År 1871 upptäckte den norske säljägaren Elling Carlsen en hydda på ögruppen Novaja Zemlja norr om Ryssland. En gryta hängde fortfarande över den öppna eldstaden, och en klocka stod lutad mot en vägg. Böcker, vapen och hushållsföremål låg strödda här och där. Ingen var hemma, men det var inte så konstigt. Hyddan hade stått övergiven i 274 år. Carlsen hade upptäckt den plats där holländaren Willem Barents tvingats övervintra med sin besättning i slutet av 1500-talet. Barents hade letat efter Nordostpassagen - sjövägen från Europa till Kina norr om Ryssland. Liksom många andra kom Barents aldrig tillbaka.
Barents besättning försöker bana sig väg genom isen med sina förnödenheter, sedan fartyget fastnat i isen.
Sökandet efter en nordostpassage började på allvar i början av 1500-talet. Storbritannien och Holland hade vuxit sig allt starkare som sjömakter. Men de vågade inte utmana Spanien och Portugal som kontrollerade var sin av de kända sjövägarna från Europa till Asien. Portugal hade kontroll över den östliga runt Afrika och Spanien den västliga runt Sydamerika.
Sibiriens pälsar
Det var inte bara vägen till Kina som hägrade. Även den vinstgivande pälshandeln lockade. Vid denna tid kontrollerade härskarna i Moskva Sibiriens pälshandel. För den engelske handelsman som kunde nå direktkontakt med folken i Sibirien väntade stora vinster, eftersom mellanledet i Moskva kunde hoppas över. Från Sibirien kom världens bästa pälsverk: sobel, hermelin och blåräv.
ANNONS
Data och fakta
1553: Hugh Willoughby försöker förgäves finna en väg norr om Ryssland och Sibirien - en nordostpassage. Resan leder dock till att Moskvakompaniet bildas.
1597: Holländaren Willem Barents avlider under fåfänga försök att finna en nordostpassage.
1878-1879: Adolf Erik Nordenskiöld på fartyget "Vega" finner nordostpassagen.
Engelska köpmän lät därför utrusta en expedition om tre fartyg under ledning av Sir Hugh Willoughby. 1553 löpte den lilla flottan ut. Den drabbades av olyckor från början. Det visade sig att lasten stuvats så slarvigt att flera vintunnor sprang läck medan fartygen fortfarande låg utanför Harwich nordost om London och väntade på vind.
Strandsatt
I augusti kom fartygen ifrån varandra i stormar som rasade utanför Nordnorge. Kaptenerna på de tre fartygen hade i förväg beslutat att de skulle mötas på en bestämd plats om de skulle komma ifrån varandra. Richard Chancellor på fartyget "Bonaventura" kom till mötesplatsen, men Willoughby kunde knappast navigera och hittade aldrig. Tillsammans med det andra fartyget drev han iland på Kolahalvön.
Kaptenerna beslöt att övervintra, men maten var nästan slut, och det fanns inga grönsaker. En efter en dog besättningsmännen av svält och skörbjugg. På våren träffade några jägare på lägret; då var alla döda. Willoughby själv satt död vid bordet i en hydda med pennan i sina stelfrusna fingrar och loggboken uppslagen.
Mat på guldservis
Richard Chancellor, kapten på det tredje skeppet, fortsatte när ingen dök upp på mötesplatsen. Han rundade Kolahalvön och landsteg i hamnen Kholmogory. Trots att den låg så långt norrut var den isfri året runt eftersom vattnet värmdes av Golfströmmen.
Bild: Okänd Detta är det enda porträtt av Hugh Willoughby som kan sägas vara autentiskt.
Chancellor blev snabbt förd till Moskva, där tsaren Ivan IV (1530-1584) - känd som "den förskräcklige" eller "den bistre" - regerade. Engelsmännen blev väl mottagna och fick bland annat vara med om en överdådig festmåltid, där servisen var av guld.
Tillbaka i London igen firades Chancellor som en hjälte, och Moskvakompaniet grundades för att organisera handeln med Ryssland.
Nästa år var Chancellor tillbaka i Ryssland igen med fyra skepp. Handeln gick strålande. Men på tillbakavägen gick Chancellors skepp på en klippa och sjönk, och han själv drunknade.
Barents expeditioner
Engelsmännen gav mer eller mindre upp sedan både Willoughby och Chancellor hade omkommit. Nu var det holländarna som tog över.
Willem Barents var fast besluten att finna den nordliga vägen till Kina. 1594 och 1595 ledde han två expeditioner till havs. Han kom så långt som till Novaja Zemlja men där fastnade han i packisen. Innan dess hade han dock hunnit kartlägga en stor del av Novaja Zemljas kuster.
ANNONS
Tillbaka i Amsterdam lyckades Barents övertala holländska köpmän att satsa pengar på ett tredje försök. Tanken på Kinas rikedomar lockade som vanligt, och Barents fick sina pengar. 1596 löpte två fartyg ut från Amsterdam under Barents ledning.
Den 19 juni nådde expeditionen Björnön i Norra ishavet och den 29 juni Spetsbergen. Men sedan satte isen åter stopp för vidare färd norrut. När skeppen kom att skiljas åt, återvände det ena till Holland, men Barents ville fortsätta. Han satte östlig kurs och seglade genom det hav som nu bär hans namn. Skeppet rundade Novaja Zemljas nordspets, men den 2 augusti stängdes fartyget in av is.
