Handeln under antiken: grekerna och romarna

Sedan den mykenska civilisationen gått under omkring 1200 f.Kr kastades Grekland in i vad som kallats "den mörka tidsåldern". De flesta greker var fattiga och levde på att sköta får och getter. De grekiska samhällena styrdes av lokala krigsherrar, som motsatte sig alla tankar på en central makt. Efter flera hundra år började små samhällen slå sig samman till större. På 900-talet hade den grekiska världen delats upp i ett antal stadsstater.

Bild: SO-rummet.se

De grekiska fartygen styrdes med hjälp av en styråra i aktern. Med hjälp av linor kunde seglet vridas, så att vinden kunde fångas upp även om den kom från sidan.

De grekiska stadsstaterna

En grekisk stadsstat brukar förenklat beskrivas som tre ringar. Innerst låg en fästning på en kulle. Runt kullen låg andra ringen, själva staden. Där utanför låg den tredje ringen, den landsbygd som borgen kontrollerade.

Aten hade varit en stadsstat sedan omkring 1000 f.Kr. Då slog flera mindre bosättningar sig samman till en stad. Atens skyddade läge vid havet gjorde staden till ett naturligt centrum för handeln i östra Medelhavet.

Från stadsstaternas centrum kunde arbetet på landsbygden runtomkring organiseras mer effektivt. De grekiska bönderna började alltmer använda konstbevattning. Det gav större skördar. När grekerna lagt undan vad de behövde för att kunna äta sig mätta och klä sig, blev det en del över. Det kunde användas för att byta till sig andra varor. De grekiska bosättningarna började bli viktiga platser för fenicierna, Medelhavets ledande handelsmän.

ANNONS

Den nya rikedomen förändrade långsamt det grekiska samhället. De rika fick smak på lyxvaror, såsom dekorerade krukor, smycken av guld och silver, elfenben och konstfullt gjorda vapen och rustningar. En hel del kunde tillverkas av lokala hantverkare, men de flesta råvaror måste köpas utifrån.

Grekerna blir ett handelsfolk

Många greker blev själva handelsmän. Antingen handlade de med fenicierna eller också skeppade de varor själva. Att grekerna levt så nära havet hade gjort dem till duktiga seglare.

Ökat välstånd gjorde att befolkningen växte. Trots att jordbruket gav mer och mer var det ont om åkermark i Grekland. Grekerna tvingades att kolonisera nytt land för att föda sin växande befolkning.

I tävlan med fenicierna grundade grekerna från år 1000 f.Kr till år 500 f.Kr kolonier runtom i Medelhavet. Grupper av unga greker gav sig ut i båtar på jakt efter lämpliga områden. Först slog de sig ner i de obebodda trakterna i Mindre Asien (ungefär det område som utgörs av dagens Turkiet). Senare sökte sig resenärerna västerut till kusterna på Sicilien och Italien.

På några hundra år grundades ett nät av grekiska handelsplatser och jordbruksbosättningar längs alla Svarta havets kuster, vid sunden Bosporen och Dardanellerna (antikens Hellesponten) som förbinder Svarta havet med Medelhavet, utmed Egeiska havets nordända och Afrikas libyska nordkust. I Syditalien bodde så många greker att det kallades Storgrekland.

Karta kolonier — Bild: Dipa1965
Grekerna var inte enade utan uppdelade i olika småstater. Kartan visar var olika grekiska stadsstater främst grundade sina kolonier.

Konkurrens med fenicierna

Gång på gång korsades grekernas och feniciernas intressen. Omkring år 800 f.Kr byggde greker från Eubea handelsstationen al Mina vid kusten i norra Syrien. Det var en direkt konkurrent till de feniciska hamnarna i Libanon.

ANNONS

På ön Ischia i Neapelbukten utanför Italien grundade greker från Eubea, en annan handelsplats för att driva metallhandel med etruskerna som behärskade norra Italien. Från skyterna och trakerna vid Svarta havet köpte grekerna vete och metaller och lämnade keramik och olivolja. Grekisk fårull byttes mot silver, järn och slavar.

