De sammansvurna hugger ner Caesar, ironiskt nog vid foten av statyn till hans rival Pompejus. Målning gjord av William Holmes Sullivan (1836-1908).
Caesar:
Jag vill se feta människor omkring mig, Slätkammat folk som sover gott om natten; Den Cassius har en mager hungrig uppsyn; Han tänker mycket; sådant folk är farligt.
Shakespeare: Julius Caesar Akt 1, Scen 2
År 44 f.Kr
På morgonen den 15 mars år 44 f.Kr kom Julius Caesars hustru Calpurnia inspringande till sin make. Hon var alldeles uppriven.
- Gå inte till senaten i dag, snyftade hon. Jag har haft så hemska drömmar hela natten.
På himlen hade hon sett soldater som kämpat så att blodet droppat ner över Rom. Spöken hade strövat omkring på gatorna och över hela staden hade det hörts stridsgny och dödsrosslingar från vålnadernas strid.
Caesars hustru var säker på att något förfärligt skulle hända hennes man om han lämnade huset.
Caesar skrattade. Han skulle gå till ett viktigt sammanträde i senaten, den församling om 900 personer som till stor del styrde det mäktiga romarriket.
Jämte senaten ledde två högt uppsatta män - konsulerna - romarriket. Två skulle det vara så att inte en enda person blev alltför mäktig. I tider av fara, till exempel när fientliga arméer hotade att anfalla riket, kunde senaten utse en man till diktator. Under en begränsad tid fick diktatorn själv bestämma och vara överbefälhavare för Roms arméer.
År 44 f.Kr var Caesar utsedd till diktator och alltså högste befälhavare över Roms krigsmakt. En så mäktig man tänkte inte stanna hemma för att hans hustru haft mardrömmar!
Calpurnia gav sig inte. Detta var mer än en mardröm, sa hon. Det var ett tecken från gudarna. Hade inte en spåman varnat Caesar för denna dag som romarna kallade Idus Martii? Caesar såg hur rädd hans hustru var och befallde sina präster att slakta ett offerdjur för att tyda dess inälvor. Han hoppades att det skulle lugna henne.
Men prästerna kom med motsatt budskap. Offerdjurets inälvor tydde på dåliga nyheter, mycket dåliga. Liksom alla romare trodde Caesar på järtecken. Järtecken var ovanliga fenomen som kunde tolkas positivt eller negativt. Ett gott järtecken kunde vara att en örn kretsade över en general före en strid, det var ett segertecken och gav soldaterna mod. Tappade generalen sitt svärd före striden var det ett dåligt järtecken och kunde få soldaterna att känna att striden var förlorad redan från början.
Vad prästerna hade att säga om offerdjurets inälvor gjorde även Caesar betänksam och han beslöt att stanna hemma. Han bad sin vän Marcus Antonius att avbryta sammanträdet i senaten. Men en annan senator bad Caesar att ändra sitt beslut. Att stanna hemma en dag som denna, då senaten skulle hålla ett viktigt möte, skulle vara en grov förolämpning. Caesar ändrade sig igen och började klä sig. Återigen började hans hustru gråta. Prästerna försökte på nytt övertyga honom, men Caesar svarade:
- Järtecknen blir vad Caesar gör dem till.
Caesar var romarrikets mäktigaste man. Han hade börjat sin karriär som officer och fick snart rykte om sig att vara ovanligt tapper och duglig. Tillbaka i Rom fick han ämbetet som edil, den man som anordnade offentliga festligheter. Caesar lät ordna de mest storslagna och fantastiska fester romarna någonsin upplevt. Han blev snabbt populär. Pengarna till festerna lånade han av den förmögne Crassus som gjort sig pengar på en egen brandkår.
Crassus brandkår arbetade på ett speciellt sätt. Rom hade ingen brandkår, men när ett hus fattade eld skyndade Crassus och hans brandsoldater till platsen och gjorde sig i ordning för att släcka branden. Sedan bad Crassus husets ägare att få köpa huset billigt. Gick ägaren med på det släckte brandsoldaterna elden. Sedan lät Crassus reparera huset och hade gjort en god affär. Vägrade ägaren sälja fick huset brinna ner. Oftast sålde ägaren, eftersom det var bättre att få lite pengar än ingenting alls.
Caesar hade räknat rätt när han lånade pengar till festerna. Han valdes snart till andra poster och blev så rik att han fick råd att betala tillbaka lånen. Under krigstågen tog han väldiga krigsbyten och kunde satsa ännu mer pengar på att göra sig populär i Rom.
Första triumviratet mellan Pompejus, Crassus och Caesar.
