Karl I (ca 742-814), mera känd som Karl den store, var från år 768 kung över frankerna och kröntes år 800 av påven till romersk kejsare. I propagandan inför kröningen lanserades begreppet "Europa" som en politisk, kulturell och religiös gemenskap för de romerska och germanska folken. Europa blev därmed ett samlingsnamn för Karl den stores rike.
Karl I lät reformera rättsväsendet, grundade skolor, utvecklade handeln, arkitekturen och annan kultur. I historieskrivningen brukar därför ibland Karl den stores regeringstid kallas för den karolingiska renässansen.
Under sin levnad skapade Karl den store ett rike som sträckte sig över stora delar av Väst- och Sydeuropa (se karta). Det västromerska riket ansågs därmed återupprättat.
Det var under denna tid som de nordiska vikingarna inledde sina härjningar mot Europas kuster.
För att lättare kunna styra riket, delades det upp i mindre områden - län - som styrdes av olika vasaller som tilldelats makten i gengäld mot att vid behov förse kejsaren med trupper (systemet kallas feodalism).
Efter Karl den stores död splittrades det väldiga riket och ur delarna växte senare Frankrike, Tyskland och Italien fram.
LÄS MER: Karl den store och frankerrikets storhetstid
LÄS MER: Karl den store och den karolingiska renässansen
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Erik Gunnes, Bra Böckers världshistoria, del 4 – Religioner på marsch, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
