Kring mitten av 1600-talet kom ett par tusen valloner till Sverige. De hade flyttat från Ligeområdet (i nuvarande Belgien) som länge varit känt för sin järnhantering. Invandringen organiserades av Louis de Geer (själv vallon) som behövde företagare och skickliga smeder till de järnbruk han arrenderade och senare köpte av den svenska staten: Finspång, Österby, Leufsta m.fl.
Vallonerna var fransktalande men oftast protestanter. De kom främst att bosätta sig vid de uppländska bruken. Trots all uppmärksamhet kring deras "fransöska" masugnar och "vallonsmide" var de inte främst tekniska nydanare. Viktigare var att de bedrev en storskalig produktion med mer omfattande arbetsdelning och grundligare bearbetning av malmen, oftast från Dannemora. Järnet fick därmed en jämnare kvalitet.
