Religioner i Östasien, del 2: Hur ska människan leva?
Målet för människans handlande är att vara i harmoni med kosmos. Hon måste försöka förstå den kosmiska utvecklingen så att hon kan anpassa sig till den. Hon måste lära sig att se och tyda årstidsväxlingarna och olika naturfenomen. Det är där hon finner regler för sitt eget handlande. Det finns i princip två vägar att nå fram till harmoni. Den ena kallas sedlighetens väg, och rekommenderas av Konfucius. Den andra rekommenderas av Lao-tse och kan kallas kontemplationens väg.
Det är framförallt Konfucius som har utvecklat sedlighetens och det praktiska handlandets väg. Det centrala för Konfucius var människan själv och hur hon bör leva. Människans uppgift är att leva i enlighet med världsordningen, tao. Konfucius lära är en pliktbetonad handlingsetik och bygger på grundtanken att människan egentligen är god. Det onda hos människan beror på bristande insikt. Genom ökad insikt kommer människan att göra rätta handlingar och på så sätt minska de onda inslagen i sin karaktär. Ökad insikt får man framförallt genom att studera det förgångna, historien.
ANNONS
Varje människa har, enligt Konfucius, ansvar för sig själv. Hon är inte ansvarig inför någon gud.
Hövlighet och vänlighet är högt hållna dygder i Japan. När en japan bugar sig, betyder det bland annat att den andra personen har rätt att få sin vilja igenom. Denne bugar tillbaka för att visa att hon är tacksam för erbjudandet och att hon Inte tänker angripa. Därefter kan båda vara naturliga och slipper vara på sin vakt mot varandra.
Dygden framför andra är osjälviskheten. Det innebär att människan måste undertrycka alla sina själviska lustar. En av Konfucius lärjungar frågade honom vid ett tillfälle om godhetens fulländning. Han svarade:
Att kuva sig själv och vända sig till vad rätt är, detta är godhetens fulländning. En människa som för en dag vet att kuva sig själv och vända sig till vad rätt är, ska av all världen erkännas vara fulländat god.
Den konkreta levnadsregeln för detta uttryckte Konfucius så:
Vad du själv icke vill tillfogas, ska du ej tillfoga andra.
Denna regel kan vi också finna hos Buddha och den påminner mycket om "den gyllene regeln" i Nya testamentet.
Andra viktiga dygder är enligt Konfucius rättrådighet, lojalitet och godhet. Det är först och främst inom familjen som man utövar sin moral. Därefter vidgar man sitt moraliska handlande till sin omgivning, till samhället, ja, till hela världen.
Relationerna mellan människor är avgörande för samhällsutvecklingen. Fem relationer är särskilt viktiga: fader - son, man - hustru, äldre broder - yngre broder, herre - tjänare, vän - vän. De plikter som gäller för dessa beskrivs i detalj av Konfucius.
Konfucius lära är framförallt en morallära. Han förankrar inte människans moral i en gudstro. Överhuvudtaget talar han inte mycket om gud, himmel m.m.
Om dessa ämnen talade aldrig mästaren: övernaturliga företeelser, styrkeprov, uppror och andemakter. [ur Lun yii: Samtalen]
Men Konfucius var samtidigt mycket lojal mot det förgångna. Han accepterade därför tron på gudarnas och andarnas existens. Han accepterade också de traditionella offren och de sakrala riterna.
ANNONS
Kontemplationens väg
Liksom konfucianismen anser taoismen att människan bör leva i harmoni med tao. Tao beskrivs annorlunda än hos Konfucius. Enligt taoismen är tao världens ursprung, orsaken till allting. Tao är den grundläggande principen för hela tillvaron, den genomtränger allt, den skapar och upprätthåller. Den är evig, men samtidigt obeskrivlig, ett mysterium, ofattbart för människans förstånd. Ur tao har tillvarons motsatser, yin och yang, uppstått. Motsatserna som återfinns i allting, innebär egentligen ett avsteg från det ursprungliga, enhetliga tao. Även människan har gjort avsteg från tao, främst på grund av själviskheten.
Färgerna bländar hennes öga, tonerna dövar hennes öra, aromerna avtrubbar hennes gom, kappritt och jakt förvildar hennes sinne, kostbara skatter fördärvar hennes seder. [ur Tao-te-ching]
Ett historiskt omöjligt möte mellan Konfucius, Lao-tse och Buddha illustrerar hur nära de östasiatiska religionerna står varandra. Konfucius (latinsk form) eller Kung fu-tse levde på 500-talet f.Kr. Han blev grundare av konfucianismen som blev statsreligion i Kina omkring år 100 f.Kr. Lao-tse, mästaren Lao, uppges ha levt samtidigt med Konfucius. Lao-tses historiska existens är dock omtvistad. Han sägs vara grundare av taoismen, som nådde sin blomstringstid i Kina på 600-talet e.Kr.
Människan måste inse att hon är offer för lustar och illusioner. Det gör hon bäst genom att i kontemplation söka sig fram till enheten i tillvaron, till tao.
Taoismen förordar ett liv i passivitet och stillhet. Yttre framgångar är likgiltiga. Målet- enhet med tao - nås genom intuition, inte genom bokliga studier eller intellektuell ansträngning. Den som är vis är stilla - endast i stillhet kan man uträtta något viktigt. Den som är lugn och stilla är också stark. Människan bör vända sig bort från samhället och söka enhet med naturen.
