Ingår i en artikelserie

Handynastin (206 f.Kr - 220 e.Kr)

Under Handynastin, som varade i över 400 år, konsoliderades det Kina som den tidigare Qindynastin hade skapat. Riket expanderade kraftigt samtidigt som nya och viktiga handelsvägar - som Sidenvägen - etablerades. Konfucianismen gjordes till statsfilosofi och man införde ett system med tributer från underlydande folk. Trots dessa framgångar ledde slutligen interna strider och ekonomiska problem till dynastins fall. Riket splittrades till sist i tre konkurrerande riken, vilket markerade slutet på en era av enighet och stabilitet i Kina.

Wu Han (156-87 f.Kr) var den sjunde kejsaren av Handynastin i Kina. Han är mest känd för den stora territoriella expansion som skedde under hans regeringstid (141-87 f.Kr) liksom den starka och centraliserade konfucianska staten han organiserade.

Stabilitet och territoriell expansion

Han blev Kinas längsta kejsardynasti. Under Han konsoliderades det Kina som utformats av förste kejsaren, Qin Shi Huangdi. Och det var under Han som konfucianismen blev Kinas statsfilosofi.

En av upprorsledarna under slutet av Qindynastin, Liu Bang, lyckades besegra sina medtävlare och utnämna sig till kejsare och grundare av en ny dynasti, Han. Handynastin kom att vara - med något mindre avbrott - från 206 f.Kr till 220 e.Kr (samtida med romarriket). Handynastin blev långlivad och har kommit att få en särskild ställning i det kinesiska historiska medvetandet - det är bland annat anledningen till att kineser själva kallar sig för hanfolket, till skillnad mot de många minoriteterna.

ANNONS

Hankejsarna försökte distansera sig från den impopulära Qindynastin, som i officiellt sanktionerade krönikor framställdes i ännu sämre dager än den förtjänade. Men de byggde samtidigt vidare på den förra dynastins reformer och administration.

Enligt en folkräkning uppgick Kinas befolkning år 2 e.Kr till nästan 60 miljoner invånare.

Riket expanderade ytterligare och det är under denna period som Sidenvägen genom Centralasien blev en etablerad handelsväg, och via en kedja av ombud möjliggjorde handel mellan Hanriket och romarriket.

Bild: Gabagool
Karta som visar romarrikets (till vänster) och Hanrikets (till höger) utbredning kring vår tideräknings början.

Tributsystemet

Under kejsare Wu (regenttid 141-87 f.Kr) introducerades det s.k. tributsystemet. Kejsar Wu var en av de mest expansiva i Kinas historia och han utvidgade riket till att omfatta norra Korea i nordöst, norra Vietnam och ön Hainan i söder och Kirgistan i väst. Han tycks ha haft ambitionen att inte bara symboliskt härska över ”allt under Himlen”.

Men det blev dyrt att behärska och kontrollera alla avlägsna territorier. Lösningen blev tributsystemet som innebar att dessa folk och deras furstar symboliskt underkastade sig Kinas kejsare genom årliga ceremonier i den kejserliga huvudstaden. Då gav man tributer (gåvor) till kejsaren och fick i gengäld gåvor som vanligen översteg tributerna i värde. Utbytet av dessa gåvor blev så omfattande att det snarare var fråga om en ritualiserad byteshandel.

Med detta symboliska erkännande av kejsarens överhöghet kunde tributfolken sköta sig själva som i praktiken självständiga riken. Tributsystemet sågs som relationerna i en konfuciansk familj. Kina var ”storebror”, som tog hand om ”de yngre bröderna” mot att få deras lojalitet. Till Kinas, eller snarare kejsarens, ansvar hörde även att ställa upp till dessa ”bröders” försvar om de skulle bli attackerade av andra.

Statsfilosofi

Under Handynastin lades ytterligare några stenar till den grund som kom att bära upp kejsardömet under två tusen år:

Konfucianismen blev statsfilosofi.
En akademi för blivande ämbetsmän.
Lika arvsrätt för alla söner.

Konfucianismen fick i början av Handynastin status som en slags statsfilosofi för Kina. Men man behöll även en del av de legalistiska lagarna från Qindynastin (se faktaruta nedan).

Kina fick därmed ett system med både morot och piska. Människor förutsågs uppföra sig väl gentemot varandra och sina överordnade, i enlighet med den konfucianska etiken. Men i de fall de inte gjorde det riskerade de att straffas enligt legalismens stränga lagar.

ANNONS

En akademi inrättades ungefär hundra år före vår tideräknings början. Där skolades blivande ämbetsmän in och studerade klassiska texter, framför allt de konfucianska. Detta var början till den meritokrati som Kina kom att utvecklas till. (Senare byggdes ett obligatoriskt examinationssystem upp för statliga ämbetsmän som varade i mer än tusen år och som avskaffades först i början av 1900-talet. Ville man göra en ämbetsmannakarriär i kejsarens tjänst var man tvungen att klara denna examination i klassisk bildning. Vem som helst kunde prova, i alla fall om man var man.)

