Skillnaden mellan den julianska och den gregorianska (som protestanter och katoliker använder) är tretton dagar (beroende på olika sätt att beräkna skottår). Ortodoxa högtider infaller alltså tretton dagar senare (t.ex. är den ortodoxa juldagen 7 januari).
Dessutom följer de ortodoxa kyrkorna den ursprungliga bestämmelsen från konciliet i Nicaea att den kristna påsken måste vara efter judisk pesach (som också varierar i datum på grund av den judiska kalendern).
Årets påsk är ett tydligt exempel. Katoliker och protestanter firar påskdagen redan den 27 mars, men eftersom den judiska pesach infaller 22-30 april kan ortodoxa kyrkor inte fira påsk som brukligt tretton dagar efter katoliker och protestanter. Istället infaller den ortodoxa påsken inte förrän 1 maj.
2. Barn utklädda till häxor som tigger godis
Att tro på övernaturliga väsen som tomtar och troll och liknade har förekommit i våra samhällen så långt tillbaka som vi har källmaterial (och förmodligen innan dess). Och människor som besuttit övernaturliga förmågor var ofta illa sedda. Men i samband med reformationen i slutet av 1500-talet började en ny form av anklagelser växa fram – vissa kvinnor anklagades för att ha ingått pakt med Djävulen, de var häxor.
Under 1660- och 1670-talet utspelade sig ”häxprocesserna” i Sverige och några hundra kvinnor fick sätta livet till eftersom de anklagats för att ingått pakt med djävulen. Den vanligaste berättelsen handlade om att häxorna under skärtorsdagen eller påskafton rest till häxsabbaten på Blåkulla. Kopplingen till påsken gjorde att häxorna i de västsvenska landskapen och i Östergötland kallades för påskkärringar.
Någon gång under 1800-talet (eller kanske till och med tidigare) växte det i främst västra Sverige fram en tradition att klä ut sig med olika attribut som förknippades med häxor. Att klä ut sig till påskkärring var främst något som barn och ungdomar gjorde. Man försökte likna riktiga “häxor” och klädde ut sig som bondkvinnor.
Under 1900-talets första hälft spreds sedan seden med påskkärringar från västra Sverige till Stockholm. Flera belägg finns från Stockholmstrakten kring 1900-talets början.
1. Sverige har haft ett helt eget sätt att beräkna påskens datum
Som om påskens datum inte var nog komplicerat redan så finns det för svenskt vidkommande ytterligare en detalj som historiskt komplicerar beräknandet av påskdagens infallande.
På förslag från astronomen Anders Celsius 1739 började man i Sverige nämligen året därpå att beräkna påsken astronomiskt (inte utifrån tabeller och med fixerad vårdagjämning som i övriga Europa).
I Celsius almanacka för 1740 står följande i förordet: “1:mo Påskan celebreras på Söndagen som efter Astronomisk Uträkning infaller näst efter närmaste Full-Månen till Wårdagjämningen”
Den praktiska konsekvensen av detta beslut var att påsken i Sverige vid flera tillfällen mellan 1740 och 1844 inföll på andra datum än i den övriga kristna världen. År 1742 var påskdagen i resten av världen den 25 mars. Men eftersom Sverige fortfarande använde den julianska kalendern och den “riktiga” vårdagjämningen så var påskdagen i Sverige istället redan den 14 mars.
LÄS MER: Påskfirandet förr och idag
LÄS MER: Fastan och påsken
LÄS MER: Kristna traditioner och högtider
LÄS MER: Fem märkligaste sakerna med påsken och påskfirandet
PODCAST: Påsk och påskfirandet
PODCAST: Jesus död och uppståndelse