I Kreml föddes år 1672 ett gossebarn i tsarfamiljen. Pojken döptes till Pjotr, på svenska Peter. Senare skulle han kallas Peter den store. Han skulle betyda mer än någon annan när det Ryssland formades som i vår tid skulle växa till supermakt.
Tsar Peter I (1682-1725) eller Peter den store som han även är känd som, räknas som en av Rysslands mest framgångsrika härskare och betraktas av många ryssar som en nationalhjälte. Porträtt från ca 1716-1723.
Blodig barndom
Peter fick tidigt uppleva maktkamp på liv och död. Tio år gammal utropades han i konkurrens med Ivan, en äldre halvbror, till tsar. Rysslands tunga tsarkrona sattes på Peters huvud, och han fick sitta på en tron som var alldeles för stor för en tioåring. Landets förnämsta adelsmän tågade förbi och kysste honom på hand och svor honom trohet. Det var ett brokigt följe i silver- och guldbroderade långrockar och med röda stövlar som hade uppåtböjda tåspetsar.
Ivans 25-åriga syster ville få bort Peter. Satt hennes bror ensam på tronen, fick hon chansen att styra Ryssland så länge Ivan var barn, och kanske också sedan den sjuklige brodern blivit myndig.
ANNONS
Sofia satte igång ett uppror mot Peter och hans mor. Tsarens palats i Kreml fylldes av upproriska soldater, som sparkade in dörrar, grävde i kistor och sprättade upp madrasser och fläckade allt med glödgade järn, torterade, stympade och mördade.
Ögonvittnen har lämnat motstridiga uppgifter om Peter, som gömd i ett stort skåp med egna öron och ögon fick bevittna det mesta. En del säger att han var utom sig av fasa, andra påstår att han var lugn och kall. "Det mänskliga lidandet och den mänskliga galenskapen blev för honom en trollmakt mot vilken han sedan aldrig kunde värja sig. Skräcken för våld gav honom smak för samma våld", säger en författare.
Det anses ju att våra upplevelser under de första åren av vårt liv i stor utsträckning bestämmer vad slags människa vi ska bli.
Dubbeltronen
Peter och hans mor klarade sig undan med livet i behåll, men Peter måste för några år dela makten med Ivan. Vid högtidliga tillfällen satt de sida vid sida på en dubbeltron. Tsarkronorna pressade tungt mot tinningarna, och timme efter timme måste de lyssna på tal och rapporter som i stort sett måste ha varit obegripliga för dem.
Så här berättar en svensk diplomat som 1683 var i Moskva:
De båda furstarna satt på sina troner, Peter med ett öppet ansiktsuttryck, och med behaget i sina åtbörder framhävde han än mer sin underbara skönhet. Varje gång någon talade till honom blev han purpurröd... Då ögonblicket var inne för de båda tsarerna att resa sig för att höra sig för om konungen av Sveriges hälsa, gjorde den yngre av dem det så snabbt att ceremonimästaren fick lov att hålla honom tillbaka, tills brodern var färdig att delta i samtalet.
Fem år senare när Peter hunnit bli 16, skriver en holländsk diplomat som bodde i Moskva:
Längre till växten än allt hovfolket tilldrar sig den unge tsaren den största uppmärksamhet... Man försäkrar att han snart ska vara i stånd att utöva den suveräna makten... Då ska alla få se att saker och ting tar en annan vändning.
Saker och ting skulle verkligen ta en annan vändning, när Peter grep makten. Ivan dog 1696, och sedan satt Peter ensam på tronen.
Uppfostran och utbildning
En förteckning över Peters första leksaker finns bevarad: fanor, trummor, knivar, små yxor och miniatyrkanoner. Han lekte krig tillsammans med andra pojkar, söner till adelsmän, stalldrängar och betjänter. Man sköt träkulor mot murarna på ett kloster och stormade fästningar i miniatyr.
Peters utbildning var planlös, men hans lust att lära var omättlig, som allt han tog sig för. Hans privatlärare tycks mest ha varit sysselsatt med att dricka vodka. Peter lärde sig läsa Bibeln och sjunga psalmer. Hans skrivböcker har återfunnits. Han har format bokstäverna med svårighet, lämnade inget mellanrum mellan orden och stavade dem som de lät i hans öron.
ANNONS
ANNONS
Peter sökte sig tidigt till den s.k. Tyska förstaden i Moskva. Denna stadsdel var ett Västeuropa i miniatyr mitt i det ålderdomliga Ryssland. Här bodde tyskar holländare, italienare, skottar och svenskar. De var diplomater, läkare, apotekare, ingenjörer, arkitekter, guldsmeder och officerare. Utlänningarna hade egna skolor och egna gudstjänstlokaler och höll ständig kontakt med hemlandet, reste hem på besök och fick nyutkomna böcker med posten. En förmögen holländare fick faktiskt post hemifrån varje vecka, något mycket ovanligt på den tiden.
