Dags att låta Catullus själv komma till tals och berätta om sin Lesbia:
Låt oss leva, min Lesbia, låt oss älska,
och de knarriga gubbars sura skvaller,
låt oss det till ett vitten jämnt värdera!
Solar kunna gå ned och åter uppstå -
oss, när en gång det korta ljuset falnar,
oss finns endast en enda natt att drömma.
Giv mig tusende kyssar och sedan hundra,
sedan tusen igen och sedan hundra...
Och när vi så har kysst ett otal tusen,
låt oss blanda ihop dem, så vi vet ej
och så avundsjuk ondska ej kan nå oss
för man hör att vi kysst så många kyssar.
Så här skriver livsnjutaren Catullus till sin vän Fabullus:
Du ska få dig en härlig middag hos mig,
min Fabullus, vill gud, om några dagar!
Medför endast en dryg och utsökt matkorg,
ej förglömmandes flickor, vin och salt
och gott humör till en myckenhet av gapskratt.
Medförs detta, så kan jag garantera
att du ska få dig en härlig middag hos mig.
Spindelväv i min pung är allt jag äger,
öppen famn må bli dig likvid för vinet,
nej en finare gärd, en doft, en olja,
som min flicka har fått till skänks av Venus.
Får du nosa på den, o vän Fabullus,
ber du genast en bön till höga gudar,
att de gör dig helt och hållet till näsa.
I Rom och andra romerska städer
Catullus var född i Venedig och hörde till den romerska överklassen. Han hade egendomar på landet, bland annat vid Gardasjön, och hade en villa i utkanten av staden Rom.
Den Lesbia som han älskade hade mycket större frihet än kvinnorna i Sapfos Grekland. Lesbia satt med vid bordet när huset hade gäster - eller rättare sagt låg med vid bordet. I förnäma familjer intog ju de ätande denna för oss något obekväma ställning. Det var mest enkelt folk som åt stående - något som blivit vanligt också i vår tid när snabbmat serveras.
Lesbia kunde inte gå ut tillsammans med väninnor och dricka ett glas vin på en taverna - men det är å andra sidan först under senare delen av 1900-talet som kvinnor i Västeuropa och USA kunnat göra det utan att väcka uppmärksamhet. Och i vissa delar av världen är det än idag förbjudet eller i varje fall skamligt.
Lesbia var en lyckligt lottad kvinna jämförd med Sapfos unga skyddslingar i antikens Grekland. Men hennes man var husets herre. Jämställdhet var det inte tal om. Hennes man bestämde om det barn som hon födde skulle få leva. Föddes det för många flickor kunde det hända att husets herre befallde att ett flickebarn skulle sättas ut i skogen. Detsamma kunde hända om han, efter att noga ha undersökt ett gossebarn, ansåg att babyn var vanskapt. Den lille sattes ut att dö.