I Sverige rådde allvarlig brist på livsmedel. Dagligen rapporterades om hungerkravaller i alla delar av landet. Arbetare slogs med polisen. Livsmedelsaffärer plundrades och värnpliktiga demonstrerade i många städer. Borgare planerade civilgarden (civila polisstyrkor).
Revolutionen var nära
Inom vänstern fanns radikaler som ville gå fort och hårt fram. De ville ha revolution. Nu! Det socialdemokratiska partiet splittrades, en revolutionär falang till vänster bröt sig ut. Stämningen var så upphetsad att till och med det socialdemokratiska partiet till 1 maj det året publicerade ett officiellt upprop där man framhöll att "arbetarklassen i tider som dessa icke skall ett ögonblick tveka att använda de vapen som kan visa sig behövliga...". Socialdemokrater som kommit hem från Ryssland talade om "handling" och att "kampen måste slutföras med alla medel".
Blir det revolution? frågade sig många. Det fanns tusentals svältande och arbetslösa svenskar som bokstavligt talat inte hade något att förlora, för vilka revolutionen stod som ett hopp.
Under april månad 1917 var det upplopp och kravaller någonstans i landet varje dag. Många socialdemokrater krävde republik, åtta timmars arbetsdag och att industrin skulle ställas under arbetarnas kontroll, att bolagsjord och storgods exproprierades (konfiskerades).
Många krävde storstrejk och ungsocialisterna talade lyriskt om proletariatets diktatur (när arbetsklassen tagit makten).
Demokratiskt genombrott
Bakom kulisserna arbetade partiets ordförande Hjalmar Branting och LO:s ordförande Herman Lindqvist på att lugna ner hetsporrarna. Men stämningen i landet och den snabba händelseutvecklingen i utlandet skrämde de borgerliga makthavarna. Socialdemokraterna tog det politiska initiativet. I valet på hösten vann partiet stora framgångar, framförallt på kravet om allmän rösträtt - då hade bara 19 procent av befolkningen rätt att rösta.
Valresultatet öppnade vägen. Hjalmar Branting och de första socialdemokratiska statsråden (ministrar) kunde ta plats i den liberala regeringen.
Under vintern och våren 1918 utkämpades det bittra brödrakriget i Finland, i november 1918 bröt Tyskland samman och en revolutionär våg drog över Europa, monarkierna i Mellaneuropa sopades bort, demokratiska författningar infördes överallt. I Sverige krävde demonstrerande arbetare republik, enkammarriksdag och allmän rösträtt.
Allmän rösträtt införs
I den upphetsade och alltmer hotfulla situationen nådde liberaler och socialdemokrater en uppgörelse som gav Sverige, som det sista landet i Norden, allmän och lika rösträtt för män och kvinnor till riksdagen. Valmanskåren ökade dramatiskt i storlek, från att ha varit ca 400 000 år 1905 blev den över tre miljoner. Nu kunde 54,3 procent av folket rösta.
På hösten 1920 bildade Hjalmar Branting den första socialdemokratiska regeringen.
Varför blev det ingen revolution?
Det blev ingen revolution 1917. Förklaringarna är många. Den viktigaste är kanske den här: svensken har aldrig gjort revolution, det finns ingen revolutionär tradition. Missnöjet var drivet till bristningsgränsen, men genom att LO och det socialdemokratiska partiet lyckades hålla kontrollen över majoriteten av sina medlemmar och polisen och militärerna aldrig själva tappade nerverna, och aldrig fick order att öppna eld, tändes aldrig den där utlösande gnistan som kunde ha fått allting att explodera. Men så nära har vi aldrig varit.
Socialdemokraterna vann riksdagsvalet 1921
Den 24 maj 1919 blev Sverige en parlamentarisk demokrati med allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.