Det var grekiska kolonister från Megara som grundade staden Byzantion, vars strategiska läge skulle göra den till en av världens stora städer under namnet Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Västerut spelade andra grekiska stadsstater huvudrollen, framförallt Korint. Om det viktiga Sicilien rådde det hård kamp mellan greker och fenicier. Där byggde båda handelsstationer. Även i Sydfrankrike och Spanien slog sig greker ner.

Omkring år 625 f.Kr uppfann grekernas grannar lyderna, i Mindre Asien, konsten att prägla mynt. De första mynten tillverkades av elektron, en blandning av guld och silver som kan hittas i naturen. År 560 f.Kr började kung Krösus prägla mynt av rent guld eller silver. Mynten var en stor förändring. Rikedom var inte längre bunden i hus, får, oxar eller vad det nu kunde vara. Den kunde växlas till mynt som lätt kunde transporteras.

Grekerna på fastlandet började snabbt använda mynt, och det bidrog till det grekiska eller hellenska handelsväldets utveckling. I östra Medelhavet blev grekiska handels- och krigsfartyg en vanlig syn.

Den viktiga järnhandeln

I västra Medelhavet blev grekerna dock aldrig lika starka som i öster. Där kom de i konflikt med den allt starkare feniciska kolonin Kartago, som grundades 814 f.Kr. Kartago lyckades besätta både Sardinien och Korsika. Därmed var de viktiga handelsvägarna västerut till Spanien under Kartagos kontroll. Kartago fick ensamrätt på den lönande metallhandeln i västra Spanien.

Grekerna hade sina viktigaste handelsvägar i norra och östra Medelhavet, kartagerna skötte handeln i söder och väster.

Men helt avskurna var inte grekerna från västra Medelhavet. År 600 f.Kr grundade greker hamnstaden Massilia, dagens Marseille. Därifrån handlade de via floden Rhônes dalgång med västeuropéerna i norr. En allt viktigare handelsvara var järnet.

Omkring år 1200 f.Kr hade konsten att framställa järn förts vidare från Mindre Asien via handeln från Syriens och Libanons kust. Från år 1000 f.Kr har flera fynd av järn gjorts i Grekland. Från början var järnet dyrare än guld. Omkring år 600 f.Kr nämns järnet som en vardagsvara i assyriska och babyloniska skrifter. Nu börjar det användas till svärd, pilspetsar och verktyg. Genom etruskerna i norra Italien och grekerna i Massilia fördes järn norrut. På 700-talet f.Kr började folket i Rhônedalen gå över till vapen av järn istället för av brons.

Greker slåss mot greker

Grekernas handelssystem var inte ett imperium, sammanhållet av en enda makt. Grekland var ju inte en nation utan bestod av en rad självständiga stadsstater. Invånarna kände sig visserligen som greker med samma språk och gemensam kultur och religion. Men staterna var ofta rivaler och utkämpade många krig mot varandra.

Grekerna införde en nyhet i krigskonsten: hopliten. Det var en tungt beväpnad fotsoldat. Tidigare krig bland greker hade ofta gått till så att soldaterna slagits lite på måfå mot varandra, och striden avgjordes till stor del av enskildas hjältedåd. Diktverket Iliaden, som beskriver belägringen av Troja, ger flera exempel på sådan strid.

Hopliterna ställde upp sig på led, vanligen åtta led bakom varandra. Sedan ryckte hoplitema, beväpnade med långa spjut och stora sköldar, fram och krossade fienden under tyngden av sitt anfall. Grekiska krigare blev en ny handelsvara. Hopliterna blev eftersökta över hela Mellanöstern som sin tids bästa krigare.

Handel och krig har alltid gått hand i hand. Handelsmän har följt arméer i spåren för att hitta nya marknader. Gamla handelsvägar behövde skyddas av soldater. Dels för att inget annat land skulle ta kontroll över den lönande handeln, dels för att handelsmän inte skulle falla offer för pirater eller rövare.

Till havs behövdes krigsfartyg, inte minst för att skydda handelsfartygen. Grekerna uppfann triremen, ett roddarfartyg med tre rader roddare. I fören satt en kraftig spets av metall. Meningen var att man med denna skulle köra på, ramma, ett annat fartyg, så att det skadades.

