Vid sidan av egyptiernas papyrus användes i andra kulturer även andra material att skriva på, till exempel växter med egenskaper som gjorde dem lämpliga som skrivark, men också läder (pergament) samt lertavlor och stentavlor, såsom till exempel runstenar.
Papprets tidiga historia
Enligt traditionen var det den kinesiske tjänstemannen Cai Lun som introducerade konsten att tillverka papper vid det kejserliga hovet i Kina år 105 e.Kr.
Enkelt uttryckt blandades bark- och hampfibrer med vatten. Massan hälldes på en silkesduk som var spänd kring en träram. Där formades den till ark och torkade långsamt.
Konsten att tillverka papper sprids utanför Kina
Kineserna var - precis som egyptierna - inte särskilt intresserade av att dela med sig av sina kunskaper. Först på 600-talet spred sig kunskapen till Japan via Korea.
Västerut fick araberna kunskap om papperstillverkning via tillfångatagna kineser någon gång på 700-talet och förde därefter med sig kunskapen till det arabiska Spanien under 1000-talet (under medeltiden härskade araberna över större delen av den Iberiska halvön).
I samband med korstågen lärde européerna känna papperstillverkningen i öst och tog med sig kunskaperna till Italien i slutet av 1100-talet.
Under 1300-talet hade papperstillverkningen tagit fart i Europa.
Papper blev senare genom boktryckarkonsten en allt mer efterfrågad och viktigare produkt.
Papper av träfibrer - pappersmassa
Istället för att slamma upp växtfibrer till papper stampade européerna (liksom araberna) sönder fuktiga och kasserade textilier, alltså lump. Ordet härstammar från holländskans lomp, som betyder trasa.
Materialet samlades in av lumpsamlare och var den huvudsakliga råvaran vid papperstillverkning så sent som vid mitten av 1800-talet. Därefter blev träfibrer en allt vanligare råvara.
Tysken Friedrich Gottlob Keller betraktade vid ett tillfälle ett getingbo. När han såg hur getingarna genom att tugga träfibrer och blanda upp dem med sin egen saliv byggde sina bon av pappersmassa fick han en idé.
Åren 1836-1845 utvecklade han slipstolen, en roterande sten som slipade stockar under bevattning. Metoden att på mekanisk väg framställa pappersmassa var uppfunnen, och den används än idag.
Svensken Carl Daniel Ekman utvecklade under 1870-talet en kemisk metod för tillverkning av pappersmassa. Trästockar hackades till flis för att sedan kokas tillsammans med kemikalier.
Fram till mitten av 1800-talet tillverkades huvuddelen av allt papper för hand. Under senare delen av 1800-talet växte pappersmassaindustrin fram i Europa.
