Från en fattig och svår uppväxt kom Josef Stalin (på ryska, "mannen av stål") senare att styra Sovjetunionen under nästan tre decennier. Och han styrde med stålhandskar. Under Stalins terrorvälde deporterades och mördades miljontals människor. Inte ens hans närmaste medarbetare gick säkra. I den här artikeln kan du läsa om Stalins tid vid makten och om den sovjetiska diktaturen som till och med manipulerade de historiska källorna till sin fördel.
Idag är det fortfarande omtvistat hur många som egentligen fallit offer för de avrättningar, deporteringar och hungersnöd som förekom under Stalins tid vid makten i Sovjetunionen 1924-1953. Det finns forskare som hävdar att Stalins offer vid utrensningarna ligger på runt fyra miljoner offer, andra menar istället att siffrorna är betydligt högre än så. Därutöver tillkommer flera miljoner människor som dött av svält.
Genom världshistorien har kungar och diktatorer på olika sätt låtit manipulera historien till sin fördel, för att förtiga nederlag, öka sin popularitet och dragningskraft eller för att få oönskade personer och händelser att helt enkelt ”försvinna” ur historien. I Sovjetunionen var sådana manipulationer mer regel än undantag, och för Josef Stalin (1879-1953) handlade det inte enbart om att bygga upp kulten kring sin egen person. Han ville dessutom säkerställa att alla de människor som på olika sätt inneburit ett hot mot hans maktposition aldrig mer skulle synas eller höras. Deras namn skulle strykas ur historien och för all evig framtid förtigas.
Ingen självklar efterträdare
Efter att Vladimir Lenin (1870-1924), bolsjevismens främste grundare och ledaren av oktoberrevolutionen 1917, hade insjuknat 1922, så aktualiserades frågan om vem som skulle leda kommunistpartiet och Sovjetunionen (dvs. dåvarande republikerna Ryska SFSR, Ukrainska SSR, Vitryska SSR och Transkaukasiska SFSR), i händelse av hans bortgång. I skaran av tänkbara efterträdare fanns flera av Lenins medrevolutionärer såsom Lev Trotskij, Lev Kamenev, Grigorij Zinovjev, Nikolaj Bucharin samt Josef Stalin, som vid denna tidpunkt ännu stod i skuggan av de övriga namnen.
ANNONS
Stalin hade sakta men säkert arbetat sig uppåt inom rörelsen, och i samband med att Lenin insjuknat utsågs han till generalsekreterare i centralkommittén. Den person som allmänt ansågs vara bäst lämpad att ersätta Lenin var dock Lev Trotskij (1879-1940), en av de ledande bolsjevikerna under revolutionen och grundare av den bolsjevikiska armén - Röda armén.
Stalin vann maktkampen
Efter Lenins död 1924 uppstod en långdragen maktkamp inom det sovjetiska kommunistpartiet, vilken avslutades under slutet av 1920-talet. Och det var Stalin som vann efter att ha utmanövrerat sina motståndare i den innersta kretsen. Det gjorde han genom att på ett skickligt sätt bilda allianser, både inom och utanför den inre kretsen.
Förfalskad propagandabild där Stalin besöker Vladimir Lenin vid hans datja (fritidshus) i Gorki 1922.
Trotskij, som tidvis var sjuklig, hade lagt mycket fokus på att bygga upp Röda armén, medan Stalin helt ägnat sig åt politiken vilket gav honom en fördel. Stalins politik i detta skede var också tämligen enkel att förstå, och handlade utåt sett om att det i första hand var Sovjetunionen som på alla tänkbara sätt skulle genomgå en revolutionär socialistisk omdaning. Stalin höll dock inne med - tills all makt var säkrad - att hans politik skulle innebära en kollektivisering av jordbruket och ett upphävande av den privata äganderätten över produktionsmedlen.
Lev Trotskij hade mer långtgående planer än Stalin, och menade att revolutionen skulle spridas till hela världen. Trotskijs långtgående och utopiska planer var svåra att genomföra och Stalin kunde slutligen utmanövrera sin främste motståndare.
Ett decennium senare var de flesta männen i den innersta kretsen avrättade på Stalins order, de flesta efter de stora Moskvarättegångarna 1936-1938 då Stalin rensade ut stora delar av den politiska ledningen, jämte en betydande del av officerskåren i Sovjetunionen.
Lev Trotskij tvingades i exil och efter ett kringflackande liv hamnade han till slut i Mexiko City, där han mördades 1940 av en sovjetisk agent som krossade hans skalle med en ishacka.
Retuscherades bort
För Stalin räckte det inte att hans verkliga eller påhittade motståndare var döda, de skulle som tidigare nämnts även raderas ut från historien, vilket också innebar att de retuscherades bort från alla fotografier. Tekniken att retuschera bort oönskade personer från fotografier utvecklades till fulländning i Sovjetunionen. I flera fall kan det än idag vara svårt att avgöra om ett fotografi från denna period är äkta eller inte.
ANNONS
Trotskij med flera raderades helt enkelt bort från alla foton där de syntes ihop med Stalin. Foton och negativ där de avbildades ensamma förstördes. Svårare var det att begränsa bilder på Stalins påstådda fiender i skrifter och böcker som var utgivna innan de blev stämplade som fiender till den sovjetiska staten. Detta problem löstes i första hand genom att alla böcker, tidskrifter och publikationer som innehöll foton på Stalins fiender kategoriserades som förbjuden litteratur. Straffet för att bli påkommen med dessa i sin ägo var i bästa fall deportation till Gulag (förkortning för ”Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger”), det system av hundratals mindre och större koncentrationsläger som fanns utspridda runt om i Sibirien och nordvästra Sovjetunionen. Att hamna i Gulag var i många fall detsamma som en dödsdom.
Trots de stränga straffen förekom en omfattande underjordisk utgivning och handel med förbjuden litteratur i Sovjetunionen, ett fenomen som har kommit att kallas för samizdat.
Fattig uppväxt
Till skillnad från Lenin och flera andra bland den kommunistiska elit som Stalin utplånade under 1930-talet, kom Stalin, eller Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili som var hans riktiga namn, från fattiga hemförhållanden. Namnet Stalin, översatt till ”mannen av stål, var en revolutionär pseudonym som han antog i början av 1910-talet.
Stalin föddes, enligt den officiella sovjetiska historieskrivningen, den 21 december 1879 i den georgiska staden Gori, som då tillhörde Ryssland. Stalins födelseår är omtvistat. Hans föräldrar var två tidigare livegna bönder och han växte upp i ett fallfärdigt hus med stampat jordgolv.
Under sin tidiga barndom drabbades han av smittkoppor, vilket gav honom svåra ärr i ansiktet. På de foton som det sovjetiska folket senare fick del av, var hans ärr i ansiktet inte synliga. Inte heller var det allmänt känt att Stalins vänstra arm var stelopererad efter en olyckshändelse med en hästdragen vagn i tolvårsåldern.
Stalins far Besarion Dzju gasjvili, som försörjde sin familj som skomakare, var svårt alkoholiserad och slog både Stalin och sin hustru. När Stalin var i tioårsåldern gav sig fadern iväg och lämnade frun och sonen åt sitt öde. Hans mor Ketevan ville ge sin son en kristen uppfostran och hennes stora dröm var att han skulle bli präst. Hon fick honom därför att börja studera till präst.
Stalin upptäckte Marx
Josef Stalin inledde sina präststudier i huvudstaden Tbilisi under 1890-talet. Det var under studietiden i Tbilisi som Stalin först kom i kontakt med det Kommunistiska manifestet från 1848, skrivet av Karl Marx och Friedrich Engels. Detta verk, liksom Kapitalet av Karl Marx (utgiven 1867), var totalförbjuda i tsarens Ryssland. I Marx och Engels verk fann Stalin lösningen på hur de stora klasskillnaderna i det ryska samhället skulle utjämnas. Det som skulle få sådana förödande konsekvenser var hans mörka tolkning av hur proletariatets diktatur skulle upprättas. Stalins lösning (vilket även var Lenins uppfattning) var att det borgerliga samhället och alla dess företrädare skulle krossas med våldsamma metoder.
ANNONS
ANNONS
Stalin avslutade aldrig sina präststudier eftersom han blev avstängd, enligt den senare sovjetiska propagandan på grund av att han engagerade sig i socialistiska studentgrupper.
Stalins terror drabbade även den ortodoxa kyrkan
Stalins studier till präst i sina unga år står i bjärt kontrast till hur han behandlade den rysk-ortodoxa kyrkan och dess präster efter att han senare kommit till makten. Mellan åren 1929 och 1941 avrättades över 100 000 ortodoxa präster av den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD, och större delen av de 30 000 ortodoxa kyrkorna i Sovjetunionen brändes ner.
Detta fasansfulla förakt för både människoliv och ovärderliga kulturarv (som Kristus frälsarens katedral i Moskva, som jämnades med marken på Stalins order 1931, men återuppbyggdes efter kommunismens fall), hade sin grund i att Stalin uppfattade kyrkan och dess inverkan på befolkningen som ett hot mot den kommunistiska ideologin och sin egen ledargestalt.