Bild: AnnaIlarionova En liten sträcka av Kremls ändlösa murar. Kreml är ryska och betyder fästning eller borg. Spasskajatornet (till vänster på bilden) vid Röda torget i Moskva är Kremls huvudtorn och har en genomfartspassage på Kremlmurens östra sida. Till höger, utanför Kremls murar, syns Vasilijkatedralen på Röda torget.
Till den Tyska förstaden sökte sig framåtsträvande ryssar för att andas västerländsk luft och vidga sina kunskaper. Ryska adelsmän bjöd hem utlänningarna för att de skulle undervisa deras barn, en del ryssar började rent av byta ut sina gamla ekkistor och långbänkar mot stoppade fåtöljer och förgyllda stolar och stora speglar i gyllene ramar. Enligt gammal rysk sed skulle speglarna ha förhängen, som damerna drog åt sidan, när det var nödvändigt att rätta till något i frisyr och klädsel. Speglar utan förhängen ansågs göra damerna koketta och lättsinniga.
Det har sagts om den unge Peter att han fascinerades av kriget, havet och främmande länder. Om allt detta kunde han få kunskaper i Tyska förstaden.
Kriget, havet, främmande länder
Krigslekarna från barndomen blev militärmanövrer och krigsspel. 1694 lät den unge tsarens två arméer om värdera 20 000 man drabba samman i ett jättelikt låtsaskrig. 24 soldater dödades, och 80 skadades. Peter förberedde sig för det verkliga kriget.
ANNONS
Segling övade Peter först på insjöar och floder. År 1693 reste han med stort följe till Arkangelsk, staden vid Vita havet långt uppe i norr. Det var Rysslands enda stad där han kunde andas havsluft. Här vid Vita havet såg han grå vågor bryta sig, en dimmig horisont långt bort och ett myller av sjömän längs kajerna, där fartyg från Västeuropa lastade och lossade varor. Men från alla hav med varmare isfria vatten var ryssarna utestängda.
Från Svarta havets hamnar var de bortmotade av turkarna. Från Östersjön stängdes de ute av svenskarna. Peter började med att föra krig mot turkarna och hade en del framgångar. Men ryssarna hade svårt att definitivt få fotfäste vid Svarta havet. Hamnen Azov erövrades, men bara för en kortare tid. Svarta havet var fortfarande stängt för ryssarna.
1697 for Peter med ett följe på 250 personer på en långresa till Västeuropa. De 48 vagnarna var lastade med kockar, präster, tolkar, läkare, fyra dvärgar, en apa, vodka, lax och kaviar. Syftena var två: För det första att värva bundsförvanter för att helt förinta hela det turkiska väldet. För det andra att studera teknik och vetenskap i Västeuropa och överföra kunskaperna till Ryssland.
I det svenska Riga
Det var regn och dimma mest varje dag. Vagnar välte och körde fast i de leriga diken som kallades vägar, men Peter var hela tiden på ett strålande humör.
I staden Riga i det svenska Livland, nu delat mellan Estland och Lettland, kom sällskapet i direkt kontakt med Sverige. Östersjön var nästan ett svenskt innanhav. Peter ville vara anonym och klädde sig enkelt, men var de än drog fram fattade folk att tvåmetersbjässen var den ryske härskaren.
Vi har låtsats oss vara okunniga om tsarens närvaro för att inte uppväcka hans vrede. I hans följe är det vid dödsstraff förbjudet att tala om att han är med.
Ryssarna snokade omkring överallt i Riga, och stadsborna frågade sig förargat om det inte var fråga om spioner istället för diplomater. Dahlberg skriver: "Ryssarna klättrar i vallgravarna för att mäta deras djup, ja, de tecknar till och med av de främsta befästningsverken." Dahlberg vägrade till sist att släppa in gästerna i fästningen.
Peter blev rasande. Han klagar i ett brev: "... här har vi blivit behandlade som slavar..." Med osynligt bläck skrev han något som skulle fått den svenske guvernören att blekna av ilska. "Här finns 2 780 soldater. Vi har besökt slottet och staden där soldater finns utplacerade på fem platser, allt som allt ett tusental man. Staden är väl befäst, men fästningsgördeln är inte avslutad."
I Tyskland
Färden fortsatte genom Tyskland där Peter studerade kanoner och diskuterade politik med furstarna och roade sig med furstinnor och deras döttrar. Hans bordsskick var inte det bästa; tsaren åt med fingrarna, spillde sås omkring sig och visste inte vad en servett användes till.
Furstinnan Sofia Charlotta av Brandenburg skriver: "Även om han inte haft någon som kunnat lära honom att äta hyfsat, har han i alla fall ett naturligt sätt och är kvick i huvudet. Han är på samma gång mycket snäll och mycket elak, han är på alla sätt en son av sitt land."