Alexander enar grekerna

På 300-talet f.Kr kunde Makedoniens härskare Filip och hans son Alexander den store ena de grekiska stadsstaterna till ett välde. Alexander inledde sedan ett fälttåg österut. Perserriket krossades, och Alexanders arméer nådde ända bort till Indien. Med arméerna följde grekiska köpmän. Nu nådde den grekiska handeln längre än någonsin.

Bild: Marie-Lan Nguyen

Alexander den store avbildas ofta med vädurshorn, ett tecken på gudomlighet.

Men när Alexander dog år 330 f.Kr, var de grekiska staterna starkt försvagade. Kartago kunde utöka sin makt alltmer.

Romarna krossar Kartago

Omkring 275 f.Kr hade Rom samlat hela Italien under sin styrelse. Ungefär samtidigt präglade Rom sitt första silvermynt. Romarriket hade blivit en modern stat med penninghushållning. Då hade det gått 425 år sedan myntet uppfunnits.

Någon sjömakt hade romarriket ännu inte blivit, även om det skaffat sig en hamnstad i Ostia. Västra Medelhavet dominerades av Kartago, och det var oundvikligt att de båda stormakterna, den gamla och den nya, skulle braka samman.

Förutom kolonier i Sicilien, Spanien och Sardinien handlade Kartago ned Afrikas inre. Det krävdes flera stora krig för att romarna skulle stå som segrare. Krigen brukar kallade de puniska krigen efter puner, romarnas namn på fenicierna. År 146 f.Kr besegrades Kartago slutgiltigt.

ANNONS

Handel med hela världen

När Rom stod på sin höjdpunkt år 100 e.Kr, var det få besökare som inte imponerades. I stadens nya marknadshall såldes varor från hela Medelhavsvärlden. Besökarna kunde vandra i långa täckta gångar i fem våningar, fyllda av butiker.

Från Italien kom vin, frukt, tegelpannor och tegel, från Sicilien, Afrika och Egypten kom säd, från Spanien kom olja, bly, silver och koppar. Gallien levererade timmer, ull och hjortkött, från Egypten kom papyrus, från Grekland och Numidien (område som idag utgörs av norra Algeriet) marmor. I Afrika hämtades elfenben och i Britannien tenn. Från Östersjökusten kom bärnsten, Syrien levererade glas, Indien sände kryddor, korall och juveler och från Kina kom silke.

På översta våningen i Roms stora marknad såldes levande fisk som plaskade runt i tankar fyllda antingen med söt- eller saltvatten.

Det viktiga timret

Timmer var en annan viktig vara och hade varit så i över tusen år. Timmer var nästan det enda som användes till uppvärmning, matlagning och till bränsle i smältugnarna för metallframställning. Timmer användes vid husbyggen och till möbler. Dessutom var det nödvändigt för militärmakten.

Under det första puniska kriget mot Kartago byggde romarna på 60 dagar en flotta bestående av 120 skepp av trä. Fartygen gick åt fort. Under kriget med Kartago förlorade romarna 700 galärer med fem rader åror.

I land behövde de romerska arméerna trä för att bygga broar, försvarsanläggningar och belägringstorn. Ett torn som användes vid en belägring av Rhodos var nio våningar högt, och dess plattform var 45 meter ovanför marken. Över tusen man krävdes för att flytta tornet.

Romarrikets upplösning

För att hålla Roms invånare mätta krävdes det mycket säd, och den skulle komma i tid. Befolkningen växte. I början av första århundradet e.Kr måste i genomsnitt 6 000 ton säd i veckan sändas till Rom. För att klara det måste minst 800 skeppslaster med säd per vecka komma till Ostia, Roms hamnstad, under den korta segelsäsongen som varade från maj till september.

Rom började kräva så mycket av sina provinser att folket på landsbygden började få ont om mat. Det stora antalet slavar (se nedan) gjorde det onödigt att hitta på tekniska uppfinningar. Träden höggs ned, och jorden sögs ut.

I Nordafrika och Mindre Asien visade den hänsynslösa utsugningen sig ha störst effekter. Här hade skogar en gång sugit upp vinterregnen och hållit kvar jordtäcket med sina rötter. När träden huggits ned, blåste vinden bort det tunna jordlagret, och landet förvandlades till öken.

