Svensk byråkrati är omkring 400 år gammal. Den började växa fram under första delen av 1600-talet, samtidigt med hovrätterna, ämbetsverken, posten, lantmäteristyrelsen och mycket annat som vi förknippar med dagens Sverige.
Sverige fick under Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna en "modern" byråkrati, vars översta skikt bars upp av adelsmän. Det system som infördes skulle få stor betydelse för den framtida organisationen av Sverige, och det finns än idag betydande spår av de reformer som genomfördes under första delen av 1600-talet.
Centrum för rikets styrelse utgjordes av rådet, vars kärna bestod av riksdrotsen, riksmarsken, riksamiralen, rikskanslern och riksskattmästaren. Dessa var chefer för fem kollegier: Svea hovrätt, krigskollegium, amiralitetskollegium, kanslikollegium och kammarkollegium.
Kollegierna var centrala ämbetsverk som började inrättas på 1630-talet, vilka delvis motsvaras av våra nuvarande departement och ämbetsverk.
Rådet fick under början av 1600-talet en fastare struktur med protokollförda sammanträden. Sedan det karolinska enväldet etablerats vid 1680 års riksdag blev rådet mer eller mindre maktlöst. I början av 1700-talet, under Karl XII:s krigståg, svarade det dock för den löpande styrelsen av landet under noggrann - men avlägsen - uppsikt från kungens sida.
Från och med 1600-talets mitt började en utbildad ämbetsmannaklass att etableras i Sverige. Med såväl teoretisk som praktisk utbildning i ryggen fick nu även lågadliga och ofrälse ynglingar möjlighet att göra karriär i den ämbetsmannastat som var under uppbyggnad. Enbart adlig börd skulle hädanefter inte längre räcka för en karriär inom staten. Systemet byggde på obetald tjänstgöring som ett led i en utbildningsgång och tillämpades först i hovrätterna. Utanför rättsväsendet var Bergskollegium först med att införa systemet (fr.o.m. 1678).
Det nya systemet mötte motstånd från högadliga grupper inom kollegierna. Det uppstod en konfrontation mellan två system. Det äldre systemets ämbetsmannakarriärer byggde på börd, medan det nya systemet - som satte det äldre ur kraft - byggde på kompetenser och en ny utbildningsordning (se nedan).
Ett led i professionaliseringen av ämbetsmännen var inrättandet av gymnasier i stiftsstäder som universitetsförberedande skolor. Landets första gymnasium grundades i Västerås 1623 (se faktarutan nedan). Utbildningen var vid den tiden visserligen främst avsedd för blivande präster, men Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna var väl införstådda med det växande behovet av utbildade ämbetsmän.
