Tempelherreorden grundades i början av 1100-talet efter det första korståget. Orden är uppkallad efter Salomons tempel i Jerusalem där den hade sitt första högkvarter.
Tempelriddarna följde fasta religiösa regler och hade en strikt militär kodex.
Tempelherreordens ursprungliga syfte var att skydda kristna och pilgrimer i det Heliga landet (läs mer om korstågen). Men tempelherrarnas uppgifter utökades snart också till mer ”världsliga” verksamhetsområden. Vid sidan av deras militära funktion, byggde de också upp ett handels- och bankimperium med förgreningar i både Mellanöstern och hela Västeuropa, särskilt i Frankrike. Tempelherreorden blev därmed en av sin tids rikaste och mäktigaste organisationer.
Orden var organiserad i tre olika klasser: sergeanter, präster och riddare. Men det var endast riddarna som hade avgett munklöftena och som fick bära den vita manteln med det röda korset.
Tempelherreorden upplöstes i början av 1300-talet efter att den franske kungen, Filip IV, hade vänt sig mot dem i hopp om att kunna lägga belag på ordens rikedom och besittningar.
LÄS MER: Riddare och riddarordnar
LÄS MER: Korstågen
LÄS MER: Johanniterorden
LÄS MER: Tyska orden
Litteratur:
Knut Helle, Bra Böckers världshistoria, del 5 – Nomadfolk och högkulturer, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
Piers Paul Read, Tempelriddarna och korstågen till det heliga landet, Norsteds, 2004
Sören Wibeck, Korståg - Västerlandets heliga krig, Historiska media, 2007
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