Bild: Okänd Barents och hans män var den första expeditionen från Västeuropa som överlevde en arktisk vinter. De byggde ett hus av drivved och timmer från fartyget och höll elden ständigt brinnande.
Att stängas in av is betyder inte att fartyget ligger stilla. Det har många polarforskare fått erfara. Istället skruvar sig isen upp till många meters höjd och lyfter infrusna fartyg med sig.
I polarnattens grepp
Barents och hans män kunde rädda förråden och byggde ett hus av drivved och timmer från sitt fartyg för att övervintra. Polarvintern blev lång och hård med bitande kyla. När besättningsmännen torkade sina kläder framför elden, blev den sida som var vänd från elden stel av köld. Bäddarna var täckta med ett flera centimeter tjockt islager. Huset var alltid täckt av ett tjockt snölager som måste grävas igenom när någon ville ut i det fria. Den 3 november såg de solen för sista gången. Sedan föll mörkret. Natten varade i 81 dygn.
När våren till sist kom och isen bröt upp, grävde Barents och hans män fram fartygets båda roddbåtar och började hemfärden. Barents var svårt sjuk i skörbjugg och måste bäras ombord. Den 13 juni 1597 lämnade expeditionen sitt vinterkvarter. Den 30 juni avled Barents på ett isflak under en rast.
Barents män fortsatte och färdades i flera veckor bland isflaken tills de siktades av en rysk valfångare. De utmattade holländarna följde med till Kolahalvön. 12 av de 17 män som övervintrat hade överlevt och kunde återvända till Holland med ett handelsfartyg. Barents hade kartlagt nya delar av Novaja Zemlja. Men nordostpassagen hade han inte hittat. Inget europeiskt fartyg gjorde om försöket på 250 år.
ANNONS
Nordenskiöld finner nordostpassagen
Det skulle dröja till 1879 innan nordostpassagen besegrades. Den som lyckades med det var den finlandssvenske baronen Adolf Erik Nordenskiöld. Sommaren 1878 lämnade fartyget "Vega" Sverige och satte kurs mot Barents hav. Nordenskiöld var vetenskaplig ledare för expeditionen. Målet var att färdas norr om Ryssland och Sibirien och ta sig ner till Stilla havet genom Berings sund. Det blev till en början en lätt färd trots att den gick i farvatten som aldrig kartlagts.
Bild: Nationalmuseum Georg von Rosens berömda oljemålning av Adolf Erik Nordenskiöld. Målningen finns på Nationalmuseum i Stockholm.
Ingen tvivlade på att "Vega" snart skulle nå Berings sund. Den 27 september nådde fartyget Koljutjinskajabukten. Nu var det högst någon eller några dagsresor kvar till Berings sund. Stämningen var hög. Nordenskiöld och de andra gick iland och tände en brasa för att vänja sig vid de varma vatten dit de snart skulle komma.
Men nästa dag frös "Vega" fast. Det skulle ta tio månader innan hon kom loss. Det var bara några timmar som avgjorde att nordostpassagen inte besegrades på en sommar. För flera i besättningen kändes det bittert.
Tiden användes till vetenskapliga undersökningar av ett av jordens minst kända områden. När sommaren kom kunde "Vega" bryta sig loss. Den 18 juli 1879 var fartyget åter fritt. Den 20 juli passerades Kap Deszjnev, Asiens östligaste udde. Nordostpassagen var funnen efter 300 års sökande.
Triumffärden
Någon stor handelsled blev aldrig nordostpassagen. Större delen av året är den blockerad av is. Men Nordenskiöld hälsades som en hjälte. "Vega" gjorde en triumffärd som varade i åtta månader och sträckte sig över halva jordklotet.
Den 24 april 1880 löpte "Vega" in i Stockholms hamn till dånande hurrarop. Sedan dess har Vega namnsdag detta datum. Vegafeber rådde, och ett stort antal varor döptes efter expeditionen. Det fanns exempelvis Vegapunsch och Nordenskiöldkaffe. Idag är de flesta av dessa artiklar glömda, men minst en har överlevt - vegamössan.
ANNONS
Bild: Sjöhistoriska museet "Vega" möter folkets jubel i Stockholm. Akvarell av O A Mankell.
Varför var flera stater i Europa så angelägna om att finna en nordostpassage?
Ivan den förskräcklige tog vänligt emot den engelske kaptenen Richard Chancellor. Varför?
Var ligger Novaja Zemlja?
Var ligger Barents hav?
Vad hette det fartyg med vilket Nordenskiöld tog sig igenom Nordostpassagen?
Varför blev aldrig Nordostpassagen någon viktig handelsled?
Litteratur: Frank Debenham, Discovery and Exploration, Paul Hamlyn Spring House, 1960 Erik Hamnström, De geografiska upptäckarbragderna genom tiderna, Lars Hökerberg Bokförlag, 1927 Alexander McKee, A World too Vast, Souvenir Press, 1990 Ralph K. Andrist, Polarforskningens hjältar, Allhems förlag, 1963 John Keay (red.), History of World exploration, Paul Hamlyn Publishing, 1991
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
Julia, Kristoffer och Mattias tar sig an de tre stora politiska ideologierna - konservatism, liberalism och socialism. Vi går igenom vad en ideologi är, vad som är typiskt för de tre stora och vilken betydelse de har idag.
