Ingår i en artikelserie

Religioner i Östasien, del 3: Gudar, demoner och kult

Det religiösa livet i Östasien präglas av en mycket iögonfallande kult. Tillvaron är fylld av gudar och demoner, som människorna dyrkar på allehanda sätt. Bruket av offer och besvärjelser avtar successivt, men finns fortfarande kvar på ett påtagligt sätt. I Kina har det avtagit starkt efter kejsardömets fall 1912, men det har aldrig helt försvunnit. En omfattande religionsblandning karaktäriserar det religiösa livet. Kinesen kan t.ex. delta i en offergudstjänst i ett taoisttempel på förmiddagen och i en buddhistisk begravningsceremoni på eftermiddagen. Japanen kan också utan problem delta i såväl buddhistiska som shintoistiska ceremonier. Delvis beror detta på att föreställningarna om gudar och andar och kulten av dessa är likartad i taoism, shintoism och buddhism.

Bild: Pixabay

Japan - offer till gudar, och hjältar

Den japanska gudavärlden är mycket rik. Det finns enligt myterna bortemot 800 000 gudar. Gränsen mellan gudomligt och mänskligt är ofta oklar. Varje människa blir efter döden en kami, d.v.s. en gudomlig ande. Många av Japans hjältar dyrkas som gudar.

Kulten försiggår i många olika sammanhang. I japanska hem finns ofta en s.k. gudahylla, som egentligen är ett litet skåp, och de avlidnas minnestavlor, vilka blir föremål för dyrkan. I byn dyrkar man traktens gud eller ättens gud. I templen offrar man ris, frukt, siden och annat. Bugningar, handklappningar och läsning av heliga texter är andra inslag i gudstjänsten.

ANNONS

Det finns ett mycket stort antal tempel i Japan. De flesta är små och ligger ofta omgivna av vacker natur. Templen känns framförallt igen på "äreporten", torii. Sådana ser man emellertid inte bara vid templen utan på skilda platser ute i naturen. Enligt japanskt tänkande möter man gud lika mycket ute i naturen som inne i templen. Många platser i naturen är därför heliga. Berget Fuji är kanske den mest kända av Japans heliga platser.

Kina - offer till gudar och avlidna

Enligt kinesiskt tänkande är världen full av gudar och andar som är goda och onda. De onda härstammar från yin och de goda från yang. Gudavärlden är liksom människornas värld strikt hierarkiskt indelad.

Förfäderskulten intar en särställning. Den börjar så snart en anförvant (släkting) har dött genom en ceremoni, i vilken man försöker att återkalla den avlidne till livet. Andra ceremonier och offer till förmån för de döda förekommer också. Minnestavlor av de döda finns ofta i kinesiska hem. Till dessa vänder man sig med offergåvor. Offer är det viktigaste inslaget i kinesisk kult. Till de avlidna offrar man mat, te, blommor, kläder m.m.. Till gudarna offrar man oftast djur. Reglerna för riter och ceremonier är detaljerade och komplicerade. Många riter får bara utföras av statens tjänstemän.

LÄS MER: Religioner i Östasien, del 1: Universum och människan

LÄS MER: Religioner i Östasien, del 2: Hur ska människan leva?

LÄS MER: Religioner i Östasien, del 4: Religion och samhälle

LÄS MER: Konfucianism

LÄS MER: Taoism

LÄS MER: Shintoism

Användbara begrepp

Andedyrkan är vanligt förekommande i Östasiens religioner. Världen är enligt dessa religioner fylld av gudar och andar - goda och onda. Människan blir själv en ande efter sin död. Andarna ingår som en naturlig del i kulten. Man tillber dem, offrar till dem och så vidare.

Kami betyder "övervärldslig". Enligt gammal japansk religion blir människan genom döden en kami. Hon står dock fortfarande i kontakt med de levande.

Konfucius levde 551-497 f.Kr. Han anslöt sig till traditionell guds- och andedyrkan i Kina men ville ge den ett nytt innehåll. Han var själv ämbetsman och blev senare enbart religiös lärare.

Konfucianism är beteckningen på den riktning som bygger på Konfucius lära. Gudarna och offren erkänns, men etiken är det viktiga. Den bygger på människans godhet och förmåga att själv utforma sitt liv. Osjälviskhet är det centrala begreppet. Konfucianismen blev statslära i Kina omkring 200 f.Kr.

Lao-Tse eller Lao Zi sägs vara taoismens grundare. Mästaren Lao uppges ha levt samtidigt med Konfucius (500-talet f.Kr).

Shinto är kinesiska (shen-tao) och betyder. "gudarnas väg". Se också Shintoism.

Shintoism kallas Japans inhemska religion. Den var dominerande fram till 600-talet e.Kr, då buddhismen övertog dominansen. Kulten koncentreras till naturen och de döda.

Tao är kinesiska och betyder "världsalltets väg". Det är den grundläggande principen för hela tillvaron, den genomtränger allt, den skapar och upprätthåller. Den består av yin och yang och är ett mysterium, ofattbar för människans förstånd.

Taoism som rörelse grundades troligen omkring 100 e.Kr och nådde sin blomstringstid i Kina på 600-talet e.Kr.

Yin och yang: Allt som sker i universum - i naturen, i människornas liv - präglas av samspelet mellan de båda krafterna yin och yang. Yin är det mörka, kvinnliga, jordiska. Yang är det ljusa, manliga, himmelska. Hela universum vilar på att dessa krafter är i balans med varandra.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Ge exempel på den religionsblandning som man kan märka i den vardagliga kulten.
Ge exempel på den roll som de avlidna spelar i kulten.
Vad är specifikt för japansk kult?

Text: Lennart Koskinen (teologie doktor i tros- och livsåskådningsvetenskap, läromedelsförfattare och f.d. biskop), Sören Levén (läromedelsförfattare och f.d. lärarutbildare), Börje Andersson (läromedelsförfattare) och Åke Magnusson (läromedelsförfattare)
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).