Provinserna kunde försörja Rom, men bara så länge provinserna fanns i romarrikets ägo. Det blev allt dyrare att försvara dem. År 220 e.Kr betalade Rom lika mycket till hövdingar i norr som lönen till alla de egna soldaterna. Hövdingarna fick betalt för att inte angripa romarriket.

Försvarskostnaderna blev en av de faktorer som till sist knäckte den romerska ekonomin. Roms makt började försvagas. De åtta stora vattenledningar som fört vatten till Rom torkade igen. Inga fartyg flockades längre utanför hamnstaden Ostia för att leverera säd. De vägar där romerska legioner och handelsmän färdats växte igen. År 476 avsattes den siste romerske kejsaren. Handeln fick söka sig nya vägar.

Det romerska slavsamhället

Krig och jordbruk var det romerska imperiets två stora motorer och de var beroende av varandra. De stora egendomarna i Italien, Sicilien och Nordafrika drevs av slavar. De kom från varje känd region i världen och var det viktigaste krigsbytet. Nakna, kedjade och märkta med vit krita på fötterna såldes de på auktioner.

Det anses att när Rom stod på sin höjdpunkt utgjorde slavarna upp till 400 000 av stadens 1 miljon invånare. Inget annat samhälle har varit så beroende av slavar som Rom var vid denna tid.De största slavmarknaderna kunde sälja över 20 000 slavar om dagen.

Slavarna byggde tempel och palats, de arbetade på jordegendomarna, och som krukmakare, juvelerare, skräddare och skomakare. De många slavarna innebar att många romare egentligen inte hade något att göra. De fattiga kunde inte ens försörja sig på att sälja sin arbetskraft. Vem ville betala lön när en slav arbetade gratis?

LÄS MER: Forntidens och antikens huvudlinjer

LÄS MER: Handelsförbindelser över Medelhavet under forntiden: minoerna, mykenarna, egyptierna och fenicierna

LÄS MER: Antikens Grekland

LÄS MER: Antikens Rom - en världsmetropol

LÄS MER: Myrra och rökelse var värdefulla varor under antiken

LÄS MER: Romarriket

LÄS MER: Liv och död i Rom

LÄS MER: Mat och matvanor under antiken och medeltiden

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad menas med en stadsstat?
Varför är det fel att påstå att Grekland var ett ett enat land under antiken?
Varför blev det viktigt för grekerna att skaffa sig kolonier?
Nämn några områden runt Medelhavet där det bodde många greker.
Varför blev uppfinningen av myntet så viktig för den grekiska handelns utveckling?
Berätta kortfattat om grekernas konkurrens med fenicierna (Kartago) om handeln i Medelhavet.
Vad var en hoplit och hur revolutionerade de krigskonsten?
Alexander den stores erövringar gynnande den grekiska handeln. Motivera.
Redogör kortfattat för hur romarna besegrade fenicierna (Kartago) och blev de nya härskarna i Medelhavet.
Romarna bedrev handel med hela den då kända världen (sett ur ett europeiskt perspektiv). Hur märktes det i staden Rom?
Varför var timmer en så viktig handelsvara för romarna?
Nämn några orsaker som nämns i texten till att romarriket gick under.
Nämn några negativa följder av det romerska slavsystemet (slavekonomin).

Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1982
Erik J. Holmberg, Antiken och äldre medeltiden, Almqvist & Wiksell, 1961
John P. McKay, A history of world societies, Houghton Mifflin, 2000
Chester G. Starr, A history of the ancient World, Oxford University press, 1978
Rudi Thomsen, Bra Böckers världshistoria, del 2 - Högkulturerna tar form 1200-200 f.Kr, Bokförlaget Bra Böcker, 1983
Patrick Bruun, Bra Böckers världshistoria, del 3 - Asien möter Europa 200 f.Kr - 500 e.Kr, Bokförlaget Bra Böcker, 1983

FÖRFATTARE

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

Senast uppdaterad: 7 november 2024

Publicerad: 5 juli 2022

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio