Glasnost och perestrojka
1985 blev Michail Gorbatjov Sovjetunionens ledare. Gorbatjov arbetade för förändring (på ryska: perestrojka) och öppenhet (på ryska: glasnost) samt ökad demokratisering.
Dessa förändringar innebar att livet blev allt friare i Sovjetunionen. Samtidigt ökade frihetskraven från flera av Sovjets republiker, främst från de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen) som ville uppnå självständighet.
Slutet för Sovjetunionen
Den 19 augusti 1991 meddelades det från Moskva att Gorbatjov var avsatt som Sovjetunionens president. Nio personer hade tagit över makten. Kuppmakarna sa sig vilja stoppa Sovjetunionens sönderfall. Det visade sig dock att armén stödde Gorbatjov. Dessutom blev Boris Jeltsin - en f.d. högt uppsatt partimedlem - en centralgestalt i motståndet mot kuppmakarna. Kuppen misslyckades.
Kuppen kom att betyda slutet för kommunistpartiet och Sovjetunionen som stat. Det visade sig att kuppmakarna påskyndade den utveckling som de försökt förhindra. Allt fler stater förklarade sig vara självständiga trots att Gorbatjov vägrade att acceptera att Sovjetunionen upplöstes.
Den 25 december 1991 avgick Gorbatjov som Sovjetunionens president. Sovjetunionen fanns inte längre.
Ett nytt Ryssland
När Sovjetunionen föll samma uppstod återigen landet Ryssland som en egen självständig stat. Det nya Rysslands första president blev Boris Jeltsin.
Som ledare för Ryssland försökte Boris Jeltsin förändra det ekonomiska systemet. Statlig egendom började säljas ut till privatpersoner. På hösten 1993 beslöt Jeltsin att jorden skulle privatiseras. Jeltsin hade haft problem med det i parlamentet och i oktober 1993 ockuperade en del parlamentsledamöter det ryska parlamentet. Omfattande strider pågick inne i Moskva innan upproret slogs ned. Jeltsin efterträddes den 7 maj 2000 av Vladimir Putin som Rysslands president.
En supermakts dödNär Michail Gorbatjov år 1985 tog över makten i Sovjetunionen, räknades landet tillsammans med USA som en av världens två supermakter. Men Sovjetunionen hade stora ekonomiska problem. Produktionen hade stannat upp, och kapprustningen med USA kostade mer än Sovjetunionen hade råd med. Gorbatjov startade en rad reformer. USA och Sovjetunionen fick vänskapliga förbindelser. På hemmaplan ville Gorbatjov öppna samhället och införa ökad demokrati. Sovjetunionen bestod av 15 delrepubliker; Ryssland var den absolut största. Den nya öppenheten gjorde att en del republiker, speciellt Litauen, krävde ökad självständighet. Fler republiker följde efter. Många konservativa kommunister började frukta att Sovjetunionen skulle falla sönder. I augusti 1991 försökte konservativa kommunister störta Gorbatjov i en kupp. Några dagar senare skulle han skriva under ett avtal som gav republikerna ökad självständighet, och det ville kuppmakarna stoppa. Men kuppen misslyckades, främst genom motståndet från Rysslands president Boris Jeltsin. De baltiska staterna förklarade sig självständiga, och Moskva erkände deras självständighet. I december 1991 förklarade Jeltsin tillsammans med presidenterna från Vitryssland (nuvarande Belarus) och Ukraina att Sovjetunionen var upplöst. Istället fanns det 15 självständiga länder. De skulle samarbeta i organisationen OSS, Oberoende Staters Samvälde. Med ett penndrag upplöstes en supermakt! Ironiskt nog påskyndade kuppmakarna år 1991 den utveckling de försökt stoppa. OSS stannade i huvudsak på papperet, och i slutet av 1990-talet var organisationen närmast bortglömd. |
LÄS MER: Michail Gorbatjov
LÄS MER: Perestrojka och glasnost
LÄS MER: Östeuropa och Ryssland efter kommunismens fall
LÄS MER: Sovjetunionen
PODCAST: Vad var Sovjetunionen?
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1995
Peter N. Stearns, World History in Brief - Major Patterns of Change and Continuity, Longman, 2001
John P. McKay, A history of world societies, Houghton Mifflin, 2000
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty (författare och f.d. SO-lärare) och Kaj Hildingson (journalist och läromedelsförfattare)