Vid en fest i hemmet brukar släktingar och vänner överlämna dopgåvor.
Modet har växlat när det gällt var ett barn bör födas. Fram till andra världskriget ansågs det mindre fint att förlösas på sjukhus där numera nästan alla barn kommer till världen.
Konfirmation
Konfirmation var länge en självklarhet, men numera har trenden avtagit. Idag konfirmeras bara knappt 25 procent av alla 15-åringarna (År 1970 var antalet över 80 procent).
Vid själva konfirmationen används numera fotsida kåpor som kyrkan lånar ut. Konfirmationen består - förutom av en första nattvardsgång - av ett förhör om kristna trosbegrepp och ofta av någon sorts kyrkospel med konfirmanderna som agerande. Om den äger rum i hemorten, och inte på ett konfirmandläger, brukar man efter konfirmationen bara ha en enkel kaffemottagning i hemmet, då släkt och vänner överlämnar gåvor.
Förlovning, lysning och bröllop
Förlovning, lysning och bröllop har sedan den senare delen av 1900-talet kommit att betraktas som mindre nödvändiga formaliteter. I borgerliga kretsar betraktades de dock länge som självklara.
Det är idag inte ovanligt att man gifter sig först sedan man fått gemensamma barn. Vid förlovningen ger parterna varandra en ring och vid vigseln ger mannen kvinnan en vigselring. Detta innebär att gifta svenska män som regel bär en ring på vänster hands ringfinger. Kvinnan bär två ringar vilket i vissa länder kan leda till missförstånd eftersom två ringar kan vara ett tecken på att hon är änka.
Tidigare utlystes kommande äktenskap i kyrkan under tre söndagar i rad. Sådan "lysning" har nu ersatts av en rent byråkratisk "hindersprövning", men eftersom de tre "lysningssöndagarna" fyllde en social funktion har de ändå inte helt försvunnit (ibland har de reducerats till två, en i vardera föräldrahemmet, och på begäran "lyses" även en gång i kyrkan). Om inga lysningsmottagningar ordnas uppvaktas brudparet istället efter vigselakten. Särskilt pingsthelgen och midsommar är vanliga tidpunkter för bröllop.
Svensexor och möhippor har funnits länge (de sistnämnda omtalas redan på 1500-talet) men har under senare decennier alltmer utformats efter internationellt mönster och anordnas av vänkretsar som arbets- eller studiekamrater. De brukar inledas med en "enlevering" av offret, som med förbundna ögon förs till olika överraskningar.
I Sverige blev borgerlig vigsel generellt tillåten 1908 och utgör numera merparten av alla vigslar. Den förrättas av domare och vissa högre kommunala tjänstemän. Två vittnen ska finnas vid en vigsel.
För bröllopsfesten finns numera just inga normer - om den alls förekommer - men när "gammaldags" bröllop firas med många gäster, brukar parternas familjer oftast dela på kostnaderna. Förr var det som regel brudens far som stod för kalaset.
