Stuggolvet sopades av med en björkriskvast på lördagen, det var nog ofta den enda städning som gjordes mellan storstädningarna till jul och midsommar.
Omkring 1870 kom en betydligt effektivare metod - att knäskura med borste och såpa. Det hörde samman med den förbättrade bostadsstandarden. Trasmattor togs i bruk och det blev plötsligt mödan värt att skura golven rena.
Städbekymmer i 1700-talets herrgård
I herrgårdsmiljö där det fanns gott om tjänstefolk skötte pigorna städningen, ibland med hjälp av tillkallade extra städgummor. I Årstafruns dagbok finns många notiser om städning, ofta slarvigt utförd av "lata och lortaktiga pigor". Trots att hon hade mycket tjänstefolk skötte Årstafrun finstädning och damning själv, prydnadssakerna fick inte pigorna röra.
Städningen under 1700-talet och första hälften av 1800-talet underlättades av att möbleringen var enkel, golvytorna fria och rummen hade mycket få stoppade möbler och textilier. Man kunde nöja sig med att flytta på dammet med en dammvippa och sopa golvet med våt sand.
Till fest pryddes salsgolvet med hackat enris. Samuel Ödmann berättar i Hågkomster från hembygden och skolan från morfaderns hem i prästgården i Vislanda i Småland i slutet av 1700-talet att prästdöttrarna dekorerade golvet med hackat enris i mönster, "som liknade buxbomsgångarna i franska smakens trädgårdar, och gjorde på ett snövitt golv den skönaste verkan".
Storrengöring i stadsvåningen
Bra mycket besvärligare blev städningen under senare delen av 1800-talet, då de stoppade, plyschklädda och fransprydda sofforna och fåtöljerna kom på modet, då herrskapet excellerade i rikt draperade gardiner och då porslinsfigurer och andra prydnadsting trängdes på hyllor och bord.
Vid storrengöringen vår och höst bars de stoppade möblerna ut på gården för att piskas och borstas. I Iduns Hjeipreda från 1899 beskrivs den fasansfulla storstädningen som ett kaos som vänder hela hushållet upp och ned och innebär "otrefnad för flera dagar, flykt undan skurbaljor och dammborstar".
Först ska golven sopas och skuras - sovrummen och matrummet tidigt, helst klockan fyra på morgonen "om man kan få sin hjelpgumma därtill!" Ett rum i sänder och se särskilt till att Herrns rum först blir i ordning, så att herrn så litet som möjligt behöver besväras av rengöringen. Frun själv bör särskilt noga övervaka damningen av herrns rum så att ingenting förkommer och allt kommer på sin rätta plats.
Man dammade med vippa. Det var vanligt att färdigdammade möbler täcktes över för att skyddas mot uppvirvlande damm under den fortsatta städningen. I en del borgerliga hem skyddades möbler och speglar med skynken varje natt för att det inte skulle damma.
