...politisk revolutionär
Många har velat se Jesus som den verklige revolutionären. Förutsättningar saknas inte för den åsikten. Den romerska ockupationsmakten var hård. Folket led och hoppades att en befriare skulle komma. Han skulle vara den av Gud utvalde, Messias, en stor konung av Davids ätt. Varje gång en folklig ledare framträdde väcktes tankarna "om han var den som skulle komma". Bland Jesus lärjungar fanns flera som tillhörde zeloterna, motståndsrörelsen. Jesus tog också de fattigas och utstöttas parti, och talade om hur svårt det var för en rik att komma in i Guds rike. Hans förkunnelse var radikal och manade till efterföljelse. Han sa: "Jag har kommit för att tända en eld på jorden" (Luk 12:49) och "Jag har inte kommit med fred utan med svärd" (Matt 10:34).
En falang s.k. revolutionsteologer säger att Jesus var socialist och motståndsman som med vapen ville befria Jerusalem. När han misslyckades och blev avrättad blev hans anhängare besvikna och rädda. De villa avleda romarnas uppmärksamhet från upprorsförsöket och spred då ut ryktet om att Jesus uppstått, och att hans rörelse bara var religiös.
Men Jesus var inte någon gerillaledare och i flera sammanhang betonade han att hans uppgift inte var politisk. Han sa: "Mitt rike hör inte till denna världen" (Joh 18:36). När Petrus ville försvara honom med svärd sa han: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd, ska dödas med svärd" (Matt 26:52).
Han var emot våld och han var själv beredd att vända den högra kinden till om någon slog honom på den vänstra. Han lät sig också gripas utan något som helst motstånd. Jesus revolution var av religiös natur, inte politisk.
...munk
År 1947 fann man i Qumran vid Döda havets nordvästra strand de s.k. Dödahavsrullarna. Genom dem lärde man bl.a. bättre känna den religiösa sekt som kallas esséer. De var en judisk munkförsamling som existerade århundradena kring Jesus födelse. Vid utgrävningar fann man en imponerande klosteranläggning, med bl.a. bostäder, bibliotek och ett utvecklat vattenförsörjningssystem. De skrifter man hittade var dels flera ur Gamla testamentet dels sektens egna skrifter. Av dessa framgår att gruppen hade lämnat Jerusalem i protest mot det religiösa förfallet. I klostret levde de ett strängt asketiskt liv och inväntade den yttersta dagen.
I samband med utgrävningarna i Qumran höjdes röster som sa att fynden kastade ett nytt ljus över Jesus liv och verksamhet. Han var helt enkelt essé. Eventuellt hade han uteslutits ur församlingen på grund av någon lagöverträdelse. Jesus var inte så originell som man trott. Han förkunnade egentligen bara esséernas lära.
När man hunnit studera fynden närmare, fann man att dessa slutsatser var förhastade. Jesus nämns inte på något ställe i Qumranskrifterna. Inte heller nämns esséerna direkt eller indirekt i något som Jesus sagt. Viktigare är dock att grundinställningen hos Jesus är en helt annan än esséernas. De drog sig undan från människorna och levde bland likar med sin fromhet och laglydighet. Jesus däremot sökte upp människor och undervisade och hjälpte dem. Han sökte sig inte till de fromma kretsarna utan till dem som bäst behövde honom. Man kan heller inte säga att Jesus var en asket i esséernas anda. Jesus var inte en munk och ingen essé.
Den tomma graven
Evangelierna innehåller detaljerade skildringar av Jesus lidande och död. Samtidigt som Jesus hyllas som en furste, när han rider in i Jerusalem före påskhögtiden (den judiska påsken), smider hans fiender planer emot honom. Själv samlar han sina lärjungar till en gemensam nattlig måltid. När de bryter upp från denna grips Jesus ute i Getsemane. Lärjungarna överger honom och till och med förnekar honom. Han anklagas, ställs inför rätta och döms till döden.
Han dör på korset inför några romerska soldater och en liten skara ängsliga släktingar och vänner. Den döda kroppen placeras under romersk bevakning i en grav utanför staden. Det är sabbatskväll.
Vad som sedan hände vid Jesus grav går inte att få objektiv kunskap om. Evangelisterna berättar om kvinnorna som på morgonen efter sabbaten kommer till graven och finner den tom. De möts av budskapet: Jesus är inte här. Han är uppstånden!
Den tomma graven blev för de första kristna symbolen för Jesus seger och beviset för att han verkligen var Messias. Tron på den uppståndne Kristus är kristendomens egentliga innehåll.
Ingen har egentligen ifrågasatt om graven verkligen var tom. Däremot har det funnits många teorier om vad som hände med kroppen. Här följer de vanligaste uppfattningarna:
- Jesus besegrade döden och uppstod verkligen från de döda. Detta var huvudinnehållet i det budskap som lärjungarna predikade. Detta är kristendomens kärnpunkt.
- Lärjungarna tog kroppen och gömde den och påstod sedan att Jesus hade uppstått. Mot detta står det faktum att lärjungarna snart kom att riskera sina liv för budskapet om uppståndelsen.
- Romarna eller judarna tog hand om kroppen för att förhindra allt tal om uppståndelse. När sådana rykten ändå spreds, hade det varit enkelt att visa på den döda kroppen och snabbt få slut på oroligheterna.
Med de källor som finns går det inte att få klarhet i vad som verkligen skedde, men man vet att det hände något med lärjungarna. De blev mycket besvikna och ängsliga när de såg Jesus dö på korset. Det hade de aldrig väntat sig. Skaran skingrades. Efter någon tid samlades de emellertid igen i Jerusalem, och då var deras ängslan försvunnen.
I Apostlagärningarna skildras denna vändning. Där finns också lärjungarnas programförklaring. Med stöd av citat ur Gamla testamentet förkunnar (offentliggör) Petrus att Jesus från Nasaret som folket låtit korsfästa, har nu Gud låtit uppstå. Han är Messias och han lever.
LÄS MER: Kristendomen
LÄS MER: Jesus
LÄS MER: Jesus liv och död (artikelserie)
LÄS MER: Jesus lärjungar
PODCAST: Jesus födelse
PODCAST: Jesus död och uppståndelse
PODCAST: Muhammed och Jesus - likheter och skillnader