Caesar slöt förbund med Crassus och en annan mäktig man - Pompejus. Tillsammans hade dessa tre tillräckligt mycket makt för att strunta i senaten. Förbundet mellan de tre kom att kallas triumviratet.
Caesar valdes efterhand till konsul, och blev en av de två högsta styresmännen i Rom. Inom kort fick han befäl över en armé och begav sig av mot Gallien, nuvarande Frankrike. Under åtta års strider erövrade Caesar Gallien ända till floden Rhens gräns. Därefter förde han sin armé över Engelska kanalen och intog nästan halva Britannien.
Senaten var naturligtvis missnöjd med att ha förlorat en stor del av sin makt. Samtidigt började Pompejus och Crassus att bli allt mer avundsjuka på Caesars stora framgångar i Gallien.
Crassus försökte att nå lika stora framgångar som härförare. Han satte upp en armé och begav sig till Mindre Asien. Men som general var Crassus en katastrof År 53 f.Kr krossades hela hans armé och han själv dödades.
I Rom hade mäktiga män i senaten börjat att vända sig mot Caesar som oftast var borta och förde krig i Gallien. Genom att göra Caesar och Pompejus till ovänner hoppades senatorerna att senaten skulle kunna ta tillbaka sin makt.
Senaten frestade Pompejus och erbjöd honom att bli ensam konsul. Tidigare hade han och Caesar delat uppdraget mellan sig. Pompejus föll för frestelsen.
Nu satsade Pompejus, liksom Caesar gjort, på att göra romarna nöjda. Han lät bygga en stor park och en möteshall för senatorerna. I hallen placerades en stor staty av Pompejus.
Caesar hade ett kontrakt som tillät honom att vara fem år i Gallien. När kontraktet var slut beordrade senaten honom att återvända, men utan sina arméer. Caesar svarade att om han skulle upplösa sina styrkor måste Pompejus upplösa sina.
Caesar förde sina trupper ända till floden Rubicon. Den markerade gränsen till Gallien. I Gallien var Caesar konsul och befälhavare. På andra sidan floden räknades han som vanlig romare utan rätt att föra befäl över legioner.
Vid flodens strand inväntade Caesar svaret från Rom. Det kom - Pompejus hade förkastat erbjudandet.
- Alea jacta est (Tärningen är kastad), lär Caesar ha sagt.
Sedan gav han sina trupper order att gå över Rubicon. Nu fanns ingen återvändo. Detta var en öppen utmaning mot senaten. Men varken senaten eller Pompejus vågade möta Caesar och hans stridsvana soldater. När de kom fram till Rom hade Pompejus och de flesta senatorerna flytt till Grekland.
Caesar handlade snabbt. Han stannade i Rom så länge att han kunde utses till konsul och överbefälhavare. Sedan han fått laglig makt fortsatte han till Spanien med sina trupper. Där besegrade han Pompejus allierade. Därefter vände sig Caesar mot Pompejus själv. Pompejus hade samlat en armé för att invadera Rom. Istället för att invänta Pompejus skyndade Caesar till Grekland för ett avgörande.
Pompejus styrkor var numerärt överlägsna, men Caesar var den bättre taktikern och hans legioner var mer stridserfarna än Pompejus trupper.
På kvällen var slaget över, Pompejus styrkor slagna och han själv flydde för livet. I ett skepp seglade han över Medelhavet och bad om beskydd hos Egyptens härskare, farao Ptolemaios. Men Ptolemaios vågade inte ge skydd åt Pompejus.
Ptolemaios sände en enkel roddbåt för att hämta Pompejus. På väg mot land stack en av faraos tjänare ner honom med en dolk. Sedan skar tjänaren av Pompejus huvud för att bevisa att han var död.
Caesar hade även andra fiender. Arméer som var lojala mot senaten hade erövrat områden både i Afrika och Asien.
I Asien vann Caesar på kort tid 47 segrar. Sommaren år 46 e.Kr besegrade han i Afrika de sista arméer som senaten kontrollerade. Sedan återvände han till Rom.
Caesar höll ett av de största triumftåg som skådats i Rom. Segrar i Gallien, Egypten, resten av norra Afrika och Asien firades samtidigt. På en av de vagnar som kom först i det långa tåget stod det "Veni, vidi vici." Det betyder: Jag kom, jag såg, jag segrade.
När vagnarna rullade fram togs ropet upp av åskådarna och orden "Veni, vidi, vici" ekade genom Roms gator. Caesar själv var klädd i purpurfärgad toga och hade segrarens lagerkrans kring sin panna. När folk fick syn på honom dånade ropen som åska och tycktes skaka de sju kullar som Rom byggts på. Världserövraren hade äntligen kommit hem.
Julius Caesar (100-44 f.Kr) samlade stor makt i sina händer och än idag ses han som en briljant härförare.