En del av taoismen - främst den del som periodvis varit folkreligion - har haft en starkt kultisk inriktning. I taoistiska tempel har förekommit andedyrkan, besvärjelser, magi, heliga måltider, helbrägdagörelser och så vidare. Stjärntydning har också förekommit rikligt. Denna del av taoismen har i våra dagar nästan helt försvunnit, men läran om tao finns fortfarande kvar i kinesiskt tänkande.
Wu Wei
Ett karaktäristiskt drag i taoistiskt levnadssätt är Wu Wei, som betyder "utan att göra". Ett bättre uttryck på svenska skulle kunna vara "ingenting särskilt". I praktiken innebär Wu Wei att man avstår från ambitiösa och egoistiska ingripanden, från mer eller mindre klyftiga ingrepp. Wu Wei är en anpassning till naturens lagar och tingens väsen.
ANNONS
I en av Chuang-tses skrifter berättas att när Konfucius och hans lärjungar en dag stod vid det stora vattenfallet, fick de se en gammal man som kastades omkring i virvlarna. När Konfucius rusade fram för att rädda den gamle, var denne i färd med att kravla sig upp på stranden förnöjsamt sjungande för sig själv. Konfucius frågade vilken hemlig kraft mannen ägde som kunde överleva detta.
"Ingenting särskilt", svarade mannen. "Jag började lära mig det när lag var helt ung, och jag övade mig medan jag växte upp. Numera kan jag vara säker på att lyckas. Jag följer med vattnet ner och kommer upp med det. Jag följer det och jag glömmer mig själv. Jag överlever eftersom jag inte spjärnar emot vattnets överlägsna kraft. Det är allt."
Då vi lär oss att leva och handla enligt tingens naturliga ordning följer vi Wu Wei. Då fungerar vi enligt principen om det minimala bemödandet.
Gemensamt för Östasiens religioner
Föreställningen om dessa båda livsvägar, sedlighetens respektive den kontemplativa, går igen i många länder i Östasien. I hinduism och buddhism finns båda livsidealen representerade.
Konfucianismen med dess betoning av sedligheten och plikten har visserligen sitt ursprung och sin dominans i Kina men har också spritts till andra länder såsom Taiwan, Nord- och Sydkorea samt Vietnam. I Japan har den fått stort inflytande. En bidragande orsak är att människor kan omfatta konfucianismens livsideal samtidigt som de är anhängare av någon annan religion.
Taoismen är bara en av flera religioner som rekommenderar kontemplation och meditation för att nå insikt och frid. I stora delar av Asien är detta en mycket vanlig metod. Man återfinner den i Indien genom hinduismen, i Bortre Indien genom buddhismen, i Kina genom taoismen och buddhismen och i Japan genom främst zenbuddhismen.
Konfucius levde 551-497 f.Kr. Han anslöt sig till traditionell guds- och andedyrkan i Kina men ville ge den ett nytt innehåll. Han var själv ämbetsman och blev senare enbart religiös lärare.
Konfucianism är beteckningen på den riktning som bygger på Konfucius lära. Gudarna och offren erkänns, men etiken är det viktiga. Den bygger på människans godhet och förmåga att själv utforma sitt liv. Osjälviskhet är det centrala begreppet. Konfucianismen blev statslära i Kina omkring 200 f.Kr.
Lao-Tse eller Lao Zi sägs vara taoismens grundare. Mästaren Lao uppges ha levt samtidigt med Konfucius (500-talet f.Kr).
Mao Zedong var Kinas ledare under 30 år. Kom till makten 1949 sedan kommunisterna besegrat nationalisterna. Dog 1979.
Shinto är kinesiska (shen-tao) och betyder. "gudarnas väg". Se också Shintoism.
Shintoism kallas Japans inhemska religion. Den var dominerande fram till 600-talet e.Kr, då buddhismen övertog dominansen. Kulten koncentreras till naturen och de döda.
Tao är kinesiska och betyder "världsalltets väg". Det är den grundläggande principen för hela tillvaron, den genomtränger allt, den skapar och upprätthåller. Den består av yin och yang och är ett mysterium, ofattbar för människans förstånd.
Taoism som rörelse grundades troligen omkring 100 e.Kr och nådde sin blomstringstid i Kina på 600-talet e.Kr.
Yin och yang: Allt som sker i universum - i naturen, i människornas liv - präglas av samspelet mellan de båda krafterna yin och yang. Yin är det mörka, kvinnliga, jordiska. Yang är det ljusa, manliga, himmelska. Hela universum vilar på att dessa krafter är i balans med varandra.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vilka är de viktigaste dygderna enligt Konfucius?
Beskriv kontemplationens väg.
De två etiska livsvägarna återfinner vi i flera östasiatiska religioner. Ge exempel.
Ta reda på:
Sök efter fler fakta om Konfucius och Lao-tse.
Text: Lennart Koskinen (teologie doktor i tros- och livsåskådningsvetenskap, läromedelsförfattare och f.d. biskop), Sören Levén (läromedelsförfattare och f.d. lärarutbildare), Börje Andersson (läromedelsförfattare) och Åke Magnusson (läromedelsförfattare) Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).