Hon frågar honom om han tycker om att jaga, och Peter svarar: "Det tyckte min far om, men jag uppskattar mera att navigera, bränna av fyrverkeriet och bygga båtar", och han visade stolt sina valkiga arbetarhänder.
ANNONS
I Holland och England
I Amsterdam i Holland studerade Peter skeppsbyggnad, och här stannade sällskapet ett halvt år. Berättelserna om hur tsaren arbetade på varven som enkel timmerman är nog mera dikt än sanning. Men han lärde sig mycket om hur fartyg byggs.
Sedan gav sig "de döpta björnarna", som en hovman kallade dem, till England. I Holland hade tsaren engagerat skeppsbyggare. I England anställdes ingenjörer som skulle bygga kanaler mellan de ryska floderna och lärare som kunde undervisa i matematik och navigation.
Peter höll hela tiden kontakt med Moskva och följde världspolitiken. Nästa resmål blev Wien, då huvudstad i det stora habsburgska riket. Men där nåddes tsaren av ett uppskakande bud: Uppror hade brutit ur hemma i Ryssland! Peters vagn rullade i ilfart, dag och natt med täta hästbyten hem till Moskva.
Reformarbetet
Peter slog snabbt ner upproret och lät skära halsen av sina främsta fiender. Han fortsatte sedan med att skära skäggen av sina vänner bland adeln. Vid en mottagning trollade han elegant fram en stor barberarsax ur fickorna och började klippa av dem skäggen i tur och ordning. Skäggen representerade för honom det efterblivna Ryssland som han ville modernisera. Han lät också förbjuda bruket av långrockar.
Långt viktigare var hans reformer som gav Rysslands skeppsvarv och andra industrier, tekniska skolor och en effektiv armé. Duglighet, ej adelskap, avgjorde om man skulle göra karriär i statens tjänst.
Seger över Sverige
Några bundsförvanter i kriget mot Turkiet lyckades Peter inte skaffa under sin Europaresa. Men han fick istället tillsammans med Polen och Danmark möjlighet att angripa Sverige. Anfallet sattes igång år 1700. De första åren var katastrofala. Den svenska krigsmakten med ledning under Karl XII visade sig vara överlägsen den ryska militärapparaten. Det svenska samhället och den svenska armén hade en fast organisation, långt överlägsen den ryska. Vid Narva led ryssarna ett förödmjukande nederlag år 1700.
Bild: Wikimedia Commons Karl XII med den allierade kosackledaren Ivan Mazepa strax efter slaget vid Poltava. Karl XII fick bäras omkring på bår under slaget. Han hade några dagar tidigare fått en rysk kula i foten och blev febersjuk och kunde inte leda sin armé utan var tvungen att överlämna befälet till generalen Rehnskiöld. Minst 14 000 soldater och officerare blev ryssarnas fångar efter nederlaget. Slaget vid Poltava är den svåraste katastrof som någonsin drabbat den svenska krigsmakten. Målning av Gustaf Cederström (1845-1933).
Vid Poltava 1709 vann Peter en avgörande seger över en stor svensk armé som trängt djupt in i Ukraina (som sedan några årtionden tillbaka) utgjorde en del av det ryska imperiet. Triumfen vid Poltava visade för Västeruropas länder att Ryssland, som man skrattat åt nio år tidigare, nu var en stormakt att räkna med.
ANNONS
ANNONS
Om denna stormakt, både i nuet och det förgångna, skriver Staffan Skott, expert på livet i vår tids Ryssland.
Ryssar tror gärna att Poltava än idag är något sorgligt i svenska ögon; men till det kan man bara replikera att slaget vid Poltava innebar början på Rysslands uppgång som stormakt, och slutet på Sveriges epok som stormakt. Och vem har sedan haft det bäst - ryssar eller svenskar?
Efter segern vid Poltava ordnade Peter en stor fest, dit också de tillfångatagna svenska generalerna inbjudits. Tsaren skålade med dem och yttrade: "Jag dricker för dem som lärt mig segra."
Svensk modell
Det låg en hel del sanning i de orden. Tsaren beundrade Karl XII:s svenska armé och såg med respekt på den svenske kungen. En del av den svenska arméns organisation hade ryssarna kopierat tillsammans med annat västerländskt. Men vad Peter framför allt beundrade var den effektiva svenska staten under fredstid, med dess ämbetsverk, dess enhetliga lagstiftning, dess noggranna kontroll av undersåtarna ända ut i minsta socknar i avlägsna skogsbygder.
I jämförelse med Sverige var Ryssland en enda oreda av sina sinsemellan kämpande adelsmän, osammanhängande lagstiftning och en ekonomi nära nog omöjlig att överblicka.
