Handynastin - Kinas guldålder

Kontakter med romarriket

Handeln längs Sidenvägen gjorde att kineserna upptäckte att det fanns ett annat stort välde i väster - romarriket. I slutet av Sidenvägen låg romarrikets östligaste provinser. Men de folk som bodde mellan de båda stormakterna ville gärna hindra alltför mycket kontakt mellan dem. Genom att vara mellanhänder tjänade de mycket pengar på Sidenvägen. Om Kina och Rom skulle börja handla direkt med varandra, skulle de länder som låg mellan dem förlora stora inkomster.

En ambassadör från Hanriket på väg till östra romarriket stoppades vid Persiska viken av partherna. De förklarade att resan skulle ta minst två år. Dessutom påstod partherna att det just där fanns något konstigt i havsvattnet som gjorde att alla människor drabbades av våldsam hemlängtan. Ambassadören vände om.

På marknaderna träffades ändå romerska och kinesiska handelsmän. Den första officiella kontakten mellan Rom och Kina togs 166 e.Kr. Då besökte sändebud från Roms kejsare Marcus Aurelius Antonius Kina. De hade med sig gåvor bestående av elfenben, noshörningshorn och sköldpaddsskal.

Kong Fuzis lära sprids

Qinkejsaren Shi Huangdi hade trott på stränga lagar och stränga straff. Kong Fuzis klassiska skrifter hade förbjudits. Hankejsarna avskaffade alla dessa bestämmelser. På nytt uppmuntrade man boklig lärdom. Ett stort arbete sattes igång med att spåra upp de böcker som låsts in eller förstörts under Shi Huangdis tid.

Kejsar Wu Di ville också ha väl utbildade ämbetsmän och man införde examen för den som ville bli ämbetsman. Det visade sig att Kong Fuzis lärjungar var de enda som kunde förse hovet med tillräckligt många välutbildade män. En stor del av examen bestod av förhör på de klassiska Kong Fuziskrifterna. På så sätt kom Kong Fuzis filosofi att genomsyra hela statsförvaltningen och Kong Fuzis lära spreds snabbt.

Ända fram till början av 1900-talet gällde examensreglerna från Hantiden. Den som ville bli ämbetsman måste kunna Kong Fuzis skrifter. Att nästan alla ämbetsmän följde Kong Fuzis tankar höll naturligtvis samman riket. Det är lättare att styra om många har samma åsikt.

Kina - Mittens rike

Kineserna trodde att världen bestod av nio kontinenter som var åtskilda av vatten. Varje kontinent var i sin tur uppdelad i nio regioner. Kina ansågs vara en sådan region. Liksom sina föregångare ansåg Hankejsarna att Kina var det centrala kungariket, Mittens rike. Där fanns de mest civiliserade och högst utvecklade människorna i världen, ansåg kineserna. Alla andra var mer eller mindre barbarer. Skrivtecknet för Kina består av en fyrkant, som är världen, och mitt genom fyrkanten går ett streck, som är Kina.

Tanken att Kina var Mittens rike har gjort att Kina flera gånger slutit sig inom sina gränser och avvisat nästan all kontakt med omvärlden. Dels ansåg kineserna att de inte behövde något från utlandet, dels var de rädda för att tankar från utlandet skulle kunna fördärva det kinesiska samhället.

En samhällspyramid

I Hanväldet bodde omkring 50 miljoner människor. Handynastins samhälle såg ut som en pyramid. I toppen stod kejsaren som ansågs ha direkt kontakt med himlen. Kejsaren hade en religiös plikt att hålla sitt rike i harmoni med himlen och jorden och de makter som styrde dem. Om han misslyckades blev straffet hungersnöd, översvämningar och jordbävningar.

Kejsaren var så högt uppsatt att det var förbjudet att tilltala honom direkt. Inte ens ministrarna fick tala med honom. De måste lämna skriftliga meddelanden till tjänare som stod vid den trappa som ledde upp till tronen. När kejsaren reste kördes all annan trafik undan så att vägarna var tomma. Kejsaren reste i en förgylld vagn olik alla andra.

I Hanväldet värderades tankearbete högre än kroppsarbete eller att försöka tjäna pengar som exempelvis handelsman eller pengautlånare. Därför stod utbildning så högt i kurs.

Politisk makt gav mera status än välstånd. Bland vanligt folk var det alltså de lärda som stod högst, sedan följde i tur och ordning bönder, konsthantverkare och köpmän.

Livet i Kina

Många i de högre klasserna levde gott. De hade ofta gårdar med en rad tjänare som svarade för husbondens välbefinnande. Men de flesta kineser var bönder som levde ett hårt och slitsamt liv. De var ständigt jagade av skatteindrivare och pengautlånare.

Kärnfamiljen hade en viktig roll. Den bestod av far, mor och barn. Lojalitet mot familjen, lydnad och ömsesidigt beroende var centrala kinesiska begrepp, allt enligt Kong Fuzis lära. Om en medlem av familjen lyckades, delades äran av hela familjen. Misslyckades man, drabbades hela familjen av skammen. Därför ansträngde sig de flesta för att lyckas, något som levt ända kvar in i vår tid.

Slutet för Hankejsarna

Efter ett kort mellanspel då Hankejsarna tillfälligt miste makten, lyckades de återta den år 23 e.Kr. Huvudstaden flyttades till Luoyang eftersom den gamla huvudstaden bränts. I ytterligare hundra år växte Hanrikets makt. Sedan började det gå utför. En lång rad kejsare kröntes innan de fyllt femton år. De var svaga kejsare och det ledde till maktkamper vid hovet. Den centrala makten blev svagare och lokala härskare började föra krig för att öka sin makt.

År 190 e.Kr brändes och plundrades den nya huvudstaden Luoyang. Hanriket föll samman i kaos. År 220 e.Kr avgick den siste Hankejsaren."Så stilla och öde det är", skrev en poet om den forna huvudstaden Luoyang. "Palatsen och rummen är plundrade och brända. Alla murar och staket gapar fulla av hål. Törnbuskar och björnbärssnår växer mot himlen."

LÄS MER: Handynastin (206 f.Kr - 220 e.Kr)

LÄS MER: Kinas fornhistoria

LÄS MER: Kong Fuzi - den store läraren

LÄS MER: De tidiga upptäckarna 3: Kina upptäcker Europa

LÄS MER: Kinas historia