En pådrivande kraft
Tsarens hemliga polis Ochrana spårade upp och kartlade de socialistiska grupperna och deras medlemmar. Stalin som var engagerad med att uppbåda befolkningen till demonstrationer i Tbilisi hamnade därför i hemliga polisens blickfång. Stalin var medlem i det ryska socialdemokratiska partiet som 1903 splittrades i två fraktioner, bolsjevikerna under Lenins ledning, och mensjevikerna vilka leddes av Julij Martov (död år 1923 i exil).
Stalin skulle under de följande åren vara en ung och pådrivande kraft inom den bolsjevikiska rörelsen. Tillsammans med andra georgiska bolsjeviker utförde han väpnade överfall mot både militära och civila mål i syfte att skaffa vapen, tryckutrustning och pengar.
Stalins väg mot toppen var lång och hade kunnat sluta annorlunda. Han greps nämligen upprepade gånger av tsarens polis och blev vid ett flertal tillfällen deporterad till Sibirien, varifrån han också avvek varje gång.
Hans engagemang inom rörelsen hade inte gått Lenin obemärkt förbi, och han erbjöds 1912 att ta plats i bolsjevikernas centralkommitté. Dessutom var Lenin övertygad om att Stalin kunde bidra till att sprida rörelsens budskap genom att skriva och arbeta som redaktör för den nystartade bolsjevikiska tidningen Pravda, kommunistpartiets främsta propagandaorgan i Sovjetunionen.
I februari 1913 greps Stalin återigen av tsarens polis, och denna gång deporterades han till Sibirien under en längre period som varade fram till oktoberrevolutionen 1917.
ANNONS
ANNONS
Mördade Stalin sin fru?
Stalin gifte sig första gången år 1906 med den georgiska butiksägarinnan Jekatarina Svanidze (1885-1907) med vilken han fick sonen Jakov Dzjugasjvili (1907-1943).
Under exilen i Sibirien i början av 1910-talet träffade Stalin den unga Maria Kuzakova som födde hans andra son Konstantin Kuzakov (1911-1996). Stalin hade aldrig någon relation till honom, men mycket tyder på att han såg till så att sonen ovetande blev positivt särbehandlad i det sovjetiska systemet. Det var heller aldrig offentligt känt att Stalin hade en son från sin tid i Sibirien.
1919, året efter första världskriget, gifte sig Stalin en andra och sista gång med den 22 år yngre Nadezjda Allilujeva (1901-1932). Inom äktenskapet föddes barnen Vasilij Iosifovitj Stalin (1921-1962) och Svetlana Iosifovna Allilujeva (1926-2011). Dottern Svetlana flydde på 1960-talet till USA, där hon sedan bodde fram till sin död 2011.
Stalins andra äktenskap var inte särskilt lyckligt och makarna bråkade ofta, även i offentliga sammanhang. Efter en större middagsbjudning i november 1932, drog sig Stalins fru tillbaka till sovrummet där hon sköt sig i huvudet med Stalins pistol. Enligt den officiella versionen avled hon efter att ha drabbats av akut blindtarmsinflammation, men det finns historiker som menar att det inte är osannolikt att det var Stalin som sköt henne.
Stalins terrorvälde
Sovjetunionen var efter Stalins maktövertagande mycket ekonomiskt eftersatt med få industrier och ett föråldrat jordbruk. I ett försök att förbättra situationen drev Stalin igenom en enorm tvångskollektivisering av jordbruket. Det var ett beslut som skulle få katastrofala följder.
Jordbruket behövde visserligen rationaliseras, men de metoder som användes för att genomdriva förändringarna slog hårt mot befolkningen. Staten genomdrev också på Stalins order tvångsindrivningar av kulakernas (de ”rika” böndernas) spannmålsförråd. Detta i kombination med jordbruksomställningen gav i början av 1930-talet upphov till en svältkatastrof där miljoner människor dog. Bara i Ukraina dog uppskattningsvis tre miljoner människor av svält.
Det fanns emellertid de som fick det bättre under Stalins styre. Det var människor som tidigare helt saknat egendom och levt i extrem fattigdom.
Under de stora Moskvarättegångarna 1936-1939 gjorde sig Stalin av med alla sina politiska motståndare, för att sedan låta utplåna en betydande del av den sovjetiska officerskåren. Ingen kan med säkerhet säga hur många som avrättades under "den stora terrorn" i slutet av 1930-talet, men historiker uppskattar antalet till upp emot 1,5 miljoner människor.
Landsfadern
I augusti 1939, kort innan andra världskrigets utbrott, undertecknade Sovjetunionen och Nazityskland den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten, vilken var en icke-angreppspakt mellan de båda länderna. I det hemliga tilläggsdokumentet till pakten delades Östeuropa upp mellan Nazityskland och Sovjetunionen. Denna pakt mellan de båda diktaturerna kom som en chockartad överraskning för britterna och fransmännen, men ur Stalins synvinkel var det ett steg i rätt riktning mot att skapa en sovjetisk dominans i Östeuropa.
ANNONS
ANNONS
Stalin misstrodde Storbritannien och Frankrike mer än Tyskland, eftersom de stridit mot Röda armén under det ryska inbördeskriget som följde i revolutionens spår. Sommaren 1941 bröt Hitler pakten med Stalin och anföll Sovjetunionen. Denna invasion var redan från början ett utrotningskrig där tyskarna inte tog den minsta hänsyn till civilbefolkningen. Inget annat land drabbades så hårt av andra världskriget som Sovjetunionen. Totalt dog över 20 miljoner sovjetiska soldater och civila.
Stalins hämnd mot alla som hade stått på Nazitysklands sida blev fruktansvärd. Ett exempel på detta är att han redan 1943 beordrade att hela den tjetjenska befolkningen - som han felaktigt misstänkte hade gett tyskarna stöd - skulle deporteras till Sibirien. Mer än 130 000 tjetjener dog under denna fasansfulla folkförflyttning.
De judiska läkarna
Efter andra världskrigets slut 1945 hade Stalin inga som helst planer på att släppa greppet om de länder och områden i östra Europa som de sovjetiska trupperna hade befriat. Vid Jaltakonferensen i februari 1945 höll Stalin överläggningar med Storbritanniens premiärminister Winston Churchill och USA:s president Franklin D. Roosevelt. Stalin garanterade dem att han tänkte tillåta demokratiska val i de länder som kontrollerades av Sovjetunionen, ett löfte som han sedan inte höll.
Under slutet av sitt liv blev Stalin alltmer paranoid. Han inbillade sig bland annat att det fanns grupper i samhället som ville mörda honom. Det är omtvistat huruvida Stalin var antisemit, men året innan han avled beordrade han att hundratals judiska läkare skulle fängslas för att de planerade att giftmörda honom och andra ledande medlemmar i kommunistpartiet.
Josef Stalin avled den 8 mars 1953 på sin dacha (en sorts fritidshus) i Kuntsevo i utkanten av Moskva. Dödsorsaken var troligtvis en massiv hjärnblödning, men det har spekulerats i om han giftmördades av någon i den innersta kretsen som tröttnat på hans tyranniska ledarskap.
Stalins första son Jakov Dzjugasjvili (1907-1943) var soldat i Röda armén och blev tillfångatagen av tyskarna efter Hitlers anfall mot Sovjetunionen 1941. Han sattes i koncentrationslägret Sachsenhausen där han dog 1943. Stalin mottog innan sonens död ett erbjudande från tysk sida om att få tillbaka sin son i utbyte mot den tillfångatagna tyske generalfältmarskalken Paulus, men Stalin avböjde erbjudandet. I hans tankevärld var det aldrig accepterat att kapitulera och låta sig bli tillfångatagen.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vad betyder ordet Stalin på ryska?
Nämn minst en orsak till att Stalin kunde vinna maktkampen mot Lev Trotskij och komma till makten efter Lenins död.
Vad hände med de flesta av Stalins politiska motståndare?
Ge exempel från texten som visar att det rådde strikt censur i Sovjetunionen under Stalins tid vid makten.
Varför utbröt en enorm svältkatastrof i Sovjetunionen i början av 1930-talet?
Varför målade den sovjetiska propagandaapparaten upp Stalin som en landsfader efter andra världskriget?
Litteratur: Ludo Martens, En annan syn på Stalin, Oktoberförlaget, 2019. Robert Service, Stalin, Pan books, 2010. Ronald Grigor Sony, Stalin, Princeton University press, 2020. Simon Sebag Montefiero, Stalin - The court of the red tzar, Weidenfeld & Nicolson, 2021. Stephen Kotkin, Stalin - Volym 1, Penguin Books, 2015. Stephen Kotkin, Stalin - Volym 2, Penguin Books, 2018.
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
I veckans avsnitt (inspelat i slutet av januari 2022) pratar Mattias Axelsson, gymnasielärare i historia och samhällskunskap, om Krimhalvöns historia och bakgrunden till konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
Julia, Mattias och Kristoffer fortsätter serien om 1900-talet. Nu om 1930-talet. De pratar om skotten i Ådalen, Saltsjöbadsavtalet, kohandel, folkhem, funkishus, Lort-Sverige, Lasse Dahlqvist, pilsnerfilm och proletärförfattare.
Mattias, Julia och Kristoffer fortsätter serien om 1900-talet. Nu det glada 1920-talet. De pratar om framtidstro, rusdrycksförbud och jazz men också om börskrasch och Karl Gerhard.