Två gånger blev Caesar erbjuden en kungakrona och två gånger nekade han. Han var nöjd med att vara diktator. Han ville inte överge republikens idé genom att bli kung.
Många senatorer var ändå misstänksamma mot Caesar. De litade inte på honom, utan var övertygade om att han ändå tänkte acceptera kungakronan. Det skulle betyda att republiken Rom blev ett kungarike, något som många senatorer var starkt emot.
Senatorn Gajus Cassius var speciellt hätskt inställd mot Caesar. Cassius hade varit officer under Pompejus. Cassius lyckades övertala den ryktbare senatorn Marcus Brutus att delta i en komplott mot Caesar. Brutus var Caesars vän och kom från en av de äldsta och förnämsta släkterna i Rom. Först vägrade han att lyssna på Cassius. Men Cassius kom tillbaka och påminde om att Brutus förfäder jagat bort de etruskiska kungarna från Rom. Skulle nu Brutus stå och se på när en ny härskare tog över Rom?
Till sist gick Brutus med i sammansvärjningen. När en så respekterad man gått med var det lätt att övertyga andra. Efter hand hade över tjugo senatorer anslutit sig till komplotten.
När Caesar på morgonen den 15:e april hade beslutat sig för att gå till senaten så gick han genom staden. Allt verkade vara som vanligt. När Caesar närmade sig byggnaden som Pompejis låtit uppföra ropade någon på honom. Det var spåmannen.
- Idus martii har kommit, sa Caesar.
- Ja, svarade spåmannen, men den är ännu inte slut.
Caesar gick upp för trapporna, in i byggnaden. En grupp senatorer stod och väntade på honom. En av dem frågade något. När Caesar vände sig om för att svara drog mannen fram en dolk och stötte den i honom. De övriga senatorerna samlade sig omkring honom med dolkar i händerna. Caesar lät ögonen glida från ansikte till ansikte. Så kände han igen Brutus.
- Et tu Brute! (Även du Brutus) ropade Caesar. Så täckte han ansiktet med sin dräkt och lät angriparna hugga ned honom.
Mördarna drog sig undan och blödande sjönk Caesar ner invid statyn av Pompejus. Han hade fått tjugotre hugg.
Till en början var det lugnt efter mordet. På begravningsdagen bars Caesars lik i spetsen av en väldig folkmassa. På en bår av elfenben låg den blodiga manteln med tjugotre knivhål som Caesar burit när han mördades.
På torget Forum Romanum höll Marcus Antonius liktalet. Antonius hade varit en nära vän till Caesar och en av hans bästa generaler. Han öppnade Caesars testamente. Där stod det att varje fri romare skulle få en penningsumma. Dessutom skulle Caesars parker längs floden Tibern öppnas för allmänheten.
Stämningen blev allt oroligare. Bland folkmassan hördes ett rop: - Död åt mördarna!
Antonius fortsatte att tala, men blev avbruten när någon plötsligt kastade en fackla på båren som började brinna. Fler facklor kastades. Caesars vänner slet av sig sina dyrbara kläder och kastade dem på bålet, kvinnorna slängde in sina smycken och soldaterna sina fanor.
En man rev en brinnande gren ur elden, svängde den över sitt huvud och uppmanade var och en som älskat Caesar att hämnas hans död. Folkmassan råkade i vilt raseri, grep tag i brinnande grenar och rusade ut på gatorna för att bränna ned de sammansvurnas hus. Cassius och Brutus måste fly från Rom.
Nu följde en lång orolig period med inbördes strider och inbördeskrig. Olika män och grupper kämpade om makten i Rom. Först år 29 f.Kr, femton år senare, kunde Octavianus, som Caesar en gång utsett till sin arvinge, låta sig hyllas som Roms nye ledare. Senaten valde honom till princeps. Det var ett nytt ämbete och namnet betyder "den främste". Av ordet princeps har vi fått vårt ord prins.
Octavianus fick hedersnamnet Augustus, ett namn som tidigare varit reserverat för gudar. Även om Augustus aktade sig för att kallas kejsare var han det i verkligheten. Han räknas som den förste av de romerska kejsarna.
De romerska härskarna betecknades efterhand som "caesar". Av caesar har vi fått orden kejsare och tsar. De sammansvurna hävdade att de mördat Caesar för att rädda republiken. Men republiken var redan döende. Mördarna misslyckades med att rädda republiken. Istället kom mordet på Caesar att leda till att Rom fick en lång rad av kejsare. Den mördade Caesars namn blev ju till och med dessa kejsares hederstitel.
Moderna historiker är tveksamma till uppgiften att Caesar skulle ha sagt ”Et tu Brute” när han höggs ned. Uppgiften kommer från teaterpjäsen Julius Caesar som skrev av William Shakespeare omkring år 1600. I antika källor står det olika. Den grekiske författaren Plutarchos (ca 46-120 e.Kr) hävdar att Caesar bara stönade. Den romerske historikern Suetonius (ca 69 -122 e.Kr) skriver att han sa ”kai sy teknon”. Det är grekiska och kan betyda ungefär ”även du min son”. Eftersom det är forngrekiska finns det även olika uppfattningar om vad orden betyder. Den romerska överklassen beundrade det antika Grekland och talade ofta grekiska. Shakespeare kan ha fått idén till de ord han lade i Caesars mun från Suetonius uppgifter.
LÄS MER: Julius Caesar
LÄS MER: Rom som republik
LÄS MER: Den romerska armén
LÄS MER: Julius Caesar
LÄS MER: Caesars inbördeskrig
LÄS MER: Caesars erövring av Gallien
LÄS MER: Cicero - offer i blodig maktkamp om Rom
LÄS MER: Antonius och Kleopatra - kärlekshistoria med blodigt slut
LÄS MER: Lätta fakta om antikens Rom
Allierad: T.ex. en stat som knyts till en annan stat genom avtal. Vanligtvis medför detta att staterna lovar att hjälpa varandra i krig.
Diktator: En form av envåldshärskare. Ordet diktator härstammar från den romerska republiken där senaten kunde anförtro en av konsulerna oinskränkt makt för en tidsperiod på upp till sex månader, som en nödåtgärd i kristider.
Inbördeskrig: Ett krig i vilket de stridande parterna tillhör samma land eller rike.
Järtecken: Omen, eller järtecken, är varsel, förebud eller tecken på något. I folktron tron att vissa händelser kan säga något om en persons framtid och kommande händelser, positiva eller negativa.
Konsul: Titeln på den romerska republikens två likställda högsta ämbetsmän. De hade den högsta verkställande makten i riket. Två konsuler valdes för ett år i taget.
Republik: En stat med vald statsledning eller statschef.
Senaten: En beslutande församling. Senaten var den främsta rådsförsamlingen i antikens Rom och hade 300 medlemmar (senatorer). Senaten leddes av två valda konsuler som byttes ut varje år.
Triumvirat: Ett ord sammansatt av latinets tres, tria "tre" och vir "man", som betyder "tre män", tremannakollegium i republikens Rom. Det mest kända i Roms historia slöts mellan Julius Caesar, Crassus och Pompejus år 60 f.Kr.
Frågor till texten:
Litteratur:
Eva Queckfeldt, Romarriket - den romerska republiken, Historiska Media, 2014
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1982
Erik J. Holmberg, Antiken och äldre medeltiden, Almqvist & Wiksell, 1961
Chester G. Starr, A history of the ancient World, Oxford University press, 1978
Tom Holland, Rubicon - den romerska republikens uppgång och fall, Leopard, 2004
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
År 509 f.Kr hade Roms invånare fått nog av den härskande etruskiska kungafamiljens tyranni. När...
Francesco Datini och hans hustru Margherita levde ett rikt liv under senmedeltiden. Parets...
Sägnen om Romeo och Julia är troligen världens mest kända berättelse om kärlek. Historien hör hemma...
Catullus var en romersk diktare och beundrare av den grekiska kvinnliga poeten Sapfo (som vi...
Sapfo är en av de mest kända lyrikerna från antikens Grekland. Hon är samtidigt den första kända...
Världens mest ryktbara torn, det 55 meter höga lutande tornet i Pisa, har lutat i över 800 år utan...
Romarriket, även kallat det romerska riket (500 f.Kr - 500 e.Kr), var antikens dominerande stormakt. Rikets medelpunkt...
Historia om några av forntidens och antikens mest kända personer och deras levnadsöden.
Fördjupa dig i Italiens historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.
Gajus Julius Caesar (100-44 f.Kr) var en romersk politiker, författare och befälhavare som genom...
Politiska mord är inget modernt påhitt. Det äldsta mord som skildras på SO-rummet skedde för över...
Italiens huvudstad Rom ligger ungefär mitt på Italiens västkust (se karta). Väster om staden ligger...
De sammansvurna som mördade Julius Caesar hade hävdat att de dödat honom för att rädda den romerska...
Genom historien har de stora fältherrarna varit mycket olika sinsemellan. Samma kan sägas om deras...
En statskupp är ett plötsligt (och i regel olagligt) maktövertagande i ett land - ofta utfört med...
När påsken närmar sig pratar Julia, Kristoffer och Mattias om Jesus död och uppståndelse, själva orsaken till det kristna påskfirandet.
