Kolonisatörernas berättelser har dominerat historieskrivningen
Det var när kolonialmakterna startade skolor och universitet i sina kolonier för att utbilda infödda tjänstemän som dessa kunde börja dokumentera fakta och åsikter. Säkerligen har missionärernas insatser för utbildning här bidragit starkt.
Först under 1900-talet hör vi mängder av röster från koloniernas infödda. Det kan vara Gandhi, Nehru och andra tidiga indiska politiker, eller författare som nobelpristagaren Tagore. Det kan vara ledande afrikanska motståndsmän och frihetshjältar efter andra världskriget som Julius Nyerere. I Kina tog Mao Zedong tidigt till pennan för att skildra förödmjukelsens 1800-tal och 1900-talets inbördeskrig – och framföra sina åsikter i ”Maos lilla röda”. Och han har följts av fler kända kinesiska författare – både regimtrogna och oppositionella.
