I juli 1945 när Tyskland var besegrat, ägde en konferens rum mellan segrarmakterna i Potsdam utanför Berlin. Under konferensen enades de allierade bl.a. om hur Tysklands gränser skulle se ut efter andra världskriget.
Storbritannien, USA och Sovjetunionen kom här också överens om att förbjuda nazistiska organisationer och att ställa de ansvariga för tyskarnas krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inför rätta av en internationell domstol. Detta fick sin följd i de s.k. Nürnbergrättegångarna.
Under Potsdamkonferensen framträdde tydligt konflikten mellan Väst och Öst. Många av de motsättningar som nu kom upp till ytan berodde på att den militära situationen hade förändrats sedan Jaltakonferensen tidigare samma år. Sovjetunionen hade sedan dess flyttat fram sina militära positioner överallt.
Vid tidpunkten för Potsdamkonferensen behärskade Sovjetunionen hela Östeuropa och stora delar av Asien. Det som parterna kommit överens om vid Jaltakonferensen hade heller inte efterlevts av Stalin och Sovjetunionen. Potsdamkonferensen slutade därför i vissa grundbeslut men utan full enighet.
I den s.k. Potsdamdeklarationen den 26 Juli 1945, hotade USA:s nytillträdde president Harry S Truman Japan med total förstörelse om inte landet gick med på en villkorslös kapitulation. Japanerna vägrade. Några dagar efter konferensens slut, den 6 augusti, fälldes den första amerikanska atombomben över den japanska staden Hiroshima och den 9 augusti fälldes ytterligare en atombomb över staden Nagasaki. Den 15 augusti 1945 kapitulerade Japan och andra världskriget var slut.
Beslutet av att fälla atombomber över Japan har av vissa bedömare ansetts som en styrkedemonstration och varning från USA gentemot Sovjetunionen. Från Potsdamkonferensen och framåt blev relationerna mellan USA och Sovjetunionen alltmer frostigt.
LÄS MER: Kalla kriget
FÖRFATTARE
Text: Johnny Poetzsch, SO-lärare och författare
Webbplats: Poetzsch Historica
