Hannibal (248-183 f.Kr) var kartagernas främste fältherre under det andra puniska kriget mellan Kartago och Rom 218-202 f.Kr (se karta). Hannibal är mest känd för att ha tågat från Spanien och via Gallien (Frankrike) över Alperna med en stor armé som bland annat bestod av flera stridselefanter, för att norrifrån anfalla romarna på den Italienska halvön (se karta). Där höll han sig kvar i över tio år och besegrade romarna i tre stora fältslag.
Men kartagerna lyckades aldrig erövra Rom, och med åren blev Hannibals resurser på den italienska halvön allt mindre. Till slut var han tvungen att återvända till Spanien med delar av sin armé. Romarna följde snart efter och lyckades 202 f.Kr krossa Hannibals armé vid Zama i Spanien. Kartago tvingades därefter till en hård fred.
Hannibal återvände sedan till sin hemstad Kartago i Tunisien, men råkade efter några år i politisk onåd varefter han drevs i landsflykt. Efter många års kringflackande i olika länder runt Medelhavet hamnade han till sist i Bithynien (i nuvarande Turkiet) där han återigen blev indragen i krig och politiska intriger. År 183 f.Kr begick Hannibal självmord för att undvika att bli utlämnad till romarna.
Hannibal är ansedd som en av världshistoriens främsta fältherrar och tillfogade den romerska krigsmakten flera svåra nederlag varav hans seger vid Cannae i södra Italien 216 f.Kr blev den största.
LÄS MER: De puniska krigen: Kartago vs Rom
LÄS MER: Kartago
LÄS MER: De puniska krigen
Litteratur:
Erling Bjöl m.fl., Bonniers världshistoria 5 - Romarriket, Bonnier lexikon, 1999
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