Lika arvsrätt för alla söner infördes även. Detta kom att försvåra uppbyggnaden av privata förmögenheter som skulle kunna gå i arv, generation efter generation.

Konfucianismens och legalismens läror skulle skapa ordning i samhället

Enligt konfucianismen regleras samhällets ordning av fem naturliga band. Banden utgörs av: tillgivenhet mellan far och son, rättrådighet mellan härskare och undersåte, respekt mellan man och hustru, tillbörlig ordning mellan gammal och ung och förtroende mellan vänner. Barnen ska respektera sina föräldrar, systrar sina bröder, fruar sina män. De yngre ska visa vördnad gentemot de äldre.

Enligt konfucianismen har varje människa sin plats i livet. Lydnad och flit är mycket viktigt.

Ett av Konfucius viktigaste budskap var att folket alltid ska lyda härskaren. Men det var viktigt att härskaren arbetade för den goda sakens skull. En ond och brutal härskare hade inte rätt att styra. En sådan härskare skulle störtas från sin tron. Konfucianismen är därför starkt hierarkisk till skillnad från daoismen och buddhismen.

Legalismen uppstod som filosofisk skola ungefär samtidigt med konfucianismen. Legalismen utgick från att människor av naturen är egoistiska och därför måste styras med hjälp av lagar som är lika för alla, straff och belöningar. Framför allt straff, stränga straff. Det övergripande syftet för legalisterna var att stärka härskarens auktoritet gentemot alla splittrande intressen i staten.

Legalismen handlade även om hur man kan skapa en effektiv byråkrati och acceptans för härskarens auktoritet. Legalismen vände sig exempelvis mot alla ärftliga ämbeten – utom kungamakten – och hävdade behovet av professionella ämbetsmän.

ANNONS

Nätverk

Under Han konsoliderades riket ytterligare genom etablerande av några nätverk som kom att hålla samman Kinas befolkning i en gemensam civilisation och kultur - även under långa perioder av politisk splittring eller utländsk erövring:

Ett ekonomiskt nätverk i form av det vittförgrenade kanalsystem som började konstrueras under Zhoudynastin (1046 f.Kr - 256 f.Kr), om inte ännu tidigare, och som möjliggjorde billiga transporter av stora och tunga mängder gods, bland annat för att försörja den kejserliga administrationen i huvudstaden. Det nätverket möjliggjorde också en för tiden omfattande specialisering, och därmed effektivisering av produktionen. Det kom dock också att underlätta spridandet av parasiter och epidemier.
Ett politiskt nätverk i form av det standardiserande vägnätet från Qin som möjliggjorde snabb kommunikation, inte minst inom administrationen, och som därmed gjorde det möjligt att centralstyra ett så stort rike under en kejsare.
Ett mentalt nätverk i form av en intellektuell elit, ämbetsmän och andra, som alla var utbildade konfucianer enligt den modell som skapades under Han och som fanns representerad i hela imperiet.

Dessutom, som en förutsättning för att dessa tre nätverk skulle fungera smidigt, hade man det gemensamma skriftspråket som fastställdes av förste kejsaren.

Debatten år 81 f.Kr

Det faktum att konfucianismen blev en statsfilosofi innebar inte alltid att den fick stå oemotsagd. Diskussionerna mellan olika filosofiska riktningar om den korrekta statliga politiken fortsatte och det var inte alltid som konfucianerna förmådde övertyga kejsaren, vilket bland annat visas av en debatt om de statliga monopolen som hölls år 81 f.Kr.

Vad det handlade om var de statliga monopol på handeln med salt, järn och alkohol som infördes av kejsar Wu för att finansiera rikets expansion och krigen mot Xiongnu, en konfederation av nomadiska stammar i Centralasien. Efter kejsarens död inbjöds ett sextiotal konfucianska lärde att tillsammans med högre kejserliga ämbetsmän diskutera för- och nackdelar med dessa monopol.

Debatten pågick i flera dagar och en redovisning finns bevarad. Ämbetsmännen argumenterade för att behålla monopolen och för att de var både rättfärdiga och nödvändiga för att riket skulle stå starkt i kampen mot Xiongnu. De argumenterade till stor del i legalistisk anda och framför allt med statsnyttan som mål.

Konfucianerna angrep däremot de kejserliga monopolen och menade till exempel att de ledde till höjda priser och därmed fattigdom för vanlig folk. De hävdade istället att riket borde sluta fred med Xiongnu och avstå från att lägga under sig nya icke-kinesiska områden. De argumenterade i huvudsak utifrån humanistiska och konfucianska värderingar.

Konfucianerna fick visst gehör och monopolsystemet luckrades delvis upp. Men i stort kom statsnyttan, enligt legalisternas definition, att prioriteras även i fortsättningen.

