Margareta I (1353-1412) var dansk, norsk och svensk (1389-1412) drottning och låg bakom bildandet av Kalmarunionen som kom att prägla Nordens historia under 1400-talet och början av 1500-talet.
Margareta var dotter till den danske kungen Valdemar Atterdag och hon var gift med gift med Magnus Erikssons son Håkan Magnusson, som även var kung över Norge. Margareta och Håkan fick sonen Olof (1370-1387).
Efter Valdemar Atterdags död lyckades Margareta 1376 få sin minderårige son erkänd som kung av Danmark och regerade i hans ställe. När hon blev änka 1380 kunde hon överföra även den norska kronan på sonen.
Som sonson till Magnus Eriksson kunde Olof sedan göra anspråk på den svenska tronen och stod alltså i begrepp att samla hela Norden under sig när han plötsligt avled, bara 17 år gammal.
Margareta adopterade då i stället sin systerdotterson Erik av Pommern och fick denne erkänd som tronföljare i både Norge och Danmark. Det svenska rådet - som vid det laget tröttnat på Albrekt av Mecklenburg och ville ha tillbaka Folkungaätten - hyllade henne genom traktaten på Dalaborg sommaren 1388 som "Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde".
Sedan hon besegrat och tillfångatagit Albrekt 1389 måste Margareta ändå kämpa många år mot mecklenburgarnas anhängare, vitalianerna. År 1395 slöts formellt fred med Albrekt, även om Stockholm och Gotland överlämnades först många år senare.
Margareta saknade dock arvingar och för att säkra tronföljden valdes adoptivsonen Erik av Pommern till kung i Danmark, Norge och Sverige. Han kröntes 1397 i den svenska staden Kalmar. Allt detta befästes strax därefter genom bildandet av den s.k. Kalmarunionen. Erik av Pommern blev därigenom kung över hela Norden. Men det var drottning Margareta som regerade unionen fram till sin död 1412, även om Erik så småningom också fick ta del i styret.
Under sitt styre av Kalmarunionen tillsatte Margareta pålitliga danska och tyska fogdar på slotten runt om i Sverige. Denna politik fortsatte även under Eriks långa styre vilket bland annat ledde till att ett omfattande uppror utbröt i Sverige 1434 (Engelbrektsupproret).
Sina sista år ägnade sig Margareta framför allt åt Danmarks relationer till Slesvig. Hon dog i pesten medan hon vistades i Flensburg. Vid det laget hade hennes popularitet hos det svenska frälset avtagit på grund av konflikterna kring reduktionen.
LÄS MER: Drottning Margareta - kvinnan bakom Kalmarunionen
LÄS MER: Margareta - unionsdrottningen (1353-1412)
LÄS MER: Margareta - drottning och politiskt geni
LÄS MER: Erik av Pommern
LÄS MER: Kalmarunionen
LÄS MER: Medeltidens tio viktigaste kvinnliga normbrytare
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
