhägnade platser".
Över 90 medeltida kyrkor med rika konstskatter vittnar om öns välstånd och om internationella kulturinfluenser.
Sjöfarten sköttes till en början av bönderna själva, som höll sig med ett eget handelskontor i Novgorod i Ryssland, Gotenhof. År 1161 undertecknades dock i Artlenburg ett handelsfördrag mellan gotlänningarna och den tyske hertigen Henrik Lejonet av Sachsen, varigenom vägen öppnades för en tysk bosättning på ön. Denna kom att koncentreras till Visby där tyskarna gavs lov att bilda ett eget samhälle med egen lag (som var underställd gutarnas i gemensamma angelägenheter). De fick även bygga en egen församlingskyrka (S:t Per).
Olika åsikter gällande beskattning av ön (se Visbys historia) ledde 1288 till ett kortvarigt inbördeskrig mellan Visby och bönderna på landsbygden, i vilket stadens borgare segrade.
Gotlands rikedom berodde inte bara på det geografiska läget mellan Novgorod och de tyska hansestäderna, utan också på att kungamaktens grepp var svagt. Knytningen till Sverige bestod mest i tillhörigheten till Linköpings stift (som bestod även efter den danska erövringen). Skatteuttaget var därför lågt, och ännu omkring år 1300 betalade en gotländsk bonde bara en femtedel av de skatter som ålåg bönderna i Mälardalen. Från fastlandet gjordes dock försök att knyta ön till sig hårdare: 1288 utnyttjade Magnus Ladulås sin medling i inbördeskriget i detta syfte, och hans son Birger Magnusson företog 1313 en väpnad expedition till Gotland.
Nedgången hade vid denna tid dock inletts, då Rysslandshandeln börjat gå direkt till de tyska städerna utan att ta vägen över Visby. Valdemar Atterdags invasion och beskattning av ön 1361 påskyndade utvecklingen. Stora delar av den manliga landsbygdsbefolkningen lär då ha stupat.
Under unionstiden kom ön oupphörligen att växla härskare, vilka lockades av Gotlands strategiska läge som sjörövarbas: vitalianerna 1394-1398, Tyska orden 1398-1408, Erik av Pommern 1436-1449, Axelssönerna 1449-1487. Under denna period började också uttaget av skatter och dagsverken, bland annat genom byggandet av Visborgs slott från ca 1400, att nå även senmedeltida rekordnivåer. Erik av Pommerns trontillträde ska ha inneburit en 1000-procentig skattehöjning och blev en katastrof för Visby och Gotland ur ett handelspolitiskt perspektiv.
LÄS MER: Visby - Nordens enda medeltida storstad
LÄS MER: Slaget vid Visby
LÄS MER: Visbys historia
LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
