Olika regler för man och kvinna
Kanske kvinnan och mannen också såg olika på kärleken och inte förstod varandras uppfattningar. Vår tids öppenhet och offentliga diskussion om kärlek, äktenskap och samlevnadsproblem saknades helt förr i tiden, oavsett om människorna levde i en småländsk by, i Stockholm eller i London. För kvinnan var kärleken till barnen allra viktigast, ofta den enda.
Både under 1500-talet och 1600-talet betonade kyrkoordningen att äktenskapet inte fick bli ett syndens näste, inte fick degraderas till sexuell njutning. Kvinnans plikt var att föda barn. Samlag utanför äktenskapet betraktades som en synd, och straffet för sedlighetsbrott skärptes. En kvinna som blev med barn utanför äktenskapet straffades hårt, medan mannen ofta kunde neka till faderskapet och undgå straff.
Ännu på 1700- och 1800-talen hände det att en ogift mor stöttes ut från gemenskapen och fick svårt att försörja sig. För somliga återstod endast att sälja sin kropp.
Att vara "oäkta unge" var i regel också svårt. Mer än en liten pojke eller flicka kom säkert in till sin mamma och frågade: - Vad är en horunge? De ropar horunge åt mig!
Vad Olaus Magnus berättade
På 1500-talet levde 90 procent av Sveriges invånare på landsbygden. Det betyder rimligen att omkring 45 procent av landsbygdens befolkning bestod av bondhustrur, bonddöttrar, änkor till bönder och inte minst pigor.
I kyrkomannen Olaus Magnus Historia om de nordiska folken från 1555 kan man läsa att kvinnorna i huvudsak hade hemsysslor, det vill säga vävning, bakning, osttillverkning, matlagning och städning, men även skötsel av lamm, kor, grisar och höns. Med undantag av boskapsskötsel och hjälparbete vid skördetider deltog kvinnan inte i arbetet utanför hemmet; jordbruk, tröskning, skogsarbete, reparationer och vården av hästar tillhörde mannens göromål.
Pigorna hade ett inrutat arbetsliv
På stora gårdar tjänade tiotals människor som pigor och drängar. De kom från fattiga familjer och ägde ingenting utom kläderna de hade på sig. Sönerna och döttrarna från detta proletariat (fattiga arbetare) hade ingen annan möjlighet till försörjning än att hoppas på anställning hos någon storbonde. Eftersom de i regel visste hur lantarbetet gick till, föredrog de detta framför att söka anställning i någon stad. Pigorna och drängarna, eller det så kallade legofolket, fick arbeta mot mat och logi plus en viss lön och därutöver ett par nya skor per halvår.
På vissa ställen hände det att pigan utnyttjades sexuellt av husbonden eller hans vuxne son. Om följden blev barn och varken bonde eller son erkände faderskapet, kunde situationen bli minst sagt besvärlig. Kanske kastade husmodern ut pigan.
Större yrkesvariation i städerna
Livet i staden gav kvinnan fler möjligheter till arbeten än på landsbygden. Hon kunde bli tvätterska, sömmerska, städerska, och hon kunde arbeta i bageri och som sjukvårdsbiträde. I bästa fall kunde hon arbeta sig upp till föreståndare på ett värdshus eller ett hotell. Om kvinnan var läs- och skrivkunnig, fick hon kanske chansen att sköta bokföringen i en butik eller ett köpmanshus. Klipska änkor efter exempelvis hantverkare och köpmän kunde fortsätta att driva företaget, och gjorde det ofta med framgång.
När en flicka gifte sig
När det blev tal om giftermål för en flicka, hade hennes far, eller i andra hand en bror, ett avgörande inflytande. Formellt förekom inga tvångsäktenskap, men om föräldrarna till flickan och den tilltänkte mannen smitt äktenskapsplaner, hade flickan inte mycket att sätta emot.
Ett diskussionsämne var den så kallade hemgiften som flickan skulle föra med sig i boet. Det kunde till exempel röra sig om textilier eller pengar.
