Man kom också överens om att Tyskland skulle delas in i ockupationszoner vilka skulle administreras av stormakterna Sovjetunionen, USA och Storbritannien. Senare bestämdes att även Frankrike skulle få en ockupationszon. Den tyska huvudzonen skulle även den delas in i fyra zoner. Slutligen bestämdes att fria val skulle hållas i de östeuropeiska länder som redan var befriade, eller skulle komma att befrias av den sovjetiska Röda armén.
Parterna kunde dock inte enas om allt, däribland vad som skulle hända med Polen. I London befann sig en polsk exilregering som var tänkt att återvända till Polen och styra innan fria val kunde hållas. I Sovjetunionen fanns samtidigt en kommunistisk polsk motsvarighet beredd att ta över makten. Sovjetunionen gick med på att icke kommunister kunde ingå i den nya ryssvänliga polska regeringen, och i gengäld accepterade västmakterna att Sovjetunionen skulle få behålla kontrollen över delar av Polen. Däremot kunde man inte komma överens om var de framtida gränserna i Europa skulle dras. Bland annat ville Stalin att tyska områden öster om floderna Oder och Neisse skulle tillfalla Polen, vilket Churchill och Roosevelt vägrade.
LÄS MER: FN:s historia - vägen till bildandet av FN
LÄS MER: Kalla kriget
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1990
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
Winston Churchill, Andra världskriget, band 6 - Triumf och tragedi, Skoglunds bokförlag, 1954
FÖRFATTARE
Text: Johnny Poetzsch, SO-lärare och författare
Webbplats: Poetzsch Historica