Oxenstierna kunde bygga vidare på den förvaltning som Gustav Vasa med hårda nypor skapat. Tsar Peter hade ingen sådan fast grund att bygga på. Hans byråkrati blev från början fylld av okunniga och sömniga och ofta ohederliga ämbetsmän. Ämbetsverken blev labyrinter där medborgarna gick vilse.
Sankt Petersburg
1703, sex år före segern vid Poltava, hade Peter börjat bygga en ny huvudstad vid Östersjön. Den låg på erövrat svenskt område och skulle bli den stora hamnstad som öppnade Ryssland mot Västeuropa. Den skulle ersätta Moskva som huvudstad, den gammalryska stad som Peter sedan barndomen tyckt illa om.
ANNONS
40 000 arbetare per år levererades av provinsguvernörer till stadsbygget. Bland dem fanns en hel del svenska krigsfångar. Det var ett fruktansvärt arbete att skapa en stad i sumpmarkerna vid floden Nevas utlopp. Hur många som drevs till döds av knutpiskorna går inte att räkna. En del historiker talar om 100 000, andra om 200 000. "Staden som är byggd på människoben", har den kallats.
Men bygget lyckades. År 1713 utsågs Sankt Petersburg till rysk huvudstad, och Moskva tömdes på ämbetsverk och adelsmän. 200 år senare, 1914, då första världskriget bröt ut, hade staden 2 miljoner invånare. Endast sju städer i världen var större.
Tsar Peter studerar stadsplanen och kontrollerar hur hans huvudstad växer fram vid floden Nevas utlopp i Östersjön. Staden döptes till Sankt Petersburg. Stadsnamnets Peter är inte den ryske tsarens utan en hyllning till aposteln Petrus. Stadens namn ändrades 1914 till Petrograd. År 1924 byttes namnet till Leningrad för att hedra den kommunistiska revolutionens ledare. 1991 blev Sankt Petersburg åter taget till heders - när kommunismens strålglans slocknade.
Slutet
1725 dog Peter i sin älskade huvudstad. Han hade fått lunginflammation efter att han några dagar tidigare vadat ut i iskallt vatten för att leda räddningsarbetet av besättningsmän på ett strandat fartyg.
ANNONS
ANNONS
In i det sista var Peter rastlöst verksam. Från sjukbädden dikterade han ett brev till Vitus Bering, dansk sjökapten i rysk tjänst, och gav honom i uppdrag att kartlägga Sibirien längst upp i nordost:
Min dåliga hälsa tvingar mig att hålla mig instängd på mitt rum. Alltså har jag fått tid att tänka över saker och ting, och jag har kommit på många projekt som jag inte kunnat verkställa i landet.
Under Peter den stores regeringstid kolliderade två expanderande stormakter i kamp om herraväldet på och omkring Östersjön: Ryssland och Sverige. Efterklokt kan vi säga att utgången var given på förhand. Det folkrika Ryssland hade alla odds på sin sida mot den glest befolkade svenska stormakten.
En kula utanför Fredrikstens fästning strax före klockan halv tio på kvällen den 30 november 1718 satte punkt för Karl XII:s liv och den svenska stormaktstiden.
Ryssland skulle sedan växa till det mer än 1 000 mil långa Sovjetunionen. Under 1900-talets sista decennium föll kolossen sönder - liksom den svenska stormakten 270 år tidigare.
De krig som tsar Peter och Karl XII utkämpade var grymma. Men härskarna och härförarna ska mätas med sin tids mått - inte med nutida moralism. På 1700-talet var även anfallskrig legitimt - för svenskar och för andra folk. Vi ska vara glada över att krig inte på samma sätt är acceptabelt idag. Men vi ska inte glömma att en del av de krig som förts i vår egen tid - inbördes och mot yttre fiender har varit utrotningskrig. De har styrts av "nazistiska rashatare" och "kommunistiska klasshatare", för att citera historikern Kristian Gerner. Sådana krig förde inte Karl XII och Peter den store.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Tsar Peter var både nyfiken och vetgirig, inte minst när han var ung. Motivera.
Ge exempel på kunskaper som tsar Peter inhämtade under sina resor i Europa i slutet av 1600-talet?
Nämn några viktiga reformer som tsar Peter genomförde i Ryssland.
Tsar Peter ansåg att Sverige utgjorde en förebild inom vissa områden. Vilka?
Varför lät tsaren bygga staden Sankt Petersburg vid Östersjöns östra strand?
Ta reda på:
Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som tsar Peter och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller övriga världens historia vid den tiden.
Text: Lars Hildingson, historielärare och läromedelsförfattare
I veckans avsnitt (inspelat i slutet av januari 2022) pratar Mattias Axelsson, gymnasielärare i historia och samhällskunskap, om Krimhalvöns historia och bakgrunden till konflikten mellan Ryssland och Ukraina.