Värnplikten avskaffades

Under Handynastin avvecklades den allmänna värnplikten, den som utgjort grunden för Qindynastins militära styrka. Istället kom krigsmakten att bli beroende av frivilliga, kriminella som dömts till krigstjänst och värvade trupper från stamfolk vid de norra gränserna.

Under historiens gång provade man olika sätt att organisera och finansiera armén, bland annat ett system som liknade det gamla indelningsverket i Sverige. Men två inbyggda svagheter i armén fick man leva med, dels osäkerheten om värvade truppers lojalitet, dels den hänsynslöshet som både de utländska legosoldaterna och de inhemska soldater som avtjänade straff ofta visade inte bara mot främmande inkräktare utan även mot den egna befolkningen.

Västra och Östra Han

Handynastin varade i drygt fyrahundra år. Men under åren 9-23 e.Kr regerades Kina av en annan dynasti, Xin. Den kom till makten efter en period av inre svaghet och palatsintriger mellan olika familjer. En av dessa intrigmakare, Wang Mang, lyckades ta makten och bilda sin egen dynasti. I grunden led riket av allt vidare klyftor mellan rika och fattiga och Wang Mang försökte ställa allt tillrätta genom att bland annat nationalisera stora jordegendomar. Men reformerna misslyckades och nya uppror startade, vilket till slut ledde till att Handynastin återupprättades.

Efter Wang Mangs s.k. interregnum, flyttades huvudstaden från Changan i väst till Luoyang längre österut. Därför talar man om Västra Han (206 f.Kr–9 e.Kr) och Östra Han (25-220 e.Kr).

Eunuckerna

Handynastin slutade med en serie svaga kejsare, och till sist splittrades riket i tre konkurrerande riken.

En av anledningarna till Handynastins fall var det stora inflytande som eunuckerna - de kastrerade palatstjänarna - fick i slutet av perioden. Denna grupp, som utgjorde de enda manliga förutom kejsaren själv i kejsarpalatsets privata byggnader, har periodvis lyckats få ett mycket stort inflytande, tack vare att de haft tillträde till kejsarfamiljens mest privata gemak (inklusive kejsarnas hustrur och många konkubiner).

LÄS MER: Handynastin - Kinas guldålder

LÄS MER: Kinas första kejsare och Qindynastin (221-206 f.Kr)

LÄS MER: Splittringsperioden (220-589) och Suidynastin (589-618)

LÄS MER: Kinas fornhistoria

LÄS MER: Kong Fuzi - den store läraren

LÄS MER: De tidiga upptäckarna 3: Kina upptäcker Europa

LÄS MER: Kinas historia

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Nämn några viktiga reformer som infördes under Handynastin.
Hur påverkade Sidenvägen handeln mellan Hanriket och romarriket?
Hur påverkade tributsystemet Kinas relationer med andra folk?
Vad var syftet med att göra konfucianismen till Kinas statsfilosofi under Handynastin?

Fundera på:

Hur tror du Handynastins beslut att göra konfucianismen till statsfilosofi påverkade det kinesiska samhället på lång sikt?
Kinas första långvariga kejsardynasti, Han (202 f.Kr-220 e.Kr), var ungefär samtida med romarriket som uppnådde dess största storlek under andra århundradet e.Kr. Romarriket splittrades några århundraden senare för att till slut försvinna ur historien – medan Kina trots tillfälliga splittringar skulle bestå som ett enat rike i tvåtusen år. Hur skulle Europa och Sverige ha kunnat vara idag om romarriket fortfarande hade existerat? Och hur skulle det ha kunnat påverka vår känsla av historiskt sammanhang?

Ta reda på:

Ta reda på mer om Sidenvägen och hur den påverkade både Kina och länderna i Europa.

Litteratur:
Johan Björkstén, I mittens rike – det historiska och moderna Kina, Bilda Förlag, 2006
Björn Kjellgren, Kinakunskap, Studentlitteratur AB, 2000
Kaj och Claude Björk, Kinas väg – från stenåldern till dataåldern, Prisma, 1997
Stephen G Haw, Historisk guide till Kina, Historiska Media, 1999
Alf Henriksson och Hwang Tsu-Yü, Kinesisk historia, Bonniers, 1967
Hans Hägerdal, Kinas historia, Historiska Media, 2008
Julia Lovell, Den stora muren – Kinas historia under 3000 år, Norstedts, 2006
Cecilia Lindqvist, Tecknens rike, Bonniers, 1989
Thirup Beck, Christensen och Ussing, Mittens rike, Bonniers, 2013

FÖRFATTARE

Text: Tore Persson, författare, skribent och Kinaexpert
Tore Persson har tidigare varit verksam inom Studiefrämjandet och har bl.a. skrivit många artiklar för kinesiska tidskrifter. Han har också skrivit två böcker om Kina:
- Taiping - När Jesu yngre bror skulle frälsa Kina (2015)
- Kina - den meritokratiska civilisationen (2021).