Tidens materialism och nyttotänkande lade grunden till ett uppsving för astronomi, fysik, kemi, matematik och biologi.
På flera områden fick Sverige en enastående stark ställning. Den tillämpade naturvetenskapen skulle liksom manufakturer och andra subventioner gynna fabriker och utveckla jordbruket. Vetenskapens rön skulle också populariseras för att kunna omsättas i praktiken. Forskningen var både tvärvetenskapligt och internationellt orienterad.
Storheter inom astronomin (viktigt för sjöfarten) var Anders Celsius och Pehr Wargentin, den senare också befolkningsstatistiker. Fysikern Mårten Triewald experimenterade med pumpångmaskiner för gruvnäringen. Kemister som universalgeniet Torbern Bergman (även astronom, fysiker och geograf) och Carl Wilhelm Scheele undersökte mineral till nytta för bergsbruket och ämnen nyttiga för åkerbruket. Som kronan på verket klassificerade Carl von Linné växterna. Den glansfulla svenska insatsen mattades emellertid under Gustav III, som föredrog konst och litteratur.
Upplysningen i Sverige
Upplysningen var en kulturell, politisk och vetenskaplig strömning hämtad från Frankrike och Storbritannien med höjdpunkt vid 1700-talets mitt. Begreppet är ett av idéhistoriens och filosofins mest omdiskuterade. Trots att många företrädare, i Sverige sinsemellan kunde ha vitt skilda uppfattningar hölls de ändå samman kring den utmanande tanken att kunskap måste sökas fördomsfritt. Kyrkans auktoritära teser och den äldre vetenskapens uppfattningar berövades sin eviga giltighet. Med idealet om fördomsfritt sökande följde kravet på människans obestridliga rättigheter (tryckfrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet m.m.) och vikten av en vetenskaplig metod.
Upplysningens företrädare drog alltså skilda slutsatser av detta allmänna program. Den enväldige Gustav III såg sig som en upplyst monark med gudomligt uppdrag. Andra betonade den politiska friheten gentemot kungamaktens diktat. Men även en ledande upplysningsman som Johan Henrik Kellgren ville använda censur mot s.k. irrläror som Emanuel Swedenborgs idéer. Andra såg ingen motsättning mellan att bedriva empirisk forskning och fördjupa sig i religiöst grubblande. Det var mot gränsdragarna och trångsynthet man reagerade, inte mot dem som prövade nya världsförklaringar.
AkademierUnder perioden grundades flera akademier av staten för att främja kultur och vetenskap i upplysningens anda. Ordet "akademi" härrör från namnet på den trädgård i Aten där Platons lärjungar samlades. Vetenskapsakademien (1739) bildades av naturvetenskapspersoner som Carl von Linné och tekniker som Mårten Triewald. Ett nyttotänkande, utilism, präglade akademien som både diskuterade jordnära frågor om åkerbruk och himlastormande astronomiska och matematiska teorier. Svenska Akademien (1786) var ett uttryck för Gustav III:s vilja att såväl uppmuntra litteraturen som kontrollera litteratörerna. Under devisen "Snille och smak" fick akademien ansvaret för svenska språket, bl.a. för den ännu pågående ordboksutgivningen. |
LÄS MER: 1700-talet var nyttans tidevarv i Sverige
LÄS MER: Frihetstidens Sverige 1719-1772
LÄS MER: Gustavianska tidens Sverige 1772-1809
LÄS MER: Upplysningen
